Gåvan

När Atsuko Sandberg skänker en gåva är inte bara innehållet viktigt. Minst lika väsentligt är inslagningen. För tillsammans med gåvan slår Atsuko också in sitt hjärta.

- Inslagningen ska skydda innehållet, fast den återspeglar också givarens känslor. Jag lägger stor vikt vid hur pappret viks och hur snöret knyts. Det är ju också "mitt hjärta" som mottagen får i gåva, berättar Atsuko.

En japan som överräcker ett slarvigt inslaget paket betraktas som oartig och nonchalant, fortsätter hon. Ja, det är nästan en förolämpning att inte "klä in" gåvan på ett vackert sätt.

Atsuko växte upp i den lilla staden Izumo på den japanska ön Honshus västra kust. Pappan är en konstnärligt begåvad man med tuschteckningar och kalligrafisk skönskrift som specialitet. Tidigt fick Atsuko följa med honom på begravningar, bröllop och andra tilldragelser där hans tjänster var efterfrågade.

Fadern gav henne de första inblickarna i japanska seder, bland annat i den urgamla gåvotraditionen. I Japan är paketinslagningen, tsutsumi, inte bara begränsad till det rent funktionella, det vill säga att gåvan ska få papper och snören omkring sig.

- Själva inslagningen har en viktig, andlig och kulturell funktion. Estetiken spelar stor roll när japaner slår in en gåva. Paketets alla sidor, inte bara "framsidan" som i Sverige, ska vara vackra. För många svenskar verkar det räcka med att svepa in gåvan i mycket papper och ösa på med en massa tejp. Men i Japan måste till och med de gömda, icke synliga, delarna utformas på ett tilldragande sätt.

När pappret runt gåvan vecklas ut avslöjas nämligen givarens äkta karaktär. Är man en ordentlig eller en slarvig person? Atsuko gör jämförelse med människans själ. Den är också ofta gömd och osynlig vid första ögonkastet.

- Ju fler skikt som öppnas in i oss, desto mer sanna och äkta visar vi oss för omvärlden. Och till slut öppnas vårt hjärta och vår själ. På samma sätt omsluter paketet gåvans innehåll. Därför är det för nästan alla japaner en omöjlig tanke att överlämna en naken, oinslagen present eller gåva.

Precis som när man försiktigt hjälper en vän på med kappan måste en gåva slås in med ömhet och omsorg, fortsätter hon. Det japanska ordet ho si betyder just att klä på ett föremål.

För knappt trettio år sedan kom Atsuko till Sverige. Hon hade tänkt stanna några månader, men blev betagen av det nya landet och den nya kulturen.

I mötet med det svenska språket och med Sverige upptäckte hon "sin sanna identitet". Hemma i Japan hade föräldrarna alltid manat henne till behärskning och återhållsamhet. Inga känslor skulle återspeglas i kroppen och ansiktet. Därför hade hon till exempel aldrig visat ilska, även om hon varit tvärarg inombords.

- Här upptäckte jag en annan värld att leva i. Här kan jag öppet visa glädje, sorg och ilska. Luften känns friare att andas och Sverige är nära min själ. Jag har fått modet att våga bryta mönster, även om jag hade lite av det i mig redan i Japan. Det är en gåva jag fått av mitt nya hemland. När jag blir arg använder jag bara svenska ord - jag har inte samma ordförråd på japanska.

Fortfarande bevarar Atsuko japanska seder och bruk. När vi besöker hennes och maken Görans villa i Bromma i västra Stockholm är det några dagar kvar till jul. På en pall står ett litet bonsaiträd. Vackra dekorerade krukor med gröna växter och den öppna luftiga möbleringen skänker lugn och ro.

På bordet i stora rummet lägger Atsuko julgåvor som hon tänker ge bort till maken, släkt och vänner. Paketen är vackert inslagna, vart och ett med sin individuella prägel. Papperet och snörena är inte inköpta i närmaste närbutik, utan ihopsamlade från alla möjliga håll. Två paket ser ut som ihopvikta skjortor, med tydliga kragar.

Gåvor är mycket viktiga i Japan. De fungerar som ett socialt och ekonomiskt smörjmedel. Atsuko talar om två typer av gåvor. Okurimono är en personlig gåva som skänks med givarens hela hjärta. Omiyaga är en mer symbolisk present, där givaren delar med sig av en upplevelse.

När en japan gör en resa eller en längre utflykt är det viktigt att ta med sig gåvor från platsen man besökt. Det kan vara en lokal maträtt eller någon liten sak som tillverkats på orten.

- Västerlänningar köper souvenirer till sig själva för att bevara minnet av platserna de besökt. En japan tar med sig saker från resan för att ge andra och därmed dela med sig av sina nya erfarenheter. Det är därför japaner verkar så köptokiga när de är ute och reser, förklarar Atsuko.

Förr - när det ofta handlade om pilgrimsresor till olika tempel eller hälsoresor till varma källor - räckte det att ta med en lapp där en präst tecknat ned några visdomsord i tusch. I takt med att Japan blivit allt rikare ökar kravet på gåvans materiella innehåll, det vill säga att presenterna blir allt mer påkostade.

- Men även enkla gåvor ska vara vackert inslagna eller ha en vacker påse kring sig.

Japaner skänker av tradition en vintergåva oseibo och en sommargåva ochugen. I de mindre städerna ger fortfarande till exempel skräddaren och andra lokala näringsdikare gåvor till sina stamkunder.

I storstäderna knyts affärsförbindelser och ekonomiska nätverk samman av gåvor. Det betraktas inte som mutor utan som ett naturligt inslag i samhället. Om en svensk företagare inte har med sig en gåva när han eller hon träffar en japan ses det därför som en stor oartighet.

Annars är nyår den stora givardagen. Då firar alla japaner sin födelsedag - oavsett när på året de är födda. Presenterna består av saker eller pengar, i båda fallen är inslagningen eller påsen runt gåvan viktig. De första åren i Sverige firade inte Atsuko sin födelsedag i november, men numera gör hon det.

- Jag blir alltid lika glad och uppspelt varje gång vi firar den dagen, säger hon.

Atsuko började arbetet med att slå in julklapparna i god tid. Hon tänkte på mottagarens favoritfärg, smak och på vem han eller hon är. Hon vill också att gåvan återspeglar hennes egen karaktär.

- Tänk på det, avslutar Atsuko. Tänk på att göra extra vackra paket runt era julklappar och födelsedagspresenter. Inslagningen berättar om vilka ni är innerst inne - oavsett om ni vill det eller inte.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut