Tvivel bakom tvångstankar

Nästan alla människor har haft tvångsartade tankar någon gång. Kontrolltvång är vanligt - kom jag verkligen ihåg att stänga av spisen, låste jag verkligen dörren? Tankarna kan också handla om rädsla för att skada någon, eller för att ha gjort det. Det handlar om normala mekanismer, vid tvångssyndrom löper de amok.

- Jag tror att tvivel är kärnan, när man ska försöka förstå vad tvångssyndrom är, säger psykiatern Susanne Bejerot. Alla har tvivel, personer med tvångssyndrom har mycket mer.

Gränsen mellan "vanligt" tvång och tvångssyndrom är inte knivskarp, detsamma gäller många tillstånd och sjukdomar. Men när tvångstankar och tvångshandlingar innebär ett lidande, och blir till ett hinder i livet, då kan man tala om tvångssyndrom.

Det tar ofta lång tid innan en person med tvångssyndrom får rätt diagnos.

Undersökningar har visat på mellan nio och sjutton år från det att symtomen visar sig, berättar Susanne Bejerot, som snart kommer ut med en bok om tvångssyndrom, "Nycklar på bordet". Ibland kan syndromet dölja sig bakom problem som nedstämdhet, diffus ångest och hypokondriska föreställningar. I en del fall kan tvångssyndromet vara en del av Tourettes eller Aspergers syndrom.

Susanne Bejerot var en av föreläsarna vid en stor konferens om tvångssyndrom förra veckoslutet, som arrangerades av Ananke, en stödförening för personer med tvångssyndrom och deras anhöriga, tillsammans med bokförlaget Cura. Patienter, anhöriga, vårdpersonal och forskare samlades under två dagar, och många aspekter av problemen kom upp - inte minst svårigheten att få bra hjälp.

I dag vet man att tvångssyndrom, som drabbar 2-3 procent av befolkningen, har en biologisk bakgrund och också att det finns en ärftlighet. Men fortfarande finns många myter om tvång, som att tvångssymtomen är ett "försvar" mot psykos eller tecken på övergrepp.

En vanlig myt är att tvånget är ett uttryck för "hemliga önskningar".
- Det kan vara väldigt belastande för en mamma som har tvångstankar om att hon ska skada sitt barn, säger Susanne Bejerot. Förståsigpåare kommer och tror att mamman undermedvetet vill göra barnet illa. Men tvångstankar har troligen en skyddande funktion i grunden, och här handlar funktionen om att göra oss medvetna om hur känsligt och utsatt ett litet barn är. Vid tvångssyndrom går den här skyddsfunktion överstyr, det blir alldeles för mycket. Mitt råd till dem som möter personer med tvångssyndrom: Lägg inte sten på börda genom att tolka in en massa saker som det inte finns någon vetenskaplig grund för.

Marie var en av flera som berättade om sina egna erfarenheter av tvångssyndrom. Hos henne började symtomen på allvar när hon flyttade hemifrån vid 18 års ålder, men hon kände till problemet eftersom ett syskon hade drabbats tidigare. "Jag visste att jag hade en släng av det, men inte att det skulle bli så mycket. Jag blev pedant, städade hela tiden och var rädd för all smuts. Till sist ville jag inte ens laga mat för att jag smutsade ner då."

Marie har haft ovanlig tur med behandlingen, säger hon. För ett år sedan insåg hon att hon inte kunde leva som hon gjorde. Hon tog kontakt med psykiatrin, fick kontakt med en kurator som förstod och efter två månader fick hon börja med kognitiv beteendeterapi, den terapiform som hjälper överlägset bäst vid tvångssyndrom. Hon har också använt medicin som stöd. "I dag är jag i princip helt fri från tvånget. Jag har skaffat katt, det är ett bra sätt att träna sig på att klara av att det blir stökigt och smutsigt. Han är min bästa terapeut, han är långhårig också . . . Ibland känner jag att ´nu slänger jag ut honom´, men jag älskar ju honom."

Både Susanne Bejerot och psykologen Bengt Andersson från barnpsyk i Uppsala betonade att symtomen ibland kan komma igen, man kan få återfall, även efter en framgångsrik behandling, och att det är viktigt att uppmärksamma signaler på att problemen är på gång igen.
- Man lever med risken att hamna i samma mönster, men ofta går det bra att snabbt behandla då. Återfallsförebyggande åtgärder är viktiga, säger Bengt Andersson. Vi är bra på att behandla tvångssyndrom, men vi är inte lika bra på att lära patienter och familjer att leva med det.

Svårigheten att få kognitiv beteendeterapi är ett stort problem för många med tvångssyndrom.
- En orsak är att det utbildas alldeles för få i kognitiv beteendeterapi, säger Anita Odell, ordförande i Ananke. På psykologutbildningarna i Göteborg och Umeå finns inte den utbildningen. Det är som ett hån, när man vet att det är den behandlingen som hjälper - både Läkemedelsverket och Svensk psykiatrisk förening rekommenderar den.

I dag ska man, som Marie, ha tur om man får kognitiv beteendeterapi när man söker för sina tvångssymtom inom psykiatrin. Chanserna ökar något om man själv redan från början vet vad problemet är, är "strong och stark" och själv begär den sortens terapi. Men det finns också goda exempel på snabb diagnos och behandling, understryker Anita Odell. Det ser väldigt olika ut, både inom barn- och vuxenpsykiatrin.

På några håll i landet, bland andra Stockholm, Uppsala och Göteborg, har man startat speciella behandlingsteam för barn och unga. Klart är att tillgängligheten är alldeles för dålig.
- Vad vi behöver är att det blir en självklarhet att man får den behandlingen, och den borde naturligtvis rymmas inom högkostnadsskyddet, säger Anita Odell. Tvångssyndrom vållar mycket lidande, och det finns en specifik behandling som bevisligen hjälper. Då ska det inte vara något snack om saken.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut