Blodsband

Vi är släkt när vi känner för det

Det är främst kvinnorna som vårdar släktförbindelserna och som ser till att anhöriga träffas.

Sandra Qvist Det är främst kvinnorna som vårdar släktförbindelserna och som ser till att anhöriga träffas.

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

I Sverige har vi sedan århundraden levt i små familjer. Släkten träffar vi mest vid festliga tillfällen. Vi har många fler släktingar i livet än tidigare generationer. Vi använder släkten för att få umgänge, beröm och uppmärksamhet.

I Sverige har vi sedan århundraden levt i små familjer. Släkten träffar vi mest vid festliga tillfällen. Vi har många fler släktingar i livet än tidigare generationer. Vi använder släkten för att få umgänge, beröm och uppmärksamhet.

Vi umgås med våra släktingar vid speciella tillfällen, som på julafton, bemärkelsedagar och vid särskilda släktträffar. Släkten är inte särskilt betydelsefull i den svenska kulturen, enligt etnologen Åke Daun:

- Det är det gamla bondesamhället som lever vidare. På den svenska landsbygden hade gårdarna stora avstånd mellan sig, och folk umgicks mest med dem som ingick i det egna hushållet.

Annons:

Från slutet av 1500-talet fram till det sena 1800-talet bestod ett hushåll oftast av två vuxna, deras barn och ibland en piga eller en dräng. Familjen hade i genomsnitt fyra eller fem medlemmar. Den äldste sonen tog vanligen över gården när föräldrarna blev gamla. De äldre brukade då flytta ut till en särskild undantagsstuga på gården, och i utbyte fick de rätt till exempelvis mjölk, tjänster eller pengar.

"Särboendet" inom familjen var unikt för Sverige och det lever kvar än i dag, menar Åke Daun.

- Det återspeglas i att många trivs med att vara för sig själva. Sommarstugan ska ligga så avsides som möjligt och ungdomar flyttar hemifrån tidigt.

Tvärtemot människor i många andra kulturer är vi inte vana att dagligen umgås med våra släktingar. Släktträffen blir i stället mötespunkten, men det mötet kan bli jobbigt eftersom en grupp männi­skor som inte valt att vara vänner då plötsligt förs samman. Svärmor har synpunkter på maten och sonen lider av att fortfarande bli betraktad som son, inte som jämlik. Vännerna väljer vi, men släkten är given, den finns där och vi kan inte göra något för att ändra på det.

- Om två syskon bor på samma ort och deras barn växer upp tillsammans blir släktskapet en viktig relation från början. Men släkten betyder inte automatiskt mycket, man måste verka för att det ska vara så, säger Åke Daun.

I boken "Familjeliv i Norden" skriver David Gaunt om två former av släktkontakter i modern tid: den vardagliga och den festliga. Mor, mormor och barnbarn kan ha en nära, intim och intensiv kontakt, medan den bredare, mer avlägsna släkten träffas vid släktträffar och via släktföreningar.

Vi "använder" släkten i första hand för att få vänskap och umgänge, och för att få beröm och uppmärksamhet vid olika förändringar i vårt liv. När en människa fyller 50 anses det innebära en personlig statusförändring, och festen vid det tillfället är mycket viktig, skriver David Gaunt. Det är naturligt att samla släkten på födelsedagen, eftersom man också firar att släkten åldras och därmed lever vidare.

Den rena släktträffen är mer sällsynt. Den är svår att genomföra och går att likna vid en pilgrimsfärd i sökandet efter något mystiskt och obestämt som kallas "rötter", skriver David Gaunt vidare. Deltagarna blir främst "informatörer om de egna rötterna" i stället för tänkbara vänner. En höjdpunkt är när man efteråt kan tala om hur många som var där och om att flera faktiskt aldrig hade träffats förut. Mötet blir ett sätt att tillfredsställa den egna nyfikenheten, en "symbolisk länk mellan familjens förflutna och framtid".

Men hur mycket vi träffar släkten är individuellt och varierar dessutom mellan olika grupper. Inte bara kön och etnisk bakgrund spelar in, även klasstillhörighet.

Ivar Lo-Johansson berättar i sina memoarer om hur han fick en släkttavla med anor tillbaka till 1700-talet:

"Tidigare hade jag inte vetat mer om min släkt än några obetydliga detaljer... Själv hade jag inte haft någon släktkänsla. I den miljön där jag växt upp var det bara adel och storbönder som räknade sig ha släkter."
I början av 1900-talet, när Ivar Lo-Johansson var barn, spelade släktförhålladen bland jordbruks- och fabriksarbetare en underordnad roll. Men släkten hade en större betydelse för bönder än för arbetare, eftersom arv av jord stod på spel.

Att pengarna fortfarande är viktiga i sammanhanget blir tydligt i arvstvister även i modern tid, säger socialantropologen Ann-Kristin Ekman vid Högskolan Dalarna. Enligt henne har släkten olika stor betydelse i olika samhällssfärer.

- Vid arv har blodsbanden en juridisk och ekonomisk betydelse. I sociala sammanhang har vi en annan valfrihet, vi kan säga "du, vi är faktiskt släkt" när det passar oss.

Ann-Kristin Ekman har gjort studier i Norrlands inland och Bergs­lagen och fann att det kan vara situationen som avgör när vi talar om "släkt", "vänner" eller "arbetskamrater".

Det finns inga givna strukturer, menar hon, släktskapet kan "konstrueras" och förhandlas kring.

- Två kusiner som jobbar ihop kan i första hand kalla sig arbetskamrater, inte släkt. När det är julafton kan samma personer framhäva att de är släkt.

Synen på familj och släkt förändras också genom nya familjebildningar, exempelvis homoäktenskap och dubbla familjer - där en eller båda föräldrarna har gift om sig efter skilsmässa, påpekar Ann-Kristin Ekman. Numera är det till exempel vanligt att ett barn har två "mormödrar".

Släktens betydelse tycks öka med åldern. Fram till 40 års ålder umgås vi i första hand med vännerna, därefter med släkten. Det är främst äldre kvinnor som träffar sina nära anhöriga, enligt en undersökning från Statistiska centralbyrån. Ungefär hälften av alla vuxna träffar någon nära släkting utanför det egna hushållet varje vecka. Det handlar om syskon, föräldrar eller utflyttade barn.

De flesta av oss tror att männi­skor i Sverige förr levde mitt bland många släktingar, men det är en tankekonstruktion, menar David Gaunt.

Förmodligen har vi fler släktingar i livet, och fler regelbundna kon­takter med dem, i dag än någonsin tidigare, tror han. År 2000 hade en 65-åring tio till fjorton släktingar i livet, sekelskiftet dessförinnan hade en lika gammal person bara mellan åtta och tio släktingar i livet.

Under 1800-talet och början av 1900-talet var livslängden kort, sällan levde fler än två generationer samtidigt. Folk flyttade omkring i samband med industrialiseringen och några stora släkter hann aldrig byggas upp.

Efter första världskriget och fram till 1940-talet minskade genomströmningen av folk i industriorterna. Folk hann slå rot och barnen fick jobb på samma arbetsplatser som föräldrarna. Lägger man till att både utvandringen och spädbarnsdödligheten har minskat, och att kommunikationerna har förbättrats, inser man att vi har fler tillfällen att umgås med släkten i dag, menar David Gaunt.

Det är få som är stolta över släkten, enligt uppgifter som samlats in av Nordiska museet. Av de över 300 personer som skickade in svar på frågor om släktens betydelse var de flesta kvinnor över 50 år, och de flesta samhällsskikt var representerade.

"Stolthet har jag inte känt över släkten, däremot beundran och respekt för min mormor", var en typisk kommentar. Man beundrar enskilda personer i stället för helheten. De som var stolta över sin släkt utmärkte sig genom att se släkten som ett kollektivt block, "en fin släkt". I materialet framgick också att det är kvinnorna som vårdar släktförbindelserna. Om de är gifta sköter de även kontakterna med mannens släkt. Kvinnorna planerar och organiserar mötena med släkten, och de strävar efter att inkludera alla, även när en relation inte är så bra.

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

 Satt i polisbilen. Den misstänkte gärningsmannen ska vara död.

kombo
Foto:TT Peter Englund och Sara Danius.

 Peter Englund avgår. Överraskande besked i Svenska Akademien. 843  48 tweets  795 rekommendationer  0 rekommendationer

 Björn Wiman: Ingen kommer att kunna öppna den berömda dörren med samma elegans som Danius. 25  17 tweets  8 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
zlatan144
Foto:AFP

 Efter 0–0 mot Montpeiller: Spelar laget dåligt blir publiken otålig. Det är så det är.

 Skriver Financial Times. Utländska jihadister ska ha försökt fly. 143  21 tweets  121 rekommendationer  1 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: