Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

Vad gör generna med oss?

Den danska biologen och journalisten Lone Franks bok ”Mina vackra gener” (Fri Tanke förlag) recenserades på DN:s kultur­sidor den 26 mars.
Den danska biologen och journalisten Lone Franks bok ”Mina vackra gener” (Fri Tanke förlag) recenserades på DN:s kultur­sidor den 26 mars. Foto: Anders Hansson
Lone Frank är biologen och vetenskapsjournalisten som satte sig själv under lupp. För att ta reda på mer om vem hon egentligen är lät hon kartlägga nästan hela sitt dna. I boken ”Mina vackra gener” berättar hon om projektet och vad hon fick reda på.

– När min pappa dog för några år sedan stod jag nästan utan släktingar, säger Lone Frank. Jag har inga barn och min bror har jag ingen vidare kontakt med. Jag började fundera på vem jag är och varför jag är som jag är.

Eftersom Lone Frank är biolog i grunden tyckte hon att det kändes naturligt att vända sig till biologin. Dessutom fascinerades hon av den relativt nya dna-tekniken.

– Jag var intresserad av att titta på vilka effekter den har på samhället i dag och på lång sikt och ville berätta om det. Därför bestämde jag mig för att skriva boken.

I den gör hon en grundlig genomgång av dna-forskningen och dess position i samhället i dag. År 2003 kunde man för första gången kartlägga en människas hela genom. Tio år senare kan vem som helst vända sig till privata företag och göra en så kallad sekvensering för några hundra dollar.

Dna-tekniken används för att dia­gnostisera vissa sjukdomar eller göra uppskattningar av riskerna för att drabbas, den används också för att fastställa släktskap, göra mediciner mer effektiva och inom kriminalteknik. Redan i dag finns kommersiella företag som säljer tjänster baserade på dna-teknik. Många är seriösa och saluför bland annat tester där man undersöker anlag för olika sjukdomar. Men det finns också många före­tag, framförallt i USA, som säger sig kunna erbjuda tjänster som det inte finns någon som helst vetenskaplig grund för. Lone berättar om företag som vill sälja olika dieter till människor beroende på deras dna-profil, och om företag som vill att vi ska gentesta våra barn och sedan säger sig kunna berätta hur vi ska uppfostra dem optimalt utifrån deras genetiska profil.

– De här företagen säljer ju i första hand på vår fascination för genetik, men mycket är humbug och det gäller att hålla garden uppe. Jag tycker att man kan dra paralleller till alternativmedicin där man säljer på människor de mest märkliga grejer bara för att de så gärna vill tro på det.

Därför är det viktigt att öka kunskapen om genetik hos människor i allmänhet så att vi lättare kan värja oss mot den här typen av före­tag.

– Om tjugo år tror jag att vi alla kommer att ha vårt genom kartlagt och lagrat någonstans, och genetiken kommer att användas till saker vi inte ens kan föreställa oss i dag, säger hon.

Vi kommer att kunna undvika sjukdomar, skapa individuellt anpassade mediciner, eller ta reda på om vi är lämpliga för vissa yrken.

– Genetiken kommer att få samma betydelse för oss i framtiden som utvecklingen av digital teknik har fått för oss i dag.

Men genetiken och forskningen väcker också stark debatt. Finns det inte en risk att man övervärderar den här kunskapen?

– Generna determinerar oss inte, men de ger oss våra förutsättningar. Allt vi upplever och gör i våra liv påverkar oss också. Ju mer vi vet om det här, desto mer kan vi påverka våra liv, säger Lone.

En viktig fråga som Lone vill väcka är var någonstans i samhället den genetiska informationen ska få användas.

– Ska försäkringsbolagen få tillgång till den? Ska sjukvården få tillgång till den? Ska man kunna avkräva individer deras genetiska information? Var kommer staten in och var kommer de privata företagen in? Den här typen av debatter kommer att öka, säger hon.

Lone är framför allt kritisk till hur vi behandlar genetisk information om barn.

– Ska man över huvud taget ha rätt att extrahera genetisk information om en person som inte godkänt det? Om du testar ditt barn kommer ju det för alltid att påverka hur du ser på, och kanske behandlar, barnet. Ser man att barnet har genetisk disposition för en sjukdom så kanske man börjar behandla barnet som ett potentiellt sjukt barn.

Dna-tekniken ger upphov till många frågor, exempelvis: Hur mycket vill man egentligen veta om sig själv? Många kritiker menar att dna-testerna väcker onödig ångest och oro. Lone Frank hävdar att de undersökningar som gjorts tyder på att människor som gjort dna-tester och känner till att de exempelvis bär på anlag för ärftliga sjukdomar inte mår psykiskt sämre på grund av det.

Och Lone själv då? Hon vet ju mer om sina gener än de flesta?

– Jag fick reda på att jag bär starka anlag framför allt för tarmcancer och hudcancer. Men för mig känns det bra att ha den här kunskapen, för nu undviker jag solen och går på regelbundna kontroller för tarmcancer. Skulle de hitta något så vet jag att mina chanser till överlevnad har ökat tack vare tidig upptäckt.

Ett av Lones starkaste incitament för att testa sig själv var frågan om hur generna påverkar hennes personlighet.

– Jag kommer från en familj där många lidit av svåra psykiska sjukdomar, och då menar jag väldigt svåra, berättar hon. Själv har jag under hela mitt liv drabbats av återkommande depressioner av den grad som krävt behandling. Jag ville veta om det fanns några gener som kunde förklara varför just jag drabbas av dessa depressioner.

Beteendegenetiken har länge varit ett omdebatterat område. I dag vet man att gener kan styra produktionen av signalsubstanser i hjärnan och att det finns gener som eventuellt kan sättas i samband med olika personlighetsdrag, bland annat blyghet.

Genom testerna fick Lone reda på att hon bär på ett antal gener som gör henne mer disponerad för att drabbas av depression och nedstämdhet.

– För mig var det faktiskt en lättnad, säger hon. Att få kunskap om de här generna har fått mig att acceptera mig själv som person. Tidigare var jag väldigt dömande mot mig själv på grund av mina återkommande depressioner, men nu när jag vet att en del av förklaringen är biologisk så skapar det acceptans och förståelse.

Dessutom har det lett till att Lone bestämt sig för att ändra sitt sätt att tänka på sina depressioner.

– Jag försöker numer att inte medicinera så mycket, jag kan skjuta fram tidpunkten då jag söker läkare som skriver ut medicin när jag vet att det är biologin som pratar. Kunskapen om att jag har en känslig hjärna ger mig ett verktyg för att inte bli deprimerad.

– Min mission är att vi ska börja titta på gener på ett annat sätt, inte betrakta dem som ”bra” eller ”dåliga”. Min disposition för depressioner gör mig till en sensibel person och det är en positiv egenskap.