SOS från en orolig mamma
Publicerat 2009-10-30 04:00
Thomas Karlsson "Som liten var Jonas livlig och social men en bit in i gymnasiet drog han sig tillbaka från allt umgänge"
Jonas, 21 år, kommer inte i gång i livet. Han spelar datorspel till klockan fyra på morgonen, och sedan sover han nästan hela dagen. ”Jag skäms för att jag kanske inte har gjort mitt jobb som förälder”, säger hans mamma Karin
Det saknas psykoterapi
Tonåringar och unga vuxna kan få stöd genom samtal med en kurator eller en psykolog på Ungdomsmottagningen.
I många kommuner finns också särskilda mottagningar för unga vuxna som behöver psykoterapi. De flesta finansieras med skattemedel, andra drivs av idéella föreningar, stiftelser eller privata företag.
– Men behovet av psykoterapi för unga vuxna är mycket, mycket större än tillgången. Det gäller i hela landet. Och det är särskilt viktigt att nå de unga männen, för de flesta söker inte hjälp när de mår dåligt, säger psykologen och forskaren Gunnel Jacobsson som nyligen har skrivit en doktorsavhandling om de psykologiska problem som unga vuxna brottas med.
Information om Stadsmissionens nya mottagning för unga män:
www.stadsmissionen.se
Läs tidigare artikel
När Karin för ett par veckor sedan fick veta att Stockholms Stadsmission hade öppnat en särskild mottagning till stöd för unga män gjorde hon som många andra mammor: hon tog genast kontakt med Jan Löwdin, psykoterapeuten som ligger bakom satsningen och som intervjuades på Insidan i onsdagens DN.
”SOS från orolig mamma” kallade Karin sitt mejl, och hon berättade hur bekymrad hon är över sin 21-årige son Jonas som fortfarande bor kvar i sitt pojkrum och som lever större delen av sitt vakna liv i en av de virtuella spelvärldarna på internet.
”Ibland känner jag för att kasta ut ungen, men det kan man ju inte”, skrev Karin. ”Jag älskar honom så mycket och lider verkligen av att se honom slösa bort sitt unga liv.”
– Han är ju vuxen! påpekar hon när vi träffas för att samtala om hennes och Jonas situation. Jag vill ju att han ska få ett normalt liv med studier och arbete, vänner och umgänge. Visst, han kan väl spela ”World of warcraft” om han vill – men inte jämt!
Jonas sitter fast vid datorn, tycker hon; han kommer inte i gång i livet.
– Han är så ensam, han träffar aldrig sina gamla kompisar och skaffar sig inga nya vänner … Ja, han pratar ju och skrattar med någon mest hela tiden när han sitter där inne på sitt rum och knappar på tangentbordet med hörlurarna på. Vad jag begriper har han ett stort umgänge på nätet. Men det kan ju inte vara samma sak att ha vänner man aldrig träffar och ser i ögonen – jag är rädd att han blir socialt handikappad i längden. Och så måste han ju börja göra rätt för sig ute i den vanliga världen!
I flera år har ett normalt dygn sett ut ungefär så här för Jonas:
Han sover hela förmiddagen, kliver inte upp ur sängen förrän framåt fjortontiden och lämnar sällan lägenheten under eftermiddagen.
– När jag kommer hem efter jobbet har han oftast lagat middag, det är han duktig på, berättar Karin. Vi hinner för det mesta prata lite medan vi äter, men när klockan är halv sju går han in i sitt rum och stänger dörren, för det är då han träffar sina spelkompisar – varje kväll, sju dagar i veckan.
Sedan sitter Jonas vid datorn i åtta eller nio timmar; inte förrän vid fyratiden på morgonen går han och lägger sig.
– Jag har gått upp på natten och fått vredesutbrott på grund av hans spelande hur många gånger som helst, berättar Karin. Ojojoj, som vi har bråkat … Jag har hotat med att stänga av internet och försökt gömma modemet, men ingenting har hjälpt – nästa natt har han suttit där igen.
Jonas är smart och framgångsrik; han spelar på hög nivå och är mycket solidarisk med sina utvalda spelkompanjoner, de som liksom han sitter ensamma framför en dator i ett rum någonstans i världen.
Karin hör honom tala engelska och fascineras av hans snabbhet och hans stora ordförråd. Men om hon någon gång öppnar dörren till hans rum och kastar en blick på figurerna som rör sig i det stiliserade landskapet på skärmen kan hon för det första inte förstå hur denna konstgjorda värld kan utöva så stor dragningskraft på honom – och för det andra kan hon bli utskälld av Jonas, för han vill vara i fred när han ”raidar”, som han säger.
– Jag försöker ofta nå honom, men han sluter sig. Jag förstår inte vad han får ut av livet vid datorn – och han förstår inte vad livet här ute kan ge honom.
Jonas var livlig och social när han var liten.
– Det var en sån fart på honom, berättar Karin. Han väckte mig alltid tidigt på helgerna, för han ville komma i gång med dagen. Några år senare spelade han både fotboll och innebandy, och han var duktig – i alla fall tills han fick motstånd och kanske inte lyckades riktigt, då kunde han plötsligt ge upp. Men jag minns att jag tänkte att han säkert skulle bli en väldigt aktiv människa, en som har ambitioner och klarar sig bra i livet och sportar och umgås med sina vänner.
Jonas uppfyllde hennes förväntningar så länge han gick i högstadiet och en bit in i gymnasiet. Men när en termin återstod insåg han att han inte skulle bli godkänd, så han hoppade av.
– Han hade haft en flickvän och varit vältränad och aktiv, berättar Karin, men nu drog han sig tillbaka från allt umgänge och satte sig vid datorn. Han vände på dygnet, slutade att sköta sig och gick upp i vikt – och det stärkte ju knappast hans självkänsla.
Något år tidigare hade Karin skilt sig från Jonas pappa, och hon tror att detta påverkade Jonas. Men hon tolkar ändå hans intensiva datorspelande som en flykt undan de höga krav som ungdomar numera upplever.
– Man ska vara så tränad och snygg och lyckad på alla sätt … Jonas verkar tro att han inte duger som han är. Jag tror att han är rädd, att han dyker in i spelandet för att slippa ta tag i sitt liv. Det gör mig bedrövad och väldigt frustrerad!
Hon har tusen gånger frågat sig vilka fel hon har gjort som mamma.
– Har jag visat honom att jag älskar honom för vad han är, inte bara för vad han gör? Har livet rullat så fort att jag har glömt att göra vad jag borde ha gjort för att hjälpa honom att få en stark och äkta självkänsla? Har jag curlat för mycket eller för lite? Det är så svårt att hitta balansen mellan att curla och ställa krav – åhh, det där har jag ångest över …
Hon anklagar sig själv för att sponsra hans passiva liv. Hon har aldrig krävt att han ska betala för sig hemma, inte ens när han hade ett sommarjobb; de pengarna gick till en ny dator, till pizza och läsk, snus och godis.
– Jag bäddar in honom i bomull … Men jag kan bara inte stänga av nätuppkopplingen och ta ifrån honom det enda roliga han har just nu. Han tog faktiskt körkort i våras, och han söker jobb, även om han gör det med vänsterhanden. Dessutom har han just börjat läsa matte och engelska på Komvux några timmar i veckan. Det kanske ändå ljusnar vid horisonten.
Karin är inte helt säker på att hon har rätt i sin kritik av Jonas livsstil; han kanske har en rikare tillvaro än vad hon begriper, och det är möjligt att han utvecklar nyttiga färdigheter.
Det är i alla fall slut på bråkandet, förklarar hon, för varken ultimatum eller hårda ord hjälper. Nu är det tålamod och förståelse som gäller.
– Jonas är myndig och måste hitta sin egen motivation till att gå ut i den vanliga världen. Han måste på något sätt skaffa sig självkänsla och självförtroende nog för att våga möta människor och utbilda sig och skaffa ett jobb och ett vanligt socialt liv.
Hon hoppas att han som ett första steg väljer att ta emot det stöd han kan få av Stadsmissionen; Jan Löwdin på mottagningen för unga män har erbjudit honom samtalsterapi.
Nu hänger det på Jonas.
Karin och Jonas har egentligen andra namn. Han har läst texten, och trots att han ser det hela i ett annat perspektiv tycker han att det är okej att hans mamma ger sin syn på saken.
Visar 1-10 av 115. Per sida:
Spelar wow själv, är 21 år, och medger att i början och framför allt i gymnasiet blev det rätt mycket (läs från jag kom hem tills jag lade mig vid 10-11tiden). Numera har jag gått mer och mer ifrån "raidande" till deras mer kompetetiva arenasystem (tänk er Roms gamla gladiatorspel)
Skulle gissa att jag raidar 5-6 timmar i veckan och spelar arena, på hög nivå, kanske lika mycket.
Jag skulle vilja säga att det är den sociala biten i WoW som drar hårdast, det var så för mig i alla fall. Om man är ett gäng på 30-40 personer som träffas flera gånger i veckan och pratar med varandra, utför svåra och avancerade strider tillsammans blir det lite som i en pluton i lumpen. Man uträttar något tillsammans som man aldrig hade klarat själv, vilket ger en stor sammanhörighetskänsla.
Själv spelar jag mindre för att jag helt enkelt tycker det är mindre kul numera, det är väll något man växer ifrån eller så blir det automatiskt så när man studerar på heltid och är ute och träffar folk istället.
Mit
BoniZ, 12:13, 5 november 2009. Anmäl
Ännu en ganska typisk artikel från generationerna som inte förstår varför vi unga spelar. Eftersom Jonas spelar på nätterna, så måste han vara spelmissbrukare. Eftersom Jonas har vänner på internet, så måste han vara ensam.
Såklart kan dataspelande gå till överdrift, men denna problemfokusering är tråkig att se. Fokusera på det positiva istället, killen har vänner, blir grym på engelska, har ett rikt socialt liv via raidande och wow. Och de flesta 21åringar vet inte vad de vill göra...
Josefin, 11:31, 5 november 2009. Anmäl
Den här situationen är nästan helt identisk med min yngre brors, som är snart 17. Han sitter hela nätterna (utom på skoldagar) och går sällan upp före klockan tre på dan, då han äter frukost och sedan sitter av ett 15-timmarsskift framför datorn. Han är sladdis, och problemet ligger nog i att föräldrarna inte riktigt orkar med en tonåring. De tjatar på honom, men ger alltid upp. Tidigare brukade han äta en massa skräp och gick upp ganska mycket i vikt, vilket resulterade i dåligt självförtroende och att han inte vill visa sig ute. De flesta av hans kompisar är också ”datanördar”, och när de (för en gångs skull) umgås, så är det framför datorn. Detta och att ”socialisera” på nätet är inget riktigt umgänge, och i längden blir man troligtvis socialt handikappad. Jag skyller hans beteende mestadels på mina föräldrar, som hela tiden försett honom med nya datorer, spel och pizza, och som inte orkat ta upp kampen. Har man satt barn till världen måste man orka med dem också.
storasyster, 15:22, 4 november 2009. Anmäl
Jonas och Karin verkar ha ganska olika uppfattning om det här med datorer och datorspel. Det är egentligen oviktigt.
Det enda som räknas är att man faktiskt måste växa upp och försörja sig. Som 21-åring kan man inte låta mamma betala, det är rent ut sagt pinsamt. Börja plugga, skaffa jobb, spela profesionellt - vad som helst, men en 21-åring måste betala för sig. Allt annat är att göra en björntjänst.
Vuxen, 13:35, 4 november 2009. Anmäl
Beskrivningen av unga pojkar som det stod om överensstämmer så mycket med min son som idag skulle vara 24 år om han fortfarande var i liv. Min son (här kallad Per) började få problem i tonåren från att ha varit en pigg och glad pojke med många kamrater. Han började isolera sig mer och mer med åren och efter gymnasiet blev situationen värre och värre. Han skulle nu ut i vuxenvärlden och bli arbetssökande mm. Han möttes av personer som hela tiden ställde krav på honom som han inte förstod. Han bollades mellan arbetsförmedlingens handläggare och ALFA-kassans handläggare och blev ena dagen påställd och den andra dagen avställd.
Ersättning blev indragen med jämna mellanrum av som jag som mamma ser det av orimliga skäl.. Själv förstod Per inte vad som gällde. Om samhället hade haft bättre förståelse för hur unga människor fungerar och varit mer omhändertagande och ödmjuka tror jag med all sannolikhet att Per skulle leva idag. Han skrev på en lapp att han trodde att han skulle mötas av ”sa
En förtvivlad mamma, 11:50, 4 november 2009. Anmäl
Om han missbrukar WoW är det väl bara att sluta betala "drogen" åt honom? Blir han arg är det om något ett säkert tecken för beroende. Säg att han inte får spela om han inte kan betala för spelet själv.
Förälder och barn i all ära, fast vare sig Karin eller Johan har gjort något "fel". Problemet heter World of Warcraft och olyckligtvis är Jonas betingad att ha fastnat i det spelet. Och däri är han inte ensam, och lika lite är Karin ensam i att få för sig att hon på något sätt har gjort fel. Lika lite som man löser alkoholism med att hälla ut sprit och/eller skrika på varandra så löser man ett WoW-spelberoende i hemmet. Sök specialiserad hjälp i detta växande folkhemsproblem.
Carl, 21:44, 3 november 2009. Anmäl
Det är för mycket krav i samhället i dag på alla. De äldre som varit med längre, kan hantera det bättre än de unga. Finns det någon möjlighet att han kan spela professionellt å andra sidan??? Min arbetskompis son har börjat med det och är numer RIK och äger en fin villa i unga år.
Lycka till!
annelie S, 10:38, 3 november 2009. Anmäl
Att spela som hobby eller tom leverne behöver inte vara fel. Och kompisar på nätet kan väl vara nog så verkliga.
Men han måste ta tag i sitt liv och plugga/jobba/försörja sig.
Om du inte kan med att slänga ut honom - ställ krav och ge ultimatum.
Köp ett snålare bredband - om inte han betalar för ett eget (du kanske klarar dig med en smalare bandbredd för räkningar, surfning etc - WoW är inte kul att köra på en så smal lina dock !)
det viktigaste är att ställa krav och ställa upp - inte att låta gå - det hjälper inte !
/K
Tyvärr är det dagens samhälle som driver unga människor till ett sådant osunt leverne. När unga förblir arbetslösa, känner sig värdelösa och förväntas gå på bidrag, så känner de sig socialt isolerade och inåtvända. De söker tillflykt i virtuella verkligheter, oavsett om det är onlinespel, droger eller poker. Det hjälper inte om man ger någon pengar, bestraffar eller belönar honom. Personen kommer ändå att hamna i en ond spiral om denne inte gör något produktivt, känner sig behövd och får göra rätt för sig. Dagens samhälle verkar negativt för människors psykiska hälsa.
Sven Svensk, 23:37, 2 november 2009. Anmäl
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
Annonser
-
Läs engelska i London
Utmana dig själv med en av Språkpunktens roliga kurser!
-
Boka billigt hotell här
BOKA - Vi hjälper dig hitta det bästa hotellet i ditt resmål.
