Insidan

”Vi föds med en känsla för moral”

Det är inte religion, vetenskap eller rationellt tänkande som givit oss moralen – det är evolutionen, säger primatologen Frans de Waal som besökte bokmässan i Göteborg i förra veckan.
Det är inte religion, vetenskap eller rationellt tänkande som givit oss moralen – det är evolutionen, säger primatologen Frans de Waal som besökte bokmässan i Göteborg i förra veckan. Foto: Jonas Lindstedt

Forskare har länge fokuserat på konkurrens och våld inom djurvärlden för att förstå människors drivkrafter. Frans de Waal har i stället studerat det sociala samspelet. Moralen härrör ur våra instinkter, menade den kända primatologen när han besökte bokmässan.

– Jag bryr mig inte om ifall Gud existerar eller inte. Men alla samhällen har ju religion. Så den måste ju betyda något.

Så inledde den världsberömda primatologen och psykologen Frans de Waal sitt föredrag på bokmässan i Göteborg förra veckan. Egentligen är han ateist. Men han ville understryka att religionen kan spela en positiv roll i samhället och att dogmatism är ett långt större hot än religionen i sig, oavsett om den härrör ur ett ateistiskt eller ett religiöst tänkande.

Länge har det funnits en föreställning om att moralen på något vis skulle komma uppifrån någon högre makt, som Gud, för att där­ifrån sippra ned till människan. Det är ett tänkande som ibland leder till uppfattningen att den som inte har någon gudstro skulle kunna bete sig lite hur som helst.

Vad Frans de Waal gör är att han vänder på pilarna och hävdar att moralen inte kommer till oss från vare sig Gud, vetenskapen eller det rationella tänkandet. I stället hävdar han att den kommer ”under­ifrån” och förevisar pilar som går i motsatt riktning från vad han kallar ”uppifrån och ned”- tänkandet.

– Bottom up, for the evolution. Tror verkligen någon på allvar att våra förfäder saknade sociala normer innan de fick en religion? Bistod de aldrig andra i nöd, klagade de aldrig över orättvisor?

Föredraget, som han gett titeln, ”Människans moral kommer in­ifrån”, utgår från hans senaste bok som på svenska heter ”Bonobon och tio guds bud” (Karneval förlag). I den presenterar han sina observationer av framför allt bonoboer, som tidigare kallades dvärgschimpanser. Men han har också studerat schimpanser, elefanter och andra djur.

Inom forskarvärlden är han i dag långt ifrån ensam om uppfattningen att empati, altruism och samarbetsvilja inte bara är medfödda egenskaper hos människor utan även hos djur. Men eftersom han är en av de främsta företrädarna för detta paradigm utsågs han för några år sedan till en av vår tids hundra mest inflytelserika tänkare av den amerikanska veckotidningen Time.

I boken delar han med sig av många livfulla berättelser om hur bonoboer och andra däggdjur beter sig på ett sätt som vi lika gärna skulle kunna kalla ”mänskligt”. Men trots att bonoboerna är lika nära besläktade med människan som schimpanserna är de inte på långa vägar lika grundligt observerade. En förklaring är att schimpanserna, som ju är extremt patriarkala våldsverkare, helt enkelt har passat bättre in i den rådande föreställningen om människan som krigisk egoist.

– Bonoboerna vänder på det rådande perspektivet att människan har överlevt och förökat sig genom att kriga och döda andra. I forskar­världen är det vanligt att man stöter bort information som man inte vet vad man ska göra med eller som inte bekräftar det man vill se, säger Frans de Waal.

Bonoboer kallas ibland litet skämtsamt för ”primaternas hippiesar” eller ”den politiskt korrekta apan”. Att de lever i matriarkat där det är honorna som bestämmer, och att de löser konflikter med hjälp av sex, har gjort dem populära inte minst hos genusvetare och queerteoretiker.

Det finns forskare som blivit provocerade av hannarnas undergivenhet och av hur bonoboerna blir sams genom att ha sex. I boken beskriver Frans de Waal hur en berömd professor som satt i publiken när han föreläste i Tyskland utbrast: ”Vad är det för fel på de där hannarna?”

Men det finns också de som är litet väl ivriga att enbart studera bonoboerna för att för att få sina egna teser bekräftade, menar Frans de Waal.

– För egen del vill jag balansera mina observationer och studera både schimpanser, bonoboer och människor, säger han och visar en bild på en schimpans som håller ut handen mot en annan som den just har slagits med – för att den ska komma och bli sams genom att kramas och pussas.

Djur har precis som människor under hundratusentals år av evolution utvecklat förmågan att leva sig in i andras känslor och att agera moraliskt.

– Djur värdesätter och vårdar sina sociala relationer eftersom de vet att de behöver dem så väl. De enda man inte ser det här beteendet hos är inomhuskatter, säger han litet retsamt innan han visar en film där man ser en flock elefanter som inleder ett avancerat samarbete för att få upp en unge som gått ned sig i gyttjan.

Engagemanget och samarbetet tyder på att djuren använder både sitt intellekt och sina känslor på ett raffinerat vis som har mejslats fram under årtusendena, enligt Frans de Waal som också visar en film som har delats otaliga gånger på Youtube.

Den visar ett experiment han genomfört med två kapucinapor. Till en början gav man dem gurka och de var nöjda med det. Men bara tills den ena apan fick vindruvor. Då reagerade den andra med stor upprördhet och ilska.

– Många tror att känslan för rättvisa är en intellektuell process där vi människor har lärt oss att reagera på ett visst sätt. Här ser vi att det inte stämmer, att det är en reaktion som är baserad i grundläggande känslor.

Det är en kunskap som beslutsfattare bör ta in i beräkningen när de beslutar om politiska reformer, menar Frans de Waal, men värjer sig mot att vara mer specifik än så.

– Det enda jag vill säga om det är att om du har ett samhälle med stora inkomstskillnader, som USA där medellivslängden är tre år kortare än i Europa, så skapar det spänningar och stress som påverkar befolkningens hälsa. Därför behövs det på vissa håll en utjämningspolitik.

Hur ska vi då förhålla oss till alla omoraliska påbud som finns i det religiösa tänkandet? Frans de Waal anser inte att det går att skylla dem på religionen eftersom den används som ett maktinstrument.

– Om Columbus åker till den fria världen och dödar människor när han kommer fram i religionens namn, vilket han faktiskt gjorde, så måste man samtidigt komma ihåg att han också dödade dem för att tillskansa sig makt och pengar.

Så varför uppfann vi de stora religionerna för några tusentals år sedan? Frans de Waal menar att det var när samhällena växte sig så stora att invånarna inte längre klarade att hålla ett vakande öga på varandra.

– För fyrtio-femtio tusen år sedan var samhällena tillräckligt små för att alla skulle kunna hålla reda på varandra. När de växte kom också de religiösa ritualerna och prästerna in i bilden.

Att, som vissa ateister förespråkar, försöka utrota det religiösa tänkandet förefaller inte vara särskilt klokt, enligt Frans de Waal, som menar att ingen vet hur ett samhälle utan religion skulle se ut. Försök har redan gjorts i historien av Josef Stalin, Mao Zedong och Pol Pot.

– Deras experiment är väl knappast värda att försöka återuppta.

Men räcker det inte att stifta lagar som baseras på de mänskliga rättigheterna? Religionsfriheten tenderar ju ibland att slå ut andra mänskliga rättigheter som yttrandefriheten och rätten att slippa diskriminering?

– Jo, kanske kan det fungera, men det vet vi inte än. De sekulära samhällena är väldigt få i det stora hela. Det är i stort sett bara i norra Europa, i länder som Sverige och mitt hemland Holland, där en majoritet av invånarna säger sig vara icke-troende. Men även om vi inte är troende har vi formats av tidigare trossystem. Det återstår helt enkelt att se hur det kommer att sluta.

De empatiska bonoboerna vidgar

De empatiska bonoboerna vidgar vår syn på människans utveckling.

Fakta: Frans de Waal

Frans de Waal, psykolog, etolog och primatolog, är född i Holland men verksam sedan trettio år i USA där han är han är professor vid psykologiska institutionen vid Emory University i Atlanta. Han är också chef för Living links center vid Yerkes national primate research center.

Frans de Waal är en av världens mest kända primatforskare. Hans vetenskapliga texter har publicerats i tidskrifter som Nature och Science.

2007 utsågs han av tidskriften Time till en av världens hundra mest inflytelserika personer.
Han är också författare till en rad böcker som nått en bred läsekrets utanför de akademiska kretsarna.

1982 debuterade han med ”Chimpanzee Politics”.

Därefter har han skrivit ett tiotal böcker.

På svenska finns ”Bonobon och tio guds bud: På jakt efter humanism bland primater” (Karneval 2013),”Empatins tidsålder: Hur naturen lär oss att skapa ett humanare samhälle” (2011), ”Vår inre apa: Det bästa och sämsta i den mänskliga naturen” (2005).