Rosa eller blått?
”Vi ser det vi förväntar oss”
Publicerat 2009-04-24 04:00
Fredrik Funck Marie Tomicic och Kristina Henkel har skrivit en vardagshandbok om hur man kan göra för att motverka att barnen får traditionella könsroller.
Varför älskar alla flickor rosa? Ofta känns det som en naturlag men boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för två” ger en konkret bild av hur vi lär våra barn könsroller. Och framför allt hur vi kan undvika det.
Ställ din fråga!
Chatta med Kristina Henkel klockan 10.
Säg barn i stället för pojke och flicka
Tips ur Marie Tomicics och Kristina Henkels bok ”Ge ditt barn 100 möjligheter i stället för två”:
Lägg mer tid på att introducera traditionella flickleksaker för pojkar och traditionella pojkleksaker för flickor. Den omvända introduktionen får barnen redan från många olika håll.
Variera kläder som signalerar både tuffhet och mjukhet till ditt barn så blir förväntningarna på barnet inte så ensidiga. Barnet blir också bemött på ett mer varierat sätt.
Byt ut ”han” mot ”hon” eller tvärtom när du läser barnböcker och se hur det påverkar sagan. Välj bort berättelser som är väldigt könsstereotypa eftersom barnen får så mycket av det ändå.
Se upp med att ofta uppmärksamma flickor för deras kläder och utseende.
Prova att använda ordet barn eller namn i stället för hon, han, flickan och pojken.
Diskutera med barnen varför saker är som de är. Får pojkar inte leka med dockor? Är det rättvist?
Låt alla barn ha prinsessklänningar men visa att prinsessan också kan ha ett svärd och klättra i träd.
Rosa eller blått?
- Fler artiklar
- Hur skapas könsidentiteten?
- Pojke eller flicka? Nej, en Kim
- ”Såklart att man vill uppfostra barnen lika”
- En blomma på overallen betyder flicka
- Läsarreaktioner
- "Barn gör som vuxna gör"
Marie Tomicic och Kristina Henkel saknade själva en vardagshandbok om barn och jämställdhet när de blev föräldrar. Nu har de skrivit en.
– Strukturerna i vardagen är så starka och svåra att se, så vi ville göra något lättläst med många praktiska tips, säger Marie Tomicic som driver barnboksförlaget Olika.
– Det är så häftigt med alla små enkla saker som man kan göra, det behöver inte vara svårt att praktisera jämställdhet, säger Kristina Henkel som är jämställdhetskonsult.
Deras utgångspunkt är att alla barn har något att vinna på ökad jämställdhet, även pojkarna. Flera män har reagerat starkt på kapitlet om känslor i boken, med ”Just det, jag slutade gråta, men jag vet inte riktigt när det hände”, berättar de.
Både Mari Tomicic och Kristina Henkel möter ibland föräldrar som är skeptiska till jämställdhet.
– Vissa tänker ”jaha, ska alla bli likadana?” eller ”då får han inte leka med bilar längre”. Men när vi förklarar att vi pratar om mångfald och fler möjligheter så tycker de allra flesta att det låter bra, säger Kristina Henkel.
– Det är klart, om vi säger att vi vill ge barnen större tillgång till livet så är det ju svårt att säga emot. Men det är inte så lätt att genomföra i praktiken alla gånger, till exempel när man står där i klädaffären, säger Marie Tomicic.
Val av kläder kan verka betydelselöst men är inte det, menar hon. I boken förklarar de bland annat så här:
”Det händer något med barnen när de får på sig en tröja med en söt katt på eller en tröja med eldsflammor och monster. De blir bemötta på helt olika sätt av andra barn och av vuxna. /…/ Val av färg har även praktiska konsekvenser. Smuts syns bättre på ljusa kläder än på mörka, något som gör att barn med ljusa kläder många gånger förväntas vara rädda om sina kläder och inte smutsa ned dem.”
Dessutom signalerar de olika kläderna att flickor och pojkar är fundamentalt olika, vilket författarna inte tror.
– Men det är ju inte konstigt om vi blir olika med tiden. Om killar och tjejer alltid leker var för sig tränar de på olika färdigheter och roller. Då blir det svårare och svårare att hoppa in i varandras lekar, säger Kristina Henkel.
Därför är ett tips i boken att uppmuntra vänskap över könsgränserna. Det är lätt hänt att vi förväntar oss att flickor ska leka med flickor och pojkar med pojkar, säger Marie Tomicic.
– Från att barn är väldigt små säger många att pojkar och flickor är kära när de är kompisar, vi läser in det redan bland ettåringar. Den som har en bästis av motsatt kön måste hela tiden förklara sig.
Deras nästa tips är att försöka bredda ensidiga lekar. Batman behöver inte bara jaga skurkar utan kan också steka fladdermuspannkakor och ta hand om batmanbebisar. Barns fantasi brukar räcka långt men ibland fastnar de i en snäv roll som kan vara svår att ändra, menar Kristina Henkel.
– Då tar man det lätt som en bekräftelse på att barnens beteende är biologiskt och omöjligt att förändra. Men man måste komma ihåg att barn, precis som vuxna, gillar att göra sånt de kan och är vana vid.
Vanan är en svår motståndare, menar båda två.
– Vi ser det vi förväntar oss och uppmuntrar det. Men jämställdhet handlar väldigt mycket om det vi inte gör.
– Till exempel när pojkar gör halsband blir många lite osäkra och säger inget.
– Eller så säger man ”vad fint, är det till din mamma?”
– Det görs i all välmening, det sitter ju i vårt sätt att tänka. Det är samma sak när man köper presenter. Man vill vara på den säkra sidan och väljer de säkra korten, ”ett par glittriga vingar till en flicka kan väl inte bli fel”, säger Kristina Henkel och Marie Tomicic håller med.
Båda känner sig ibland jobbiga när de sätter förstoringsglaset på glittervingar, tonfall och bekräftelse.
– En del kan känna sig påhoppade. Men det handlar inte om vem som gör rätt eller fel, för vi lever i en ojämställd kultur som vi måste hjälpas åt att förändra, säger Kristina Henkel.
I boken tipsar de om att låta alla barn prova klänning men de vill helst inte prata för mycket om det eftersom diskussionen lätt fastnar. Pojkar i klänning verkar vara en skräckbild av jämställdhet för många.
– Klänning är en extremt stark feminin symbol. Om man börjar i den ändan kan positionerna bli låsta och hela frågan förminskas. För vad är egentligen vinsten med att pojkar har klänning? Men å andra sidan kan man ju komma ihåg att för hundra år sedan hade ingen tagit oss på allvar om vi hade haft byxor på oss, säger Kristina Henkel.
En vanlig rädsla bland föräldrar är att deras barn ska bli mobbade om de sticker ut. Kristina Henkel och Marie Tomicic tror att barn som har fått utveckla många olika sidor får bättre självkänsla och har lättare att säga ifrån och hävda sin plats och sin rätt. Samtidigt förstår de oron och beskriver i boken hur man kan lära sina barn att vara trygga och kunna säga tydligt ja och nej.
– Ibland kan det vara så enkelt som att visa att det är okej att sätta upp handen och säga stopp när någon retas. Jag har sett tvååringar säga till femåringar på det sättet, säger Kristina Henkel.
Hos sina egna barn märker hon ibland att det uppstår konflikter när omvärldens normer krockar med föräldrarnas.
– Då kan man diskutera med dem att människor är olika och kan ändra sig. Som att min pappa inte fick vara föräldraledig med sina första barn eller att min mormors mamma inte fick gå och rösta. Jag berättade för min fyraåring att när jag var liten fanns inget ord för snippan, man sa bara stjärten. Hon trodde först att jag skojade och skrattade jättemycket, för henne är det helt självklart att flickor har snippa.
Läs mer: Hur skapas könsidentiteten?
Visar 1-10 av 48. Per sida:
Tack för en intressant artikel och den här boken ska jag köpa genast. Det här är frågor som alla borde fundera på, vare sig man har barn eller inte. Jag ska ha barn om två månader och funderar mycket på det här. Jag ser det som en självklarhet att mångfald och fler möjligheter är bra för barnen (och oss vuxna för den delen). Och Henrik; ingen har väl sagt något om att män inte får vara män eller kvinnor inte vara kvinnor. Du bör kanske fundera på hur du själv tänker.
Ac, 15:36, 29 april 2009. Anmäl
@Henrik: Väldigt få tycker (eller åtminstone säger högt) att kvinnor och män inte ska ha lika värde. Genus handlar om att ge lika värde - och lika valmöjligheter oavsett kön. Jag har svårt att förstå varför vissa har något emot att vuxna visar att det t.ex. är okej för tjejer att spela hockey eller killar att vara modeintresserade. Genus handlar INTE om (som vissa verkar tro) om att TVINGA tjejer att mecka med bilar resten av livet eller killar att bli balettdansöser, utan om att uppmuntra barn till att prova på ett bredare utbud av aktiviteter och roller, som inte är begränsat utifrån deras kön. Jag är nyfiken på vad du har emot det.
Malin 28, 11:25, 28 april 2009. Anmäl
"Lika bra som självklart med alla männniskors lika värde oavsett kön men inte denna plågsamma strävan efter att alla ska vara lika. Låt män få vara män och kvinnnor vara kvinnor annars dör vi snart ut som släkte. Men naturligtvis ska kvinnligt vara lika värderat som manligt. Och visst har vi en bra bit kvar, tyvärr./Henrik, 16:47, 24 april 2009"
Menar du: "Låt män slippa gå i kjolar och kvinnor slippa gå i långbyxor"?
I så fall har du dömt ut alla skotska män. Vetenskapen har visat att skotska män har livskraftiga spermier eftersom de går i kilt och inte har kallingar under, medan vi svenskar har svaga spermier eftersom vi går i tajta långbyxor. Spermierna klarar inte den varma miljön så bra.
Sanningen är alltså att vi riskerar dö ut som svenskar om vi *inte* låter killarna gå i kjol.
Rolf, 10:35, 25 april 2009. Anmäl
Intressant är att det är flest män som är kritiska och flest kvinnor som hyllar såna här genusprojekt, vilket man kan se i kommentarerna och bloggarna. Undrar varför det är så? En delförklaring kanske kan vara att det är för en man mer hotfullt att lämna normen än det är för en kvinna. Man får ju inte ligga med så många tjejer om man inte är fett mycket heteronormativ... hehe. Kika på vilken dejtsajt som helst och kolla vad kvinnor själva önskar sig för män :-), inte ges det mycket utrymme till att ha kvinnliga egenskaper på bekostnad av traditionellt manliga. Allt tänk på att bredda könsrollerna tycks försvinna när det är dags att hitta kärleken.
Anders, 08:57, 25 april 2009. Anmäl
rosa, nu missförstod du undersökningen. Man visade snabba bilder av olika nyanser av blått till en grupp män och en grupp kvinnor. Vissa nyanser hade en minimal nyans av rött och kvinnorna drogs mera dit.
Att det är biologiskt är inget som är säkert, men de ger en hypotes som faktiskt kan stämma. Det finns t.ex. inget empiriskt bevis som säger att rädsla för blod skulle vara biologiskt, men eftersom att man kan undersöka folks reaktioner på blod och lägga fram en sannolik hypotes om varför det skulle vara så, så är det det man ska acceptera tills bättre undersökningar läggs fram.
Jag personligen väljer att lita mera på, åtminstone ett FÖRSÖK till, en vetenskaplig undersökning än en småbitter feministisk känsloargumentation utan som helst bevis för sina teser.
Motargumentation, 01:52, 25 april 2009. Anmäl
Det är något fel på den här frågan - alla flickor älskar INTE rosa. Min yngsta rynkade pannan och sa ilsket "jag avskyr rosa" om någon mot förmodan skulle ge henne något rosa. Först när hon blev 12-13 började hon tycka att rosa var OK det med, men älskat rosa har hon verkligen aldrig gjort.
Charlotte, 23:49, 24 april 2009. Anmäl
Hm, jag har växt upp med blått så länge jag kan minnas, hade säkert nåt rosa när jag var jätteliten, men sen ville jag ha blå saker så då blev det så.
Så är det mest idag också. Avskyr rosa saker.
Jag lekte mest med lego och bilar och lekte bilverkstad osv när jag var liten.. haha, man var kanske speciell :)
Victoria, 21:54, 24 april 2009. Anmäl
ja, Motargumentation, din vetenskapliga undersökning sa ju absolut ingenting. kvinnor gillar rosa, eh jo, det visste vi ju. men de ger ju inga belägg alls för att det skulle vara biologiskt. lite roligt faktiskt.
"For men, thinking about colors was less important because as hunters they just needed to spot something dark and shoot it."
rosa, 21:21, 24 april 2009. Anmäl
Det har gjorts vetenskapliga undersökningar på detta ämne som ni bland annat kan läsa om här:
http://www.reuters.com/article/scienceNews/idUSL20 81187520070820
http://www.independent.co.uk/news/science/boys-lik e-blue-girls-like-pink--its-in-our-genes-462390.html
Att pojkar gillar krigsleksaker och saker som kan associeras med blod och annat som förr var viktigt för jakt är inte heller konstigt. Och att flickor får ett intresse att ta hand om människor är inte heller konstigt. Det handlar om hormoner och gener. Sinne och kropp är ett.
Några läsvärda, mindre vetenskapliga artiklar:
http://scienceblogs.com/notrocketscience/2009/04/d o_testosterone_and_oestrogen_affect_our_attitudes_to_fairne.php
http://www.nytimes.com/books/00/10/08/reviews/0010 08.08bickert.html
Ni feminister missar pointen. Ge pojkar och flickor lika möjlighet att välja det dom vill välja senare i livet. Försök inte forma deras vilja.
Motargumentation, 18:38, 24 april 2009. Anmäl
"[...]barn som har fått utveckla många olika sidor får bättre självkänsla och har lättare att säga ifrån och hävda sin plats och sin rätt."
Fantastiskt att läsa detta. Ett perspektiv att ta vara på, gärna beforska och använda i hälsofrämjande interventioner i skolan!
Visar (av totalt ).
Vill du ha en bra start på dagen?
Läs Dagens Nyheter. Klicka för ett bra erbjudande.
Annonser
-
Läs engelska i London
Utmana dig själv med en av Språkpunktens roliga kurser!
-
Boka billigt hotell här
BOKA - Vi hjälper dig hitta det bästa hotellet i ditt resmål.
