Insidan

Vuxna barn tar över äldreomsorgen

Äldre vill gärna ha hjälp från sina söner och döttrar – men de vill inte vara beroende av sina barn. I dag tvingas allt fler ta hand om sina gamla föräldrar för att omsorgen brister. ”Det är påfrestande för båda parter”, säger forskaren Petra Ulmanen.

Nedskärningar inom hemtjänsten och färre platser på landets äldreboenden ställer allt större krav på anhöriga. Forskaren Petra Ulmanen vid Stockholms universitet har studerat följderna av att gamla blir allt mer beroende av sina barn när äldreomsorgen minskar. I sin doktorsavhandling slår hon hål på flera myter, som att det är döttrarna som står för hjälpen.

– I dag är det lika vanligt att medelålders män ger omsorg till sina föräldrar som att kvinnor gör det. Att även fler söner måste hjälpa sina skröpliga föräldrar när äldreomsorgen minskar är inte något som kommit fram i tidigare studier och är ganska förvånande, säger Petra Ulmanen.

Hennes unika forskning presenterades i slutet av förra året, men försvann i rapporteringen från klimatmötet i Paris och den stora flyktingströmmen till Europa.

I samband med den ekonomiska krisen på 1990-talet, där det skedde stora nedskärningar i den kommunala hemtjänsten, blev det vanligare att framför allt döttrar tog hand om sina gamla föräldrar. Under 2000-talet har var fjärde plats på äldreboenden försvunnit och under den perioden har även sönerna ökat sina insatser.

– En del kanske tycker att det är bra att barnen bryr sig om sina åldrande föräldrar. Men forskning visar att de allra flesta gamla människor föredrar äldreomsorg framför barnens hjälp när de inte längre kan klara sig på egen hand.

– De som får en tillräckligt bra äldreomsorg blir inte lika beroende av barnens hjälp, utan kan styra varifrån de ska få stöd. De kan till exempel välja att ta emot den typ av hjälp från barnen som känns bra.

Att sönerna nu tar ett större ansvar för sina åldrande föräldrar kan ha flera förklaringar, menar Petra Ulmanen.

Läs även: ”Vi är många gamla som inte vill bo kvar hemma längre”

– Nedskärningarna inom äldreomsorgen har fortsatt och minskningen av äldreboendena är så stor att alla krafter måste till för att klara behoven. Det räcker inte längre med att enbart döttrarna ökar sina insatser, sönerna behöver också hjälpa till mer. Samtidigt ökar även hjälpen från grannar och vänner.

Petra Ulmanens forskning visar att både döttrar och söner som ger omsorg till sina skröpliga föräldrar påverkas negativt – både i sitt välbefinnande, på fritiden och på jobbet. Döttrarna är mest utsatta.

– Döttrar som hjälper en sjuk förälder upplever oftare psykiska påfrestningar, hinner inte med fritidsaktiviteter och får svårt att fokusera på jobbet. Det är också vanligare att de går i pension i förtid.

– Samtidigt är det faktiskt lika vanligt bland söner och döttrar att gå ner i arbetstid eller säga upp sig på grund av omsorgen av föräldrarna.

En vanlig uppgift som de vuxna barnen tar på sig är att sköta kontakter med äldreomsorgen och sjukvården för förälderns räkning.

– Det kräver ofta anpassning till telefontider och möten på arbetstid. Framför allt döttrarna upplever att det är psykiskt påfrestande och att det går ut över deras möjligheter att jobba.

Minskningen av platser på äldreboenden har fått stora konsekvenser, visar Petra Ulmanen i sin doktorsavhandling.

– Äldre personer har blivit mer beroende av sin familj och av marknaden för att få sitt behov av omsorg tillgodosett. Det kan handla om att handla, städa, tvätta, sköta den personliga hygienen och liknande.

– Den här utvecklingen går tvärtemot de äldres egna önskemål, eftersom de allra flesta hellre vill ha en fungerande hemtjänst och plats på ett äldreboende om det behövs.

 

Den enda hållbara lösningen är att satsa mer på äldreomsorgen.

 

Petra Ulmanen har även funnit förändringar i omsorgens klassmönster under 2000-talet. Äldre i alla samhällsklasser har blivit mer beroende av barnens hjälp. Dessutom har lågutbildade börjat köpa privata tjänster i större utsträckning än tidigare. Men det rör sig om få timmar jämfört med både hemtjänst och de anhörigas insatser.

– Trots den här förändringen finns de gamla klassmönstren kvar. Det är fortfarande så att lågutbildade äldre oftare får hjälp av sina barn, medan högutbildade äldre oftare köper tjänster på den privata marknaden.

För tio år sedan arbetade Petra Ulmanen som utredare på Socialstyrelsen när en kollega som arbetade med äldreomsorgen ur ett jämställdhetsperspektiv gav henne en ögonöppnare. Han menade att hemtjänsten på samma sätt som förskolan gör att kvinnor kan jobba.

– Det ledde mig in på arbetet med min doktorsavhandling. Min ingång var just att äldreomsorgen, precis som barnomsorgen, har gjort det lättare för kvinnor att försörja sig när det finns personer i familjen som behöver omsorg, säger Petra Ulmanen.

Hennes avhandling bygger på Statistiska centralbyråns stora undersökningar av levnadsförhållandena i landet, samt på en enkätundersökning där 3.600 medelålders män och kvinnor deltog.

I avhandlingen belyser hon även hur synen på äldres anhöriga och deras roll i omsorgen om äldre har förändrats i äldreomsorgspolitiken från 1950-talet och framåt.

Hur ser du på framtiden?

– Folk lever längre och det betyder att omsorgsbehoven kommer att öka. Den enda hållbara lösningen är att satsa mer på äldreomsorgen. Annars blir anhöriga pressade att ta större ansvar och riskera att må dåligt och prestera sämre på jobbet.

– I värsta fall tvingas de lämna sitt arbete för att orka.

Fakta. Äldre mer beroende av sina anhöriga
  • Det är lika vanligt att medelålders kvinnor och män ger omsorg till en gammal förälder, men det är vanligare att döttrar drabbas av negativa konsekvenser.
  • En fjärdedel av alla kvinnor och män ger omsorg till en förälder.
  • Av dem upplever 48 procent av döttrarna och 27 procent av männen psykiska påfrestningar.
  • Samtidigt upplever 27 procent av döttrarna och 16 procent av sönerna svårigheter att fokusera på arbetet.
  • Av båda könen har 7 procent gått ner i arbetstid, och 1 procent har sagt upp sig på grund av omsorgsansvaret.
  • Källa: ”Omsorgens pris i åstramningstid” Petra Ulmanen (Stockholms universitet).