Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Insidan

Självständigt läsande föds ur högläsning

Foto: Hannes Holmström

Högläsning är något annat än ett muntligt berättande eftersom det är en skriven text som läses upp. Orden artikuleras på ett annat sätt och syntaxen likaså. Det förbereder eleverna att bli självständiga läsare senare i livet, menar högläsningsproffset Anne-Marie Körling.

Anne-Marie Körling minns dofterna och ljuden från när hon var liten och satt i sin morfars knä och han läste högt ur ”Gullivers resor” av Jonathan Swift. Det enda ordet hon minns att han uttalade var ”lilleputt”.

– Jag tyckte det var ett jättespännande ord som jag funderade mycket över. Jag har också det här vaga minnet av att jag sitter i hans knä och känner hans doft och hans brummande röst. Eftersom jag kommer från en ”högläsarsläkt” läste vi ofta över generationsgränserna.

Anne-Marie menar att högläsningen lägger en grund för att barnet senare göra sig hemmastatt i litteraturens värld.

– Om du läser för barn och senare ger dem en bok, så märker du att de öppnar den rätt. De leker inte att de är läsare, de bläddrar på riktigt och läser. En 1,5-åring kan öppna ”Max bil” och titta på bilderna. Det beror på att det är en kultur de mött tidigare.

När hon började arbeta som grundskollärare för tjugo år sedan, tyckte hon sig verkligen märka vilka som hade blivit lästa för hemma. De hade ett större ordförråd och en sorts skriftmedvetenhet, eller en nyfikenhet på vad det skrivna ordet kunde säga.

Därför menar hon att det är viktigt att den som läser håller sig till det som står i boken och inte omvandlar allt till sitt eget talspråk.

– Högläsning är något annat än talspråket eftersom det är en skriven text som läses upp. Man sänker tonen och uttalar orden tydligt.

”Berätta vad det står här”, kunde hennes elever säga. Deras nyfikenhet på den skrivna texten är något läraren eller föräldern ska försöka ta till vara, menar Anne-Marie, eftersom det underlättar för dem att bli självständiga läsare senare i livet.

När hennes elever gick hem och berättade om högläsningen i skolan blev deras föräldrar inspirerade. En av föräldrarna berättade att högläsningen hade blivit ett sätt för henne att lära känna sitt barn på ett annat sätt än genom det vanliga umgänget:

– Om jag läser något som min son tycker är kul kanske han skrattar till. Då blir jag glad och kanske också skrattar. Sedan kanske han blir ledsen och jag med. På så vis kommer jag nära och lär känna mitt barn, sade föräldern.

– Jag kan räkna upp minst tjugo grejer som händer när man läser för sitt barn. Man känner lukten av varandra, man känner värmen, man hör rösten i kroppen och får en alldeles särskild närhet, säger Anne-Marie Körling.

Hon är inspirerad av Lev Vygotsky (1896–1934) vars teorier har haft stort inflytande på den moderna utvecklingspsykologin och pedagogiken.

– När barn pratar om bilder och ord föder det nya tankar och bilder och ord som de vill kommunicera. Därför är det viktigt att också lyssna medan du läser och att fundera på vilken utgångspunkt du har när du läser.

Om man hela tiden tänker på att barnet ska ”tjäna” något på högläsningen, till exempel genom att bli duktigt senare i skolan, riskerar själva lusten att gå förlorad, menar Anne-Marie.

– Jag läste inte för min son för att han skulle ha ”nytta” av det på något vis, utan för att det var så jäkla roligt att läsa tillsammans. Jag vill fortfarande tänka så.

Det finns också en demokratisk aspekt med högläsningen. Anne-Marie minns när den första Harry Potter-boken kom och hur snabbt den delade upp klassen i ett läsande och ett icke-läsande lag. De som inte kunde läsa den försvarade sig genom att säga ”öh, vilket skit, det där ska man inte läsa”.

– Men det var jättejobbigt för dem.

Harry Potter är ett typiskt exempel på när läsningen kan bli exkluderande och leda till ett utanförskap för några, menar Anne-Marie. Det ledde till att hon började högläsa Harry Potter för hela klassen.

Det gav henne en ny erfarenhet, hur viktigt det är att vara bekant med en bok innan man ska högläsa.

– Harry Potter flöt inte för mig. Den hade en annan komplicerad ordföljd som jag inte behärskade och jag kände mig främmande inför den ”läsvärlden”.

En annan gång bad eleverna henne att läsa en av ”deras” böcker som flera av tjejerna i klassen läste. När hon gjorde det började de ganska snart protestera och hon kände själv att det inte lät bra.

– Det beror på att det blir en annan tolkning, eller undertext, än när de läser själva. Mina högläsningar ska vara något annat än deras egna läsningar. De ska bidra med något som de inte har utan mig. En av tjejerna sa till och med att ”jag vill ha det här för mig själv”.

Många av de böcker hon högläst för eleverna har de sedan läst på egen hand. Anne-Marie tror att det kan bero på att de blivit bekanta med berättelsen och att den har laddats med betydelser.

– Deras förståelse har antagligen blivit större av att vi diskuterat böckerna.

Högläsningen leder också till att man kommer in i ett annat tempo. Den som lyssnar sjunker ned och hamnar i ett viloläge samtidigt som den lyssnar uppmärksamt.

Anne-Marie tror att det är ett tillstånd som också fyller en viktig funktion.

Fakta: Anne-Marie Körling

Ålder: 56 år.
Yrke: Lärare och författare till boken ”Den meningsfulla högläsningen” (Natur och Kultur 2012). 2006 fick hon Svenska Akademiens svensklärarpris. Handledare i Skolverkets projekt ”Handledning för lärande”.

Tre högläsningstips:
Gunilla Boréns ”Trollets hjärta”, med bilder av Tord Nygren. ”Återberättad folksaga som tar cirka en timme att högläsa. Den fängslar många och handlar om ondska, kärlek, befrielse, att pröva sina vingar. Den kan leda till många samtal.”

Michelle Magorians novell ”No problem”. ”Handlar om en kille som maratonsimmar i en bassäng. Han är ditlurad av andra killar och upptäcker att de inte är de vänner han trott. Den lyfter intressanta livsfrågor. Bra att vara förberedd och inläst.”

Selma Lagerlöfs ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”. ”Magisk berättelse om livsöden, ensamma kvinnor, vad som hände i Sverige förr i tiden. Det förs en dialog med naturen. Här finns hur mycket som helst att hämta.”