Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Insidan

Strävan efter det perfekta lönar sig inte

Ett överdrivet ordningssinne kan göra att det blir svårt att leva tillsammans med en perfektionist.
Ett överdrivet ordningssinne kan göra att det blir svårt att leva tillsammans med en perfektionist. Foto: PhotoAlto sas / Alamy

En perfektionist ställer krav på sig själv eller andra som är omöjliga eller näst intill omöjliga att leva upp till. I värsta fall leder det till att ingenting blir gjort.

Robert kan inte låta bli att rätta andra när han tycker att de säger något som inte stämmer. Det kan räcka med att de uttalar ett ord på fel sätt.

När han och hans flickvän har gäster och hon försöker berätta en historia, tycker han nästan alltid att han måste fylla i med detaljer som han tycker att hon missar. Annars tror han att de andra ska missuppfatta innehållet.

De flesta av deras vänner och familjemedlemmar tycker att det är jobbigt att träffas när Robert är med. De tolkar det som att han alltid försöker visa hur intelligent han är och att han gillar att trycka ned andra.

De känner sig också hämmade eftersom de har en känsla av att de hela tiden måste passa sig för vad de säger i hans närvaro.

Exemplet är hämtat från boken ”När perfekt inte duger” av de amerikanska forskarna Martin Antony och Richard Swinson (Natur och Kultur). Boken går igenom hur man kan använda olika strategier för att minska sina perfektionistiska föreställningar och har fått den amerikanska KBT-föreningens utmärkelse ”Seal of merit”.

I själva verket kommer Roberts behov av att rätta andra från ett intensivt obehag som han känner när ett fel har begåtts. Det leder till en stark inre press att rätta till felet. ”Han inser att hans behov av att rätta andra har orsakat problem i hans relationer, men han har svårt att kontrollera det”, skriver forskarna, som menar att det i stora drag finns två huvudtyper av perfektionistiska beteenden:

De som syftar till att uppfylla orimligt höga krav – och de som innebär ett undvikande av situationer.

Det sistnämnda kan handla om att man skjuter upp uppgifter eller att man ger upp innan man ens har försökt eller hunnit bli klar. Man tror helt enkelt inte att ens egna – eller andras – höga krav kommer att bli uppfyllda.

En typ av perfektionism går ut på att man ställer orimligt höga krav på sig själv. Men det kan också handla om att man har orealistiska förväntningar på andra. Det leder ofta till relationsproblem.

Ibland kan man tro att andra förväntar sig att man ska prestera på en nivå som är svår att uppfylla, vilket kan göra att man undviker vissa saker.

Detta gör att ett perfektionistiskt beteende riskerar att leda till allt­ifrån aggressivitet och nedstämdhet till svårare tillstånd som depression och självskadebeteenden.

Perfektionistiska tankar och beteenden, exempelvis överdriven renlighet, kan också vara ett symtom vid framför allt tvångssyndrom (OCD, obsessive-compulsive disorder), och kan även vara kopplat till andra ångestsyndrom.

Men perfektionism kan ha många olika uttryck. Ibland är den bara förenad med en brist på flexibilitet och spontanitet.

I små doser finns det naturligtvis något bra med ett beteende som skapar ordning och leder till att omgivningen blir nöjd, menar Martin Antony och Richard Swinson. ”Skillnaden ligger i intensiteten i beteendet och i vilken utsträckning man ägnar sig åt det”.

Det som skiljer ett perfektionistiskt beteende från vanlig noggrannhet är när en människas vilja att prestera bra faktiskt gör att han eller hon presterar sämre.

En del får svårt att fungera på jobbet eftersom de ställer för höga krav sina egna och kollegernas arbetsinsatser.

Antony och Swinson berättar om sekreteraren Hanna som var så besatt av att prestera bra på jobbet att hon inte hann med att vara social. När kollegerna ville småprata med henne, ursäktade hon sig och gick undan för att jobba. Det ledde till att kolleger och chefer till slut undvek henne.

Perfektionism kan vara extra svårt i nära relationer med familjemedlemmar och partner. Ett vanligt uttryck är att man är för fixerad vid att det ska vara städat på ett visst sätt. Det kan göra att det är svårt att dela rum, men också liv, med en perfektionist om man inte har samma krav på renlighet och prydlighet.

Den som är perfektionist och har barn kanske aldrig får veta något väsentligt om deras liv, eftersom de är rädda att föräldern ska vara oresonlig och bli arg om de berättar om sig själva. Det kan också knäcka barnens självförtroende om de alltid får känna att de inte kan leva upp till föräldrarnas höga förväntningar.

I boken berättas om Leo som rättade sin sons språk så ofta att pojken till slut inte vågade öppna munnen när hans pappa var med. Sonen grubblade mycket över sin verbala förmåga, eftersom han hade väldigt bra betyg och de andra i familjen, kompisar och lärare sa att han uttryckte sig väldigt bra.

En del perfektionister klarar inte att skriva en text, trots att de kanske skulle klara det galant om de bara släppte sina högt ställda förväntningar. Samma sak med muntliga anföranden. Perfektionister oroar sig ofta för att de som lyssnar ska tycka att de är värdelösa om de stakar sig eller gör minsta misstag.

Ofta finns en koppling till utseendet. Författarna berättar om en kvinna som kom till deras mottagning och som ägnade flera timmar varje morgon åt att klä på sig. Att byta blus när man ser att den inte passar till byxorna är ganska självklart. Men när man provar fem eller sex klädkombinationer innan man tvingas välja en av dem för att inte komma för sent, ska man börja dra öronen åt sig.

Inom idrotten är det vanligt att utövare plötsligt slutar när de inser att de inte kommer att bli bäst. De kanske hoppar på en annan idrott, men slutar med den också för att börja med nästa, och nästa. Det leder till att de inte blir riktigt bra på någonting.

I boken berättas om John som hade svårt att finna glädje i sportaktiviteter på grund av sina högt ställda krav. När han spelade baseball med sina vänner kunde han bli arg om någon i hans lag tappade bollen eller gjorde något annat misstag. Om laget förlorade åkte han hem missnöjd med att ha förlorat, och med skuldkänslor för att han hade skrikit åt sina vänner.

Författarna ger en rad förslag på strategier som man kan jobba med för att få bukt med sin perfektionism. Men samtidigt höjs ett varnande pekfinger. Det är inte meningen att man ska försöka göra övningarna i boken alltför perfekt.

Det första steget i arbetet med att bli fri från sin perfektionism är, enligt Antony och Swinson, att lägga märke till den. Därefter ska man försöka ha en optimistisk inställning. Själva föreställningen att den går att förändra har betydelse för resultatet.

Fakta. Två professorer har skrivit boken

”När perfekt inte duger. Strategier för att hantera perfektionism” av Martin M Antony och Richard P Swinson (Natur & Kultur).

Boken har tilldelats den amerikanska KBT-föreningens Seal of merit – en utmärkelse för böcker med stark förankring i kognitiv beteendeterapi, baserade på beprövad vetenskap.

Martin M Antony är professor i psykologi vid Ryerson-universitetet i Toronto, Kanada. Han är också forskningschef vid Anxiety treatment and research centre i Hamilton. Han bedriver klinisk forskning och har publicerat böcker och vetenskapliga artiklar om kognitiv beteendeterapi och ångestsyndrom.

Richard P Swinson är medicine doktor och professor emeritus vid Department of psychiatry and behavioural neurosciences vid McMaster-universitetet i Hamilton. Hans forskning är inriktad på ångestsyndrom och han var ordförande i utarbetandet av Kanadas kliniska riktlinjer för behandling av ångestsyndrom.