”Våga prata när föräldrar dricker för mycket”

Skådespelarna Olle Jernberg (barnbarnet Adam), Rolf Jenner (morfar i sin rullstol), Richard Asker (sonen John) samt Kristina Rådström (dottern Marie) i TeaterOffStockholms pjäs om alkoholmissbruk.

Foto: Eva Tedesjö Skådespelarna Olle Jernberg (barnbarnet Adam), Rolf Jenner (morfar i sin rullstol), Richard Asker (sonen John) samt Kristina Rådström (dottern Marie) i TeaterOffStockholms pjäs om alkoholmissbruk.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Fakta: ”Vem har sagt att det ska vara vackert”

• Den fria teatergruppen OffStockholm vill skildra människors utsatthet. Just nu spelas ”Vem har sagt att det ska vara vackert” på anstalter, skolor och teatrar. Pjäsen, som Anne-Li Ramirez regisserat och skrivit manus till, handlar om vilka följder alkoholmissbruk får för en hel familj. Hon intervjuades i på Insidan 27/2.

• I samband med föreställningarna förekommer alltid reflekterande samtal med publiken. Gruppen samarbetar då med föreningar och organisationer.

• En månad efter att eleverna eller intagna på fängelser och ungdomshem sett föreställningen sker en återkoppling. Tillsammans med företrädare för teatergruppen går man igenom ett material om beroende, medberoende och konsekvenserna.

• Under turnén med ”Vem har sagt att det ska vara vackert” kommer personer som är berörda av missbrukets konsekvenser att erbjudas att medverka i boken ”Mamma, pappa, barn”.

• En spelfilm om missbrukets konsekvenser ingår i projektet.

• På OffStockholm kan personer som vill lämna missbruk eller kriminalitet med hjälp av KulturKlivet få hjälp att återvända till ett vanligt liv. Det sker med hjälp av bl a skapande verksamhet.

• Projektet finansieras av Allmänna arvsfonden.

• ”Vem har sagt att det ska vara vackert” spelas i mars i Örebro, Skoghall och i Blackeberg i Stockholm. Läs mer på www.offstockholm.se

I början är det lite småprat bland niondeklassarna i salongen. Men snart har pjäsen om hur missbruk påverkar en hel familj fångat intresset. ”Man ärver liksom ett sätt att vara”, säger Mathilda Bajohr, en av eleverna efter föreställningen.

I början är det lite småprat bland niondeklassarna i salongen. Men snart har pjäsen om hur missbruk påverkar en hel familj fångat intresset. ”Man ärver liksom ett sätt att vara”, säger Mathilda Bajohr, en av eleverna efter föreställningen.

En mamma dör och familjen samlas till begravning. Efteråt träffas de för att minnas. Där är hennes före detta make, kallad morfar, som sitter förlamad i en rullstol utan förmåga att längre kunna tala. Hennes son John och dotter Marie är också med, liksom barnbarnet Adam.

Till en början liknar det en vanlig minnesstund, präglad av sorg och saknad. Men snart tränger år av tystnad, skuld och förnekelse upp till ytan. John och Marie styrs av gamla familjehemligheter – och även Adam är starkt påverkad av det som hände då för länge sedan.

Annons:

Morfar sitter bara där i sin stol och ser på med en plågad min när dottern Marie dricker glas efter glas fyllda med vitt vin. Adam vänder sig uppgivet mot sin mor:

– Varför måste du dricka ... Kan du inte låta bli ... Är det mitt fel?

Vi är i Blackeberg i västra Stockholm. På ScenKaskad, invid torget, spelar den fria gruppen OffStockholm pjäsen ”Vem har sagt att det ska vara vackert”. Det handlar om alkoholism och vilka konsekvenser missbruket får för omgivningen.

Hur ser verkligheten ut för barn som växer upp i en familj där någon av föräldrarna missbrukar? Vilka följder får det för deras framtida liv? Och går det att försonas med den som har förstört så mycket?

Den här eftermiddagen besöker över hundra elever i årskurs nio från Södra Ängby skola i närheten ScenKaskad för att se ”Vem har sagt att det ska vara vackert”. I början är det lite prassel och småprat i bänkraderna – men snart har skådespelarna fångat de flestas intresse.

Efter hand står det klart att ”morfar”, mannen som sitter där stum i sin rullstol, varit gravt alkoholiserad och att han har kränkt sina barn många gånger. Går det att förlåta den som gjort så illa?

När föreställningen är slut går Oliva Trygg upp på scenen. Hon är 23 år och är uppväxt i Danderyd, norr om Stockholm. Alkohol var en naturlig del i umgänget i de fina villorna, och för barn var det därför inte så konstigt att se vuxna med ett glas vin i handen, medan de själva drack coca-cola.

När Olivia var åtta–nio år reagerade hon på att hennes pappas beteende hade förändrats. Han var ofta hånfull mot henne och fällde hela tiden sarkastiska kommentarer. Pappa sluddrade inte och vinglade inte heller när han gick, på ytan var han som tidigare.

– Fast jag ville inte vara hemma längre utan flydde till stallet. Först fick jag för mig att det var mitt fel att pappa drack och var så otrevlig, men efter att en föreläsare kommit till skolan förstod jag att det inte var så.

Olivia började hälla ut innehållet i pappas vinflaskor, men när han kom på vad hon gjorde fick hon en rejäl utskällning. Först var det svårt att förstå att pappan var alkoholist; han skötte sin hygien och klarade av det sociala livet. Han såg inte ut som Olivia föreställde sig en missbrukare, som en illaluktande man på en parkbänk.

– Mamma försvarade pappa till en början, men när jag gick i nian hade det gått för långt. Pappa fick ett ultimatum: Välj mellan oss i familjen och alkoholen. Han valde det senare och i dag är han död.

Det är tyst i lokalen när Olivia berättar och säger att inte bara på teaterscenen påverkas en hel familj av en pappas missbruk – det sker här och nu, mitt ibland oss.

Efter pappas död har Olivia engagerat sig på heltid i stiftelsen Trygga Barnen vars syfte är tatt hjälpa barn, ungdomar, föräldrar och anhöriga i familjer med beroendeproblematik. Stiftelsen startades av hennes mamma Agneta.

I tolv år levde Lotta Åhman tillsammans med en man som var alkoholist. Självförtroendet hamnade i botten efter att han ständigt kommit med nedsättande kommentarer om henne. Först efter att hans barn sagt att han behandlade henne illa orkade hon bryta sig loss.

– Jag var starkt medberoende. Med mitt beteende skyddade jag honom och förhindrade att han fick ta konsekvenserna av sitt handlantde. Ja, jag var verkligen medberoende och lät honom behandla mig och barnen illa alltför länge.

– Till slut trodde jag att jag var helt värdelös och dum. Men samtidigt trodde jag att jag skulle kunna göra så att allt blev bra igen och att han skulle bli nykter. Jag skämdes, älskade och hatade om vart annat.

Lotta Åhman blev engagerad i Ersta Vändpunkten, som arbetar med stöd för anhöriga till missbrukare. Där har hon träffat många barn och ungdomar med föräldrar som missbrukar alkohol eller droger.

Nu står hon inför niondeklassarna på Scen Kaskad och berättar att vart femte barn har en mamma eller pappa som är beroende av alkohol. Dessa barn löper betydigt större risk att hamna i eget missbruk, kriminalitet eller annat asocialt beteende.

– I pjäsen anklagar Adam sig själv för att hans mamma dricker. Det är min erfarenhet att många unga tar på sig skulden för föräldrarnas missbruk. Ingen ska behöva växa upp och leva under en sådan press, säger Lotta Åhman.

Som producent för ”Vem har sagt att det måste vara vackert” har Isabell Lindström tvingats reflektera över alkoholens roll i samhället och i sitt eget liv. För tio år sedan såg hennes tillvaro annorlunda ut.

– Jag jobbade och var ambitiös men var också ute och festade. Jag tillhörde gängen som höll till runt Stureplan, där blev det väldigt mycket alkohol. En dag kände jag att det gått för långt, att jag måste ändra mitt beteende.

– Men det var en lång process innan jag mådde bättre igen. Tidigare hade ett eller flera glas vin fått mig att slappna av, men det skulle inte hålla i längden. Under arbetet med det här projektet märker jag vilket oändligt stort behov det finns av att tala om det här ganska så tabubelagda området.

Isabell säger att hon vill sprida känslan till publiken att ingen är ensam, att ingen ska behöva skämmas och ta på sig skulden för någon annans missbruk.

– Vi vill också uppmuntra unga som lever i dysfunktionella familjer att våga prata om det som känns svårt och att det går att få hjälp.

Isabell Lindström tackar eleverna i årskurs nio på Södra Ängby skola för att de ville se föreställningen och de lämnar ScenKaskad, kanske något tystare än när de kom.

– Pjäsen var ganska överdriven, säger en elev.

– Hur vet du det? undrar en annan elev. Hur kan du vara så jävla säker på det?

0 . Per sida:

(Vad ar Twingly?)

Visar 1-10 (av totalt 1).

Andra har läst

Mer från förstasidan

Teknik500
Collage:TT

 Om 20 år är de försvunna. Den digitala revolutionen förändrar samhället. 67  23 tweets  44 rekommendationer  0 rekommendationer

 Internet, utbildning, handel och industri. Så påverkas ditt liv av digitaliseringen. 33  18 tweets  12 rekommendationer  3 rekommendationer

TreD144
Foto:Alamy
ekonomi144
Foto:TT

 Upp med 2,1 procent. Framtiden ser ljus ut: ”Starkaste ekonomin i Norden framöver.” 7  4 tweets  3 rekommendationer  0 rekommendationer

 DN:s Johan Schück. ”Det är inhemska efterfrågan som drar upp BNP.”

ebola2
Foto:Erik Esbjörnsson En patient tas om hand vid entén.

 DN på plats i Liberia. 10 nya ebolafall per dag – sjukhusen bara halvfulla.

Annons:
pele
Foto:AP

 Fotbollslegendaren om sitt hälsotillstånd. Dementerar uppgifterna om att det förvärrats.

 Rullades ut på balkong för rökpaus. Upptäcktes 1,5 timme senare. 31  10 tweets  21 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.

Läs dagens tidning

 Ny form. Nu är det lättare att läsa tidningen digitalt!
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: