"Jo, vi fick höra talas om massavrättningarna, men vi visste aldrig vilka det var som utförde dem. Det var inte i enlighet med ledarnas politik."
Den som lugnt och sakligt talar om massmorden på minst en miljon människor i sjuttiotalets Kampuchea heter Tep Kunnal och är Pol Pots siste sekreterare. Under en tid var han också Röda khmerernas sändebud i FN. Han är fortfarande lojal mot Pol Pot: efter ledarens död 1998 har han gift om sig med dennes änka och tagit hand om hans dotter. Det är den tyska veckotidningen Die Welt (16/3) som sökt upp den by i norra Kambodja där flera ur det gamla ledarskiktet lever. Den 54-årige Tep Kunnal säger uttryckligen att han inget har att ångra.
Som Die Welt påpekar rör sig flera tidigare ledare för Röda khmererna fritt i dagens Kambodja och flera ingår även i den nuvarande regeringen. Inte så att allt är glömt eller att ingen vill att rättvisa ska skipas; men ansvarstrådarna löper kors och tvärs i en enda härva. Samma USA som först stöttade den Lon Nol-regering som Pol Pots gerilla störtade gick senare in med stöd till de khmerer som var fiendens, det vill säga Vietnams, fiende.
Många talar om behovet av en tribunal eller en sanningskommission som den i Sydafrika, eller "barfotadomstolar" som i Rwanda. Men, som Die Welt skriver: "Vem skulle ställas till svars inför en sådan tribunal, och vem skulle agera åklagare? Alla var inblandade."
Den allt större skörden av böcker och reportage visar dock på behovet av att gå till botten med ett av de värsta massmorden i modern tid.
Ola Larsmo
ÖSTERRIKE
Harry Limes dunkla Wien
När någon säger Wien tänker jag alltid på "Den tredje mannen", Carol Reeds (regi) och Graham Greenes (manus) dunkla klassiker från 1949. Skumma gator, skuggor, Orson Welles som Harry Lime vadande i stans kloaker i filmens slutscener...
Det kunde ha varit Robert Mitchum i rollen och titeln "En natt i Wien". Producenten David O Selznick gick in med pengar och gapade från Hollywood till kollegan Alexander Korda att ingen skulle se en film som hette "Den tredje mannen" - och Welles gjorde inte saken bättre. Men Mitchum åkte dit för innehav av marijuana och var plötsligt iskall.
Man kan fortfarande åka på turer i stan och förevisas kända miljöer från filmen. En av guiderna heter Brigitte Timmermann och hon vet allt om dess tillkomst. Nu har hon gett ut boken "The Third Mans Vienna" (Shippen Rock, 416 sidor), en fascinerade och komplett studie, om man ska tro The Guardian.
Och full av kuriosa. Orson Welles var extremt nervös inför den berömda scenen i Pariserhjulet. Han behövde 32 tagningar för att få det rätt.
Jan Eklund
FRANKRIKE
Marguerites krigsminnen
Tio år efter sin död, och tjugo år efter det prestigefyllda Goncourtpriset för succén "Älskaren", är Marguerite Duras (1914-1986) mer levande och mer mytisk än någonsin i Frankrike. En uppsjö av nya böcker, specialtidskriftsnummer, utställningar och radioprogram ägnas åt den bitska lilla halslösa kvinnan med den särpräglade stilen: alltid fyrkantiga, tjocka glasögon, korta kjolar, svarta polotröjor, en cigarrett i handen, leopardsjalar ...
Fortfarande finns det opublicerat material i den litterära kvarlåtenskapen. Tidskriften Les Inrockuptibles publicerade nyligen utdrag ur Duras "krigsdagböcker" som inte tidigare getts ut. Till hösten kommer "Cahiers de la guerre" i fyra delar ut i Frankrike. De är daterade mellan 1943 och 1949, vid sidan av uppväxten i Indokina, de mest omvälvande åren i Marguerite Duras liv.
De spänner över tiden då hennes förste man, Robert Antelme, fängslades i koncentrationslägret Dachau, då hon förlorade sitt första barn, lämnade maken och födde sonen Jean. Grundmaterial till det som bland annat blev verk som "Smärtan" och "En fördämning mot Stilla havet". Och, av utdragen att döma, en tydligt föreställning av exakt hur och när ett konstnärskap föddes.
Helena Lindblad