Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Insidan

”Vi är många gamla som inte vill bo kvar hemma längre”

Det började med barnbarnets insändare i DN. Tack vare engagerade anhöriga har Margit Rundblad, 94 år, nu fått plats på ett äldreboende. ”Jag tänker på alla andra som sitter isolerade hemma”, säger Margit.

Margit Rundblad öppnar dörren och tar sig sedan med rollatorns hjälp till favoritfåtöljen. Hon säger att hon inte tror att det som hänt den senaste tiden är sant.

– Nyss var allt bara ett mörker och jag såg ingen mening med att leva längre. Nu är jag så lycklig över att ha fått plats på ett äldreboende, säger Margit.

Det var först sedan barnbarnet Joakim Bergman vänt sig till Dagens Nyheter och andra medier som kommunen lyckades ordna fram en plats. Då hade Margit två gånger fått avslag på sin begäran om att få komma till ett boende för äldre. Det andra överklagandet hade ännu inte varit uppe i förvaltningsrätten.

– Jag är glad för egen del. Men tänker på alla gamla som sitter ensamma och isolerade utan att få några besök. Jag har ju anhöriga som hjälpte och stöttade, säger Margit.

Vi besöker henne ett par dagar innan hon ska få flytta in i sin nya lägenhet på äldreboendet i Svedmyra i södra Stockholm. Där kommer det att finnas personal hela dygnet och där slipper hon äta frukost, lunch och middag alldeles ensam.

Margit är 94 år och har de senaste två åren inte klarat sig utan hjälp från sin dotter och sina barnbarn. De har ställt upp till hundra procent och det har blivit förfärligt mycket jobb för dem, fortsätter Margit.

– Jag har haft hemtjänst och särskilt sedan jag ramlade för en tid sedan har det kommit personal därifrån ganska ofta. Men de har ingen tid att prata, och det är hela tiden nya ansikten.

Stockholms kommun bedömde fram till helt nyligen att det räckte med att Margit fick hemtjänst, och ansåg att hon var så frisk att hon inte behövde plats på ett äldreboende.

– Så var det kanske fram till för ett par år sedan. Men så började fötterna domna, händerna krångla och så såg jag allt sämre. Det är gula fläcken. Att kroppen krånglar vid min höga ålder är kanske inte konstigt. Värre var att jag kände mig så ensam i min lägenhet.

Margit säger att hon tappade sugen och blev deppig. Hon satt där i fåtöljen och tittade in i väggen. Allt verkade så meningslöst och livet var bara en enda lång väntan på döden.

Hon säger, som många andra, att det är som om man måste vara helt frisk för att vara sjuk. Bara då orkar man bråka med kommunen och ställa krav.

– Eller också måste de anhöriga ha tid och ork att slåss för sin gamla mamma eller mormor. Jag hade en sådan tur att min dotter och mina barnbarn hade den kraften.

Under 2000-talet har kommunerna avvecklat tiotusentals platser på landets äldreboenden. I dag bor endast 5 procent av dem som är över 80 år i någon form av äldreboende.

Tanken är att de gamla ska få hjälp med städning, matlagning, handling, tvätt, dusch och liknande i sina hem. De ska även få möjlighet att kunna gå ut med assistans av personal från hemtjänsten.

– Men vi är många som inte vill bo hemma. Politikerna borde lyssna till oss, säger Margit.

Hon är uppvuxen på en ö i Stockholms södra skärgård. Under andra världskriget sydde hon uniformer till militären, posten och SJ. Sedan hade hon flera olika jobb, och arbetade de sista tio åren på ett servicehus.

– Och nu är jag alltså nittiofyra år. Det är inte riktigt klokt.

När hennes pappa blev gammal och svag kom han till ett ålderdomshem. Men de flesta sådana hem är borta i dag, konstaterar Margit. När hon själv kände att krafterna tröt blev hon fånge sitt hem i Hagsätra, säger hon.

– Jag har svårt att läsa på grund av min dåliga syn. Än så länge klarar jag att se på tv, men det blir mest på kvällarna. Jag ser helst på dokumentärer och liknande. Sådana där lekprogram är inget för mig.

När vi talat en stund med Margit ringer dottern Britt-Marie Bergman på dörren. Hon är 74 år och har aldrig tvekat att ställa upp. Många gånger har hon åkt från Dalarö, där hon bor, de drygt tre milen till Margits lägenhet.

– Mamma är en sådan där kvinna som satt en ära i att klara sig själv, säger Britt-Marie. Så när hon ber om något vet jag att hon behöver stöd och hjälp. Hon är verkligen ingen gnällspik. Den senaste tiden har jag dock känt att jag inte orkar så mycket mer. Jag är ju också till åren kommen.

I mitten av januari ramlade Margit i badrummet och slog sig illa i nacken och ryggen. Under någon vecka fick hon vård på Nacka sjukhus.

– Det var som semester för mig, säger Britt-Marie. Jag slapp oroa mig och kunde vara lugn med att det fanns folk som såg till att mamma hade det bra.

Nu ringer det på dörren igen. Det är barnbarnet Joakim som kommit för att berätta om hur han vände sig till medierna för att hans mormor skulle få plats på äldreboendet.

– Starka anhöriga, som har tid och kraft, eller medial uppmärksamhet verkar vara det som krävs för att en gammal människa ska få den hjälp han eller hon har rätt till. Det är upprörande, säger Joakim.

Han undrar vad som hänt om det inte funnits ett så starkt nätverk runt mormor Margit. Hennes barn, svärson, barnbarn med respektive och barnbarnsbarn – alla har de på olika vis kämpat för hennes rätt.

– Jag tänker på alla gamla som inte har ett nätverk. De sitter där helt ensamma och utlämnade åt kommunala tjänstemäns godtycke. Dessa tjänstemän, avlönade med skattemedel, avgör om en gammal människa ska tvingas lida i sitt hem eller få plats på ett äldreboende.

Joakim säger att hans mamma har dragit ett tungt lass och att hans bror och syster har ringt mormor Margit nästan varje dag.

– Jag är lite sämre på att höra av mig, men har också hjälpt till så mycket jag förmått.

Joakim undersökte exempelvis möjligheten att bygga ett litet hus på sin tomt åt mormor. Men hon ville inte ”vara till besvär”.

– Jag försökte också ordna plats på ett äldreboende i kommunen där jag bor, berättar Joakim Bergman.

När han besökte Margit på sjukhuset efter hennes fall i badrummet mötte han en blåslagen liten kropp.

– Men ändå låg hon där i sängen med ett leende på läpparna. Hon tackade den underbara personalen som hade tid att prata med henne – och maten var så god.

– Då insåg jag hur ensam mormor kände sig i sin lägenhet och kände att det fick vara nog, säger Joakim Bergman.

Han har genom sina olika arbeten god insyn i hur tidningar och övriga medier fungerar. Han skrev ett brev till enhetschefen i stadsdelen och ”hotade” med att berätta öppet om sin mormors historia.

– Jag skrev också att jag skulle hålla enhetschefen personligt ansvarig om mormor skulle råka ut för någon mer olycka när hon väl kom hem från sjukhuset, berättar Joakim Bergman.

Så skrev han ett inlägg som publicerades på DN.Åsikt och på DN:s insändarsida den 22 januari i år. Rubriken löd: ”Man måste vara döende för att få plats på ett äldreboende.” Två dagar senare skrev han en debattartikel i Expressen, och sedan ytterligare ett inlägg som uppföljning på DN.Åsikt.

Några dagar senare fick hans mormor plats på ett boende. Och när situationen för dagens äldre diskuterades för en tid sedan i Aktuellt inleddes debatten med ett inslag om Margit och det lyckliga slutet på hennes och de anhörigas kamp.

– Politiker talar alltid om att det ska råda valfrihet i äldreomsorgen, men då måste de gamla ju ha olika alternativ att välja mellan, säger Joakim Bergman.

Vad är då budskapet till ansvariga politiker och tjänstemän från Margit, Britt-Marie och Joakim?

– Lyssna på oss gamlingar och på vad vi vill. Så enkelt är det, säger Margit.

– Många anhöriga får slita i dag, svarar Britt-Marie. Äldre måste vara trygga med att de alltid tas om hand på ett bra sätt – och inte vara beroende av barn och barnbarn.

– Jag vill ha ett fungerande välfärdssystem för äldre som är till för alla, säger Joakim. Inte bara för dem som har starka personer i sin närhet eller kontakter i medievärlden.

Läs mer: Joakim Bergman: Mormor har fått livslusten tillbaka – men hon är inte ensam

”Alla med behov ska få plats”
Äldreborgarrådet Clara Lindblom (V).

Det är tydligt att många beslut i Stockholm där äldre nekas boende är felaktiga, eftersom nästan hälften av dem som överklagade 2014 har fått rätt i efterhand. Det menade äldreborgarrådet i Stockholm Clara Lindblom (V) på DN Åsikt apropå Joakim Bergmans debattinlägg om mormor Margit. Hon kommenterar Insidans artikel om Margit Rundblad per mejl:

”Alla äldre som har behov av plats på äldreboende ska få det. Det är en rättighet och inte förhandlingsbart. Jag ser också att det finns behov av en ny form av äldreboende, som är tryggt och som erbjuder gemenskap, där äldre kan få plats utan biståndsbedömning. Det arbetar jag för att införa i Stockholm.”