Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Insidan

”Vår vuxne son är spelberoende och kan inte betala räkningarna”

Foto: TT

Sonen har haft spelproblem sedan tonåren, nu är han fyrabarnsfar. Nyligen kom det fram att han spelat bort alla pengar så att hans familj riskerar vräkning, och att han funderat på självmord. Hur kan hans föräldrar hjälpa?

Ställ frågor till Insidans experter – mejla till fragainsidan@dn.se

Fråga:

Hej! En av våra söner har problem med spelande, ja, han är nog spelberoende. Han var bara 16 år när han skuldsatte sig första gången men lyckades så komma ur det i 20-årsåldern. Det var inga större summor men ändå fick vi gå in. Han är nu fyrabarnsfar, gift, men i stort sett ensam om att försörja familjen, hans fru har en låg inkomst. De har en mycket hög hyra så ekonomin har alltid varit svår.

Nu har han sedan en tid varit deprimerad och det har uppdagats att han funderat på att ta sitt liv. Detta beroende på att han sedan månader hamnat i en spelkarusell. Som gått så långt att han inte kunnat betala räkningarna och nu insett att familjen riskerar vräkning. Efter mycket vånda erkände han till slut att han spelat bort allt.

Nu har vi nära bestämt oss för att hjälpa honom med pengarna en sista gång genom att ta ett lån. Men jag är rädd för att det inte ska stoppa honom.

Vi ställer nu vissa krav: 1. Han får lämna över alla inkomster till frun. 2. Får bara fickpengar till exempelvis snus. 3. Jag kommer att ha kontroll och full insyn i ekonomin och hjälpa hans fru att klara av att räkningarna betalas flera månader framöver. 4. Vi ska se till att han spärrar sig från spelsajter.

Vi kommer givetvis att stötta honom och familjen i vardagen. Hålla oss informerade om hur han mår. Men jag är ändå orolig. Vi är ju bara fattigpensionärer som nu avstår en hel del av våra liv. Gör vi rätt? Kan vi göra mer eller annorlunda? Kommer han att spela igen?

Att han gick i botten totalt och insåg att han höll på att förlora sin familj och hamna på gatan fick honom att öppna sig för sin bror för första gången. Hans bror blev skrämd av de tankar som han hade och kontaktade då oss. Ingen hade förstått vad han höll på med. Han hade ljugit, och manipulerat oss alla.

Han är nu ångerfull och skäms men är ändå glad att allt kom fram till slut. Innan tog han den enkla vägen att slippa konfrontera sin naiva omgivning, speciellt sin fru och sina barn. Han hade ju tron på storvinsten som skulle ge dem ett bättre liv. Nu har han svikit dem totalt och förlorat deras förtroende helt. Risken att förlora familjen gjorde att han inte ville leva, han visste ju att om vräkningen blev av skulle hans fru ta barnen och lämna honom.

Orolig mamma

Mycket tyder tyvärr på att din son inte längre har kontroll över sitt spelande. I det läget ska man söka hjälp.

Svar:

Hej! Jag tror att du har rätt i att det som nu hänt kan bli en vändpunkt för din son. Och att de krav som ni ställer på honom inte bara är rimliga utan i hög grad är till hjälp för honom.

Jag arbetade som psykolog i en behandlingsstudie för spelberoende personer för några år sedan. Vi erbjöd en gruppbehandling utifrån kognitiv beteendeterapi. Utvärderingen av en fristående forskargrupp visade att behandlingen hjälpte en avsevärd del av de spelberoende att bli spelfria. Jag ska återkomma till dig strax om de här erfarenheterna. För jag tror att det är ganska avgörande att din son söker professionell hjälp och börjar en behandling för sitt spelberoende.

Men låt mig först säga hur väl jag känner igen det du berättar om de allvarliga konsekvenser som ett spelberoende får. För såväl spelaren som spelarens anhöriga. Ekonomiskt kaos, lögner och besvikelser präglar vardagen.

Spelaren är ofta fast i en tankefälla som säger hen att det enda sättet att skaffa pengar och kunna betala sina skulder är att spela mer.

Det är vanligt att låna pengar för att kunna fortsätta spela. Och ibland att stjäla och förskingra. Ibland vinner spelaren, men tyvärr är det nästan alltid så att de pengarna inte används för att betala skulder eller ordna upp ekonomin, utan spelaren fortsätter att spela och jagar en ännu större vinst, och så slutar det med att vinsten spelats bort.

Utifrån framstår detta som obegripligt, och i dag betraktas spelberoende, eller ”hasardspelssyndrom” som det numera benämns, som ett psykiatriskt tillstånd. På liknande sätt som alkohol- och narkotikaberoende.

Det som också blev tydligt för mig när jag resonerade med de spelberoende klienterna var att visst handlar spelandet om att det är spännande och ger en kick, men att spelandet, särskilt när pågått en tid och trasslat till tillvaron, inte längre handlar om att vinna pengar utan är ett sätt att dämpa starka känslor av nedstämdhet och oro.

Spelande om pengar är i dag ett folkhälsoproblem i Sverige; drygt två procent av svenskarna är spelberoende, och ytterligare fyra procent är i riskzonen för detta. Spelautomater som Jack Vegas, kasinospel och spel över nätet – framför allt internetpoker – är det som är mest beroendeframkallande.

Du frågar om din son kommer att spela igen. Ja, risken finns, även om det som hänt kan bli en vändpunkt. Men mycket tyder tyvärr på att din son inte längre har kontroll över sitt spelande. I det läget ska man söka hjälp.

Mitt råd till dig är därför att du i er kravlista lägger till att din son ska söka hjälp för sitt spelberoende och börja en behandling. Kognitiv beteendeterapi och motiverande samtal erbjuds i öppenvård runt om i landet, endera enskilt eller i grupp, och har visat sig vara effektiva metoder för att bli spelfri. På sjukvårdsrådgivningen, www.1177, finns uppgifter om var behandling av spelberoende finns att få. Ett annat alternativ är att ni kontaktar Stödlinjen för spelberoende.

Att börja i en behandling blir för spelaren ofta en handfast påminnelse om att en förändring till det bättre är påbörjad, och möjlig, och gör att uppgivenhet och självmordstankar minskar påtagligt eller upphör. Spelare har ofta även samtidiga problem som hög alkoholkonsumtion, depression, ångest och relationsproblem. Att få hjälp även för de samtidiga problemen är viktigt, då de kan göra det svårare att ta sig ur spelandet.

Du frågar också om ni som anhöriga gör rätt, och om ni kan göra annorlunda? Låt mig på en gång säga att jag har stor respekt för den omsorg och solidaritet som ni visar er son! Ni gör rätt när ni på olika sätt begränsar er sons möjligheter att få tillgång till pengar och kunna spela. Det jag vill lägga till som råd är det här:

Skydda er egen ekonomi ännu mer, och se till att era pengar inte är åtkomliga, och sluta låna er son pengar. Jag förstår er oro när vräkning var ett hot, men den situationen är ändå er sons roll att hantera, och socialtjänsten kan hitta lösningar, särskilt för en fyrabarnsfamilj.

Om ni vill hjälpa till ekonomiskt, gör bara detta på sätt som ökar möjligheten att er son kan sluta med sitt spelande. Som till exempel pengar för att köpa ett busskort eller bensin för att kunna ta sig till och från arbetet, eller kläder.

Och påminn er om att det inte är ert fel på något sätt att er son är spelare. Så är det inte, och att tänka så bara ökar risken att bli manipulerad och utnyttjad.

Sök också hjälp för er del. Rollen som anhörig till en spelare är svår, och det tar nog ett tag innan det är lugnt igen. Ni kan gå in på den här webbsidan och anmäla intresse för att delta i en studie om anhörigstöd, eller kontakta Spelberoendes riksförbund. Resonera gärna också med din sons hustru, om hon och barnen vill ha eget stöd och någon att samtala med om det som händer.

Liria Ortiz

Ställ frågor till Insidans experter – mejla till fragainsidan@dn.se

Läs fler frågor här

 

Tips till behandlare och spelare

Tips till behandlare:

Manualen ”Till spelfriheten” handlar om behandling både individuellt och i grupp.

Tips till spelare:

Första hjälpen vid spelberoende från Forskningscentrum för psykosocial hälsa.

Fråga Insidans experter

Legitimerade psykologen och psykoterapeuten Liria Ortiz svarar på frågor om självhjälp, förändring och parrelationer. Legitimerade psykologen och forskaren Martin Forster, Karolinska Institutet, svarar på frågor om familjeliv, barn och ungdomars utveckling, föräldraskap, skola och förskola. Du kan vara anonym. Utvalda frågor och svar publiceras här och eventuellt i papperstidningen. Mejla till: fragainsidan@dn.se

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.