Trygghet

"Skönt att livet är ändligt och kort"

I Martin Lönnebos barndomshem fanns tre fjällkor. "Vi var fattiga på pengar men rika på livsmod", säger han.

I Martin Lönnebos barndomshem fanns tre fjällkor. "Vi var fattiga på pengar men rika på livsmod", säger han.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Martin Lönnebo, pensionerad präst och biskop, menar att den yttre tryggheten bara är en illusion. I stället är det viktigare att vårda och utveckla den inre självtilliten, det han kallar livsmodet.

Martin Lönnebo, pensionerad präst och biskop, menar att den yttre tryggheten bara är en illusion. I stället är det viktigare att vårda och utveckla den inre självtilliten, det han kallar livsmodet.

Han var yngst bland åtta syskon i det enkla småbrukarhemmet i byn Kågeträsk i Västerbotten. Där fanns tre fjällkor. Tillvaron var en kamp för att få mat på bordet varje dag och för att kläderna skulle vara något så när hela.

Martin Lönnebo, tidigare biskop i Linköping, säger att han växte upp i ett rikt hem som var fattigt på pengar.

Annons:

- Där fanns i stället ett starkt livsmod. Vi hade en relation till naturen, till Gud, till varandra och till byn. I mitt barndomshem fanns glädje, inte bitterhet.

En idylliserad bild?

- En del brukar påstå att jag romantiserar när jag berättar om uppväxten i Kågeträsk. Men de pratar smörja. Den inre tryggheten fanns där, och ingen kan sätta sig till doms över en annan människas upplevelser.

Sin återstående tid här på jorden ägnar han, nyss fyllda 75 år, åt att försöka sprida glädje och livsmod. Han tycker att otryggheten och ångesten breder ut sig i samhället. I stället försöker han förmå människor att öva sig i att se livet som något fantastiskt, att de ska förmå ta emot livet.

- Många är så rädda för att dö att de glömmer bort att leva. Jag tycker det är skönt att livet är ändligt - och kort. Den insikten får mig att ta vara på även det flyktiga. Nu börjar jag bli mätt av ålder och hoppas att min begravning blir en tacksamhetens högtid.

Som präst och senare biskop har Martin Lönnebo ofta träffat människor i djup sorg, där livets grundpelare kollapsat.

- Den yttre tryggheten har ökat i vårt moderna samhälle. Vården är mer riskfri, vägarna säkrare och vi kontrollerar om det finns gifter i maten. Men den inre självtilliten tror jag har minskat i motsvarande grad, om inte mer. Därför känner människor en större otillfredsställelse i dag än för några årtionden sedan. En förklaring till detta är att den yttre tryggheten egentligen bara är en illusion.

En illusion?
- Låt mig förtydliga. Den yttre tryggheten kan raseras i vilket ögonblick som helst, och är i den meningen en illusion. Även om all tänkbar medicinsk utrustning används i försöken att rädda livet på en svårt sjuk människa kan det vara förgäves. Ingen kan få en garanti för ett liv utan motgångar och sorg. Den som saknar livsmod har svårare att klara att gå vidare efter att en anhörig gått bort eller efter andra svåra livsbesvikelser.

Vad är då livsmod?
- Tillvaron är inte en "dans på rosor", fylld av en oändlig trygghet. Livsmod är att acceptera livet som det är, med glädje och svårigheter. Livsmodet föds ur livsmeningen, den är både individuell och kosmisk.

Kan du bli konkret?
- Många barn och unga saknar livsmod. Det har aldrig varit så tryggt och säkert att vara barn som i dag, ändå växer köerna till barnpsykiatrin. Unga flickor skär sig eller drabbas av ätstörningar, och många pojkar är aggressiva i en utsträckning jag inte minns från förr. Bristen på livsmod kan få allvarliga följder. Som vuxen kommer alla motgångar att te sig gigantiska. Tillvaron blir svår att uthärda. Världen samlar på aggressivitet, det är livsfarligt.

Hur kan vi då öka livsmodet?
- Mitt livsmod ökar när jag vårdar relationerna till andra människor, till naturen och till Gud. Där får jag styrka och livsmening. Mer allmänt tror jag att vi ständigt måste uppmärksamma de mjuka frågorna. Hur tar vi hand om våra gamla, barnen, de sjuka ... finns det tid till verklig omsorg och omtanke i vården? I dag reduceras så mycket av livskvaliteten till att enbart handla om kronor och ören.

Har du förlorat livsmodet någon gång?
- Jag har en svårt utvecklingsstörd son. När han föddes skakades livet om i sina grundvalar. Frågorna om Guds mening och vilja fanns där hos mig, det tar tid att vänja sig vid det oförväntade. Men snart insåg jag vilken gåva jag och min hustru fått. I dag är Jonas, vår son heter så, min viktigaste lärare i filosofi och teologi, trots sorg och svårigheter.

Martin Lönnebo har länge intresserat sig för de antika grekiska filosoferna, konstnärerna och diktarna. Deras arbeten skildrar ofta motsatsen mellan inre och yttre trygghet.

Under den grekiska senantiken - med yttre oro i samhället - arbetade de stoiska filosoferna med olika sätt att bygga upp självtilliten. Stoikerna ville undvika att den yttre världens växlingar bringade dem ur fattningen. Faror och prövningar skulle mötas med ett fullständigt lugn, även döden sågs som naturlig och ofrånkomlig.

Uttrycket "stoiskt lugn" är välbekant. Men stoikerna brydde sig inte bara om sin egen inre sinnesfrid. De ville även göra väl mot sina medmänniskor och försöka förändra världen till något bättre, men "glömde"
ibland bort medlidandet.

- Kristendomen byggde vidare på dessa ideal och betonande medkänslan. Många, bland dem kvinnor och slavar, som levde under tuffa yttre villkor, lockades av Jesus budskap om kärlek och en inre frid.

Under antiken fruktade männi­skorna ödet som inte gick att påverka. Medeltidens präster byggde upp en trygghet mot helvetet och ondskans makter genom sina predikningar om att Gud var allsmäktig och en garant för lyckan.

- Men så började ångesten att tränga upp ur den fina marmorgolven. Många började tvivla på de religiösa förklaringsmodellerna. Naturvetenskapen kom med en teoribildning där människan reducerades till en materiell produkt. Fast känner människor en trygghet i detta?

Martin Lönnebo svarar själv på sin retoriska fråga. När biologin tagit över, när allt ska hittas i generna, blir vi maskiner och inte människor, menar han.

- Jag tycker mig märka att ångesten stegras och att livsmodet avtar hos allt fler. Lyckan verkar vara att ha mycket pengar och en vacker fasad, men jag är övertygad om att det behövs något mer. Behovet av en mening i livet är grundläggande hos alla människor. Man behöver inte vara kristen och religiös för att uppleva detta. Solidaritet, gemenskap, kärlek & en tro på människans förmåga kan ge denna mening i livet.

Hur ser han till sist på framtiden? Jag tror på ljuset, svarar han. Men det finns stråk av mörker. Motkrafter mot det mörka börjar växa fram i en ännu slumrande form, säger han. Lärare han träffat menar att elevernas intresse för existentiella frågor ökat märkbart under senare år, det är en skillnad som mellan natt-och-dag jämfört med för några år sedan. Uppmärksamheten i hela världen kring den förre påvens död och valet av den nye påven är också ett tecken i tiden, enligt Martin Lönnebo.

- Men jag ser också risken för en konflikt där naturvetenskapen står oförstående inför andliga världen och där religionen blir fundamentalistisk.

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

löfven_500
Foto:Nicklas Thegerström

 Anders Borg kritiserade beslutet om nyval. ”Han smet ut bakvägen.” 7  0 tweets  7 rekommendationer  0 rekommendationer

 Novus-mätning. Löfven har högst förtroende hos väljarna. 906  43 tweets  858 rekommendationer  5 rekommendationer

Kjellson500
Foto: Nicklas Thegerström, John Kjellström/TT
marijuana_500
Foto:AP

 ”Smuggling ökar.” Grannstaterna har tröttnat på legaliseringsexperimentet.

Annons:
putin_500
Foto:AP

 Rubelns fall. Befolkningen reagerar på rykten – banker tvingas dementera.

 Putins frågestund. Talade i tre timmar om Ukraina, rubeln – och kärleken.

 Fångades av civila. Efter attack i östra Kongo-Kinshasa.

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: