Fem sedlar till kulturen. En till samhällsordningen. Riksbanksfullmäktige har klubbat vilka ansikten vi ska få se på de nya sedlarna. De har aktat sig för att skicka ut förslaget för diskussion och remiss. Med klubbslag direkt vill de ha fullbordat faktum och slut på diskussionen. Eniga är de också. Det borde de inte ha varit.
Förutom Astrid Lindgren – det bästa av förslagen – har de reducerat kulturen till bio och musikunderhållning. Den enda sedel som har med Sverige som stat att göra är kemiskt fri från alla associationer till rösträtt, parlamentarism, tryckfrihet eller offentlighetsprincip. Där finns i stället Dag Hammarskjöld, en man som gick ämbetsmannavägen till konungens och Erlanders rådsbord, och därifrån förflyttades till FN, detta kladdiga sambruk mellan demokrati och diktatur.
Det är ingen nyhet att riksbanksfullmäktige – trots att de är riksdagens egna förtroendevalda – ännu många årtionden efter demokratins seger över kunga- och ämbetsmannamakten alltid har skyggat för att låta Sveriges demokrati synas på sedlarna. Länge föredrog man kungar som symboliserat stark statsmakt, undertryckt riksdag och rena diktaturen. Karl XI:s envälde, Gustav III:s statskupper och Carl XIV Johans indragningar av oppositionstidningar har länge hyllats av Riksbanken med sedlar med historiska motiv.
Gustav III ersattes till sist av Jenny Lind, då man halvhjärtat bytte spår, och växlade till vetenskap, industri, litteratur och musik. Nu byts hon ut mot Birgit Nilsson, men Linné ersätts av ett kortvarigt irrbloss i stumfilmens slutskede. Riksbanksfullmäktige borde ha förkastat förslaget från den beredningsgrupp där bara Moderaterna, Socialdemokraterna och Kristdemokraterna getts plats.
Inte bara historielösheten är bekymmersam – den enda som får vara med på sedel och som uträttat något av betydelse före 1945 är Greta Garbo. Nej, Riksbankens kultur- och demokratisyn är snäv och sned.
Kulturen enligt Riksbanken innehåller inget av det tryckta ordet utanför barnlitteratur, Wagnerlibretton och visböcker. Den innehåller ingen bildkonst utanför filmrutan och Evert Taubes små tavlor, ingen vetenskap och forskning utöver Dag Hammarskjölds måttligt epokgörande avhandling i nationalekonomi. Människor utomlands som ser våra sedlar kommer att uppfatta oss som ett land där celebritetskulten målmedvetet satts i kulturarvets ställe.
Som lista på celebriteter kunde sedelmotiven i och för sig varit värre. Selma Lagerlöfs Nobelprisprosa kunde ha bytts ut mot Abba-Ulvaeus poetiska enfaldighetsprov. Men så blev det inte. Och av ledamöterna i Svenska Akademien är det i alla fall inte borggårdshögerns Hjalmar Hammarskjöld som puttar undan kungarna, utan sonen Dag.
Men visst hade de kunnat bättre! Alla namn på sedlarna ska följas av motiv från ett landskap. Duger inte Värmland? Selma Lagerlöf är en internationell litterär berömdhet – och dessutom en av pionjärerna som representerar kvinnors jämställdhet och rösträttskamp. Att sätta Greta Garbo i hennes ställe är ett tilltag till analfabetismens främjande.
Och vem skulle kunna företräda Norrbotten? Nog för att Dag Hammarskjöld vandrade i fjällen och var ordförande i Turistföreningen. Men en större, Nobelprisbelönad, och dessutom äkta, norrbottning är Eyvind Johnson. Han står för alla dem som lyfte sig ur fattigdom, mörker och lungsotshot till bildning, demokrati och internationalism. Han talade för vår frihet när diktaturerna i söder och öster var som mest hotande, och de som förvaltar arvet från diktaturmedlöperiet verkar fortfarande inte ha förlåtit honom.
Göteborg och västkusten? Jag tillhör verkligen inte dem som klankar på Evert Taube. Han borde vara ett föredöme för dem som nu skriver texter som Ulvaeus eller som försöker förkrympa schlagertexterna ännu mer, till korta, repetitiva brunststönanden. Evert Taube var en stor kulturpersonlighet.
Men i Göteborg verkade den som var större, Torgny Segerstedt. Vem skulle på våra sedlar kunna vara en bättre symbol för det fria ordet och tryckfriheten som en grundsten i vår demokrati? Hans flammande trots i Handelstidningens spalter, mot Hitlerväldets despoti och kulturskymning – varför kan inte riksbanksfullmäktige räkna det till kulturen? Hammarskjöld duger för dem, Segerstedt förkastar de.
Är sista ordet sagt? Nej, riksbanksfullmäktige är riksdagens förtroendevalda. Riksdagen kan besluta om den vill, den kan ge den bakläxa fullmäktige förtjänar.