IRAK
Och ännu en konspirationsteori
Attentatet mot den shiitiska moskén i Samarra, Irak, verkar vara på väg att åstadkomma vad attentatsmännen uppenbarligen hoppades: att skärpa motsättningarna mellan olika muslimska grupper och ta landet ett steg närmare inbördeskrig. Tehran Times, den engelskspråkiga tidning som publiceras i grannlandet Iran, beskriver i torsdagens tidning attentatet som "en ny intrig som utgör fortsättningen på de europeiska tidningarnas publicering av karikatyrer av Profeten".
Oklart? Artikeln syftar på en annan artikel bland toppnyheterna på tidningens hemsida: "Vem låg bakom de danska karikatyrerna?" Svaret på den frågan besvaras i texten: författaren anser att det var "en hemlig judisk makt". Flemming Rose, Jyllands-Postens kulturredaktör, kallas här för "juden Rose". Danmarks statsminister Fogh Rasmussen beskrivs som "lyhörd för judiska makter".
Namnet under artikeln är dock också bekant: den har skrivits av den inte helt okände Ahmed Rami. Tidningen försöker helt öppet lägga skulden på moskésprängningen, som redan kostat hundratals liv, på "sionistiska underrättelseorganisationer" - och sedan koppla det hela till karikatyrkrisen. Som konspirationsteori är det mastigt: förhoppningsvis går det inte hem utanför Irans gränser.
Ola Larsmo
ENGLAND
Pappa Parvez får ett problem
Den pakistanskengelske författaren Hanif Kureishi har under två decennier publicerat essäer, romaner och filmmanus kring förhållandet mellan islam och västerlandet. I "The Word and the Bomb" (Faber and Faber) har han sammanställt ett urval.
Kureishi noterar religionens återkomst och diskuterar hur den i princip sekulära och assimilerade generation invandrare med muslimsk bakgrund, som hans egen pappa tillhörde, drömde om ett bekvämt liv för sig själva och sina barn.
Nu kan de mötas med förakt från sina söner som tar avstånd från det "dekadenta" västerlandet.
Novellen "My Son the Fanatic" skildrar en sådan far och en sådan son. Pappa Parvez har gett sin son Ali en "liberal" uppfostran. I stort sett tycks det vara frid och fröjd. Så börjar Ali plötsligt slänga ut saker från sitt rum. Hans blick förändras, han slutar idrotta och bryr sig inte om musik. Parvez berättar för sin vän, den prostituerade Bettina, som tolkar det som symptom på drogbruk.
Men det är värre än så. Ali har blivit religiös fanatiker. De har en uppgörelse. I frustration över sonens arrogans dricker sig Parvez berusad, rusar upp på Alis rum där han ligger på knä och ber och börjar misshandla honom. Mellan slagen tittar den blodige sonen upp på sin far och säger: "Whos the fanatic now?"
Berättelsen illustrerar - ja, vad? Banaliteten och bråddjupet i problemet. En ung man söker identitet och finner den i det han ser som motsatsen till sin far, inget ovanligt. Men det blir också en fråga om huruvida "vi" sekulära har att tvinga de religiösa till en normalitet vi själva definierar.
Dan Landmark
USA
Shooter & Rummy skrämmer Fukuyama
Alltid lika kul att läsa New York Times krönikör Maureen Dowds drift med Vita huset.
Kåkens radarpar, vicepresident Cheney och försvarsminister Rumsfeld, går numera under benämningen Shooter & Rummy. De kan hitta på vad som helst. Insatserna höga, flosklerna legio.
Rummys senaste snilleblixt är en ny pr-kampanj för den republikanska saken. Kriget mot terrorismen kräver bombmattor i medierna. Och de viktigaste slagen, sade en ödesmättad Rummy, står kanske inte i Afghanistans berg eller på Bagdads gator, snarare på redaktionerna i New York, London och Kairo.
Bara pr-kriget kostar skattebetalarna en miljard dollar om året. Men det var innan Rummy höll sitt linjetal i New York i förra veckan. Räkna med nya pengar.
Liberalerna lämnar slagskeppet. Nu hoppar även samhällsfilosofen Francis Fukuyama, författare till 90-talets politiska bibel "Historiens slut". Inom kort ger han ut boken "After the Neocons".
I The Guardian (22/2) förklarar Fukuyama varför han inte längre kan stödja den neokonservativa utrikespolitiken. Den är för militariserad och orealistisk. Fanns ingen klok plan för Irak. Därför går det som det går. Och hotet från de militanta muslimerna överdrivet.
Taskig träffbild i Shooter & Rummys ideologiska hagelsvärmar.
Jan Eklund