Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Insidan

Vi mår bäst när vi ser realistiskt på oss själva

Magnus Lindwall, forskare och docent i psykologi, framhåller att det inte är någon bra idé att försöka ”lura” sig själv att man är bra – det stärker inte självkänslan.
Magnus Lindwall, forskare och docent i psykologi, framhåller att det inte är någon bra idé att försöka ”lura” sig själv att man är bra – det stärker inte självkänslan. Foto: Peter Claesson

Försök bli bättre på det som du tycker är viktigt i livet. Det är en nyckel till att bygga upp en stabil självkänsla, menar forskaren Magnus Lindwall. Han är starkt kritisk till de råd som ofta finns i självhjälpsböcker och som går ut på att pumpa upp självbilden utan att ha täckning för det.

Ofta pekas brist på självkänsla och självförtroende ut som ett stort folkhälsoproblem, särskilt i många av de självhjälpsböcker som kommer ut i en strid ström.

Några av de vanligaste föreställningarna går ut på att hög självkänsla alltid är bra och leder till att vi blir framgångsrika och välmående. Och att en låg självkänsla ofta ligger bakom allt ifrån depression och arbetslöshet till aggressivitet och kriminalitet.

Som en motreaktion mot de enkla lösningar som ofta presenteras har forskaren och docenten i psykologi Magnus Lindwall skrivit boken ”Självkänsla, bortom populärpsykologi och enkla sanningar”.

– Det finns inga trestegslösningar som man ibland får intrycket av, säger han. Tvärtom fungerar de enkla metoderna väldigt sällan eftersom de väldigt ofta bara är baserade på personliga erfarenheter och anekdoter.

I värsta fall kan de ha negativa effekter på självkänslan och det beteende som man egentligen vill förändra till det bättre.

Det är inte så att forskningen står i motsatsställning till den rika floran av teorier som presenteras på andra håll. Snarare tvärtom. Men den bild som träder fram i forskningen är långt mer mångfacetterad och intressant än självhjälpsböckernas enkla sanningar och snabba lösningar, menar Magnus.

Han jämför dem med ett barns försök att måla av ett komplicerat motiv där några enstaka streck och färger ska förklara allt, när det i själva verket är nyanserna och skalorna mellan vitt och svart som är intressanta.

Vilka är de stora penseldragen?
– Först och främst finns det inte bara en enda bild av vad självkänsla och självförtroende är. I stället handlar det om en kombination av de bilder som man har av sin egen kompetens på olika områden. Framför allt måste den upplevda kompetensen ställas i relation till hur viktigt man tycker att området är för en själv.

Om du är duktig på något som är viktigt för dig, påverkas alltså självkänslan positivt. Därför kan det vara bra att försöka bli duktig inom de områden som du själv och den grupp du vill tillhöra tycker är viktiga.

Om du är dålig på något som inte spelar så stor roll för dig brukar det inte skada den övergripande självkänslan nämnvärt. Det finns också färdigheter som du kan sakna utan att det skadar. För vissa skulle det kunna vara att laga mat eller städa. För andra kan det handla om andra områden.

Vad som är viktigt för den enskilda individen varierar naturligtvis också över tid och med åldern. Det påverkas även av sammanhanget och olika omständigheter. Ungdomar har till exempel långt svårare än vuxna och äldre att inte bry sig om sitt fysiska yttre, sin attraktionskraft och sociala popularitet, eftersom detta hela tiden lyfts fram och betonas i miljöer som de möter, menar Magnus.

– Det är något som populärböckerna ofta missar, och som gör att man kan få intrycket att det är ganska lätt att lura sig själv att må bra bara man intalar sig själv att man är bra på vissa saker. Det är en fin och snäll tanke, men vi människor fungerar inte så, säger Magnus.

DN har tidigare använt den brittiske psykologen och författaren Stephen Briers exempel om en ung person som lägger ut utmanande bilder på sig själv på Instagram. Föräldrarna kanske tolkar det som att personen har dålig självkänsla och att de måste ge sitt barn ännu mer bekräftelse på att han eller hon är unik, vacker och fantastisk.

Men i själva verket kan det vara som att uppmuntra en överviktig att äta mer godis. I stället kanske det är bättre att hjälpa sina barn att skaffa sig en sund distans till sitt utseende och sina ”prestationer”. Annars kommer barnets föreställningar om sig självt ganska snart att krocka med bemötandet som det får i verkligheten, menar Briers.

Magnus Lindwall jämför med någon som kör en bil som behöver tankas. I stället för att stanna och fylla på med bensin, försöker man vrida upp bensinmätaren. Efter ett tag kanske man upptäcker att man har fokuserat på fel sak och missat det som hade kunnat få bilen att fortsätta framåt.

– Inom idrottspsykologin talar man om visualisering. Men det är en annan sak. Då handlar det om att man har klarat något tidigare. Om Stefan Holm tänker tillbaka på en höjd som han har lyckats klara tidigare. Då kan det mentala hjälpa honom att prestera det där lilla extra eftersom han har fysiken och det finns fog för att han kan klara det.

Men om man aldrig har varit i närheten av 2,45 ska man alltså inte försöka intala sig att man har kompetensen och tekniken. I stället visar forskningen att vi är mer betjänta av att försöka ha ett mer realistiskt perspektiv. Därför kan det vara bra att försöka spela ned betydelsen inom de områden där vi aldrig kommer att kunna prestera bra, och att värdesätta det vi har kapacitet för.

Ett område som de flesta generellt har nytta av att utveckla är den fysiska förmågan. Forskningen visar att fysisk träning är ett av de effektivaste verktygen för att höja och stabilisera den övergripande självkänslan.

Det tror man beror på att träning förskjuter intresset för kroppen från att fokusera på hur den ser ut till vilken funktion den har. Till exempel har man sett att personer som använder kroppen i sitt yrke, eller som utövar någon idrott mer eller mindre professionellt, är mindre benägna att drabbas av kropps­ångest.

Helst ska det vara en idrott där prestationen, vad man kan göra med kroppen, är viktigare än hur den ser ut.

– Det finns studier som pekar på att flickor som ska prestera med kroppen, till exempel i någon lag­idrott, är mindre känsliga än de som sysslar med bedömningsidrotter där utseendet är mer avgörande, till exempel dans eller gymnastik. De drabbas i lägre utsträckning av ätstörning och dålig självkänsla.

Så hur jobbar man med det här?
– Det finns kanske lika många svar som det finns terapeuter eftersom det finns ganska få riktlinjer. Generellt kan man säga att man ska försöka att få barn och unga att se realistiskt på sig själva och sina förmågor. Det är också viktigt att träna dem på att inte alltid jämföra sig så mycket med andra, och på att tänka att det inte är så farligt att misslyckas.

Fokusera alltså mer på uppgiften att utveckla dig själv utan att för den sakens skull tävla mot andra.

Skillnaderna mellan män och kvinnor håller på att utjämnas i takt med att samhället förändras. Lön och jobbrelaterad status har till exempel blivit allt viktigare för kvinnors självkänsla. Medan betydelsen för män har legat oförändrad och till och med minskat, enligt undersökningar.

Biologiska skillnader samspelar med och förstärks av omgivning och kultur. Självkänslan hos pojkar och flickor är ganska lika tills puberteten kickar in. Då blir det plötsligt kraftiga skillnader.

Generellt kan man säga att skillnaderna i självkänsla före tioårsåldern är mer eller mindre obefintliga, säger Magnus Lindwall.

– När det gäller fysisk attraktivitet, som har avgörande betydelse under de här åren, ligger pojkarnas självkänsla ganska stabil upp till sextonårsåldern. Hos flickor dyker den och blir markant sämre redan från tioårsåldern och genom hela tonårsperioden.

En av många förklaringar är att pojkar som kommer in i puberteten genomgår fysiska förändringar som ligger närmare de ideal som gäller för killar, att bli större. Tjejer däremot kommer till viss del längre från de ideal som finns, att vara trådsmal.

Störst självuppskattning uppger de som kommit upp i sextioårsåldern. Därefter dalar den igen. En förklaring kan vara att den kroppsliga och mentala förmågan avtar.

Forskarens råd: Så kan du arbeta med självkänslan

Identifiera de områden som är viktiga för dig och försök öka din kompetens där.

Acceptera den du är, var realistisk och inse dina begränsningar.

Släpp en överdriven fokusering på dig själv och ägna dig mer åt andra för att bli mindre ensam. Ensamhet leder lätt till stukad självkänsla.

Ta hand om din kropp och din hälsa.

Var medveten om att beröm kan skapa känslor av skam och skuld om det ges till personer som inte har täckning och dessutom har låg självkänsla.

Se på ansträngning och misslyckande som två naturliga fenomen som är sammanflätade och som behövs som sporrar i livet.