När "The Kite Runner" ("Flyga drake" på svenska) förhandsvisades inför en grupp exilafganer i USA reste sig en kvinna upp i salongen och applåderade. Hon tackade för att någon äntligen porträtterade hennes land och dess kultur på ett hedervärt sätt.
Khalid Abdalla, som spelar huvudrollen i det som har goda utsikter att bli en av 2008 års mest omtalade filmer, berättar att han mött liknande reaktioner från många människor, men inte enbart från afghaner.
-Jag har träffat armenier, indier, kurder, mexikaner, listan kan göras lång. De anser att "The kite runner" berättar deras historia också, säger Abdalla, när DN träffar honom och filmens regissör, Marc Forster, i London.
Just därför, menar Abdalla, att det vore djupt olyckligt om filmens önskan att visa detta krigsdrabbade land från en mänsklig sida skulle döljas av den kontrovers som omgivit en av de centrala scenerna.
Fyra av de unga afghanska pojkar som gör framträdande roller och lysande skådespelarinsatser i filmen har med hjälp filmbolaget Paramount Pictures flyttats från Afghanistan till Dubai som en försiktighetsåtgärd.
Det finns oro för att scenen där Hassan, en pojke från hazarafolket, blir våldtagen av en pashtun kan komma att skapa spänningar som gör det svårt för pojkarna att vistas i landet.
Khalid Abdalla anser att filmbolaget tagit rätt beslut som inte lämnat något åt slumpen och han tycker att det vore tråkigt om filmen inte sågs för vad den verkligen är.
-Det har funnits oräkneliga filmer som är totalt utan respekt för de platser och miljöer som de beskriver och den arabmuslimska stereotypen med terror, bomber och Usama bin Laden är alltför bekant. Jag, som har ett ursprung i Mellanöstern, är för en gångs skull stolt när jag ser hur den muslimska världen porträtteras. När såg man till exempel senast en muslimsk man be i stället för att spränga sig själv i bitar, säger Abdalla.
Filmen bygger på den Afghanistanfödde författaren Khaled Hosseinis succéroman med samma namn, som sålts i åtta miljoner exemplar. Den handlar om två pojkar som växer upp i Kabul på 1970-talet. Amir, pashtun, är son till en rik man som kör Ford Mustang, dricker sprit och hatar Sovjetunionen. Hassan är son till en tjänare, åtminstone är det vad Amir tror, och de två pojkarna är bästa vänner fram till dagen som börjar med att de vinner en drakflygartävling och slutar med att Hassan våldtas utan att Amir ingriper.
Den skuldtyngde Amir flyr vid den sovjetiska invasionen med sin pappa till USA, men reser drygt 20 år senare tillbaka till Afghanistan när talibanerna tagit över landet för att göra upp med sitt förflutna.
Skuld är filmens centrala tema, något som regissören Marc Forster anser är mer eller mindre återkommande i alla hans filmer. 38-årige Forster, som är född i Tyskland, uppväxt i Schweiz och som studerade i USA, ligger bakom så olika filmer som "Stranger than fiction", "Monsters ball" och "Finding neverland" och börjar i januari filma den 22:a James Bondfilmen.
-Jag försöker att alltid ändra genre från film till film eftersom det skapar en större utmaning för mig. Samtidigt anser jag att det finns stora likheter mellan filmerna. De behandlar skuld och förlåtelse, säger Forster, som läste "The kite runner" 2003 och blev betagen.
Men när Hollywood ville göra filmen på engelska sade han att de fick hitta en annan regissör.
-Jag såg ingen logik i att ha unga pojkar i Afghanistan som pratade engelska. Efter två veckor ringde de från filmbolaget och gav klartecken för en dialog mestadels på dari, säger Forster.
För Khalid Abdalla, vars föräldrar kommer från Egypten men som är född i Storbritannien, innebar rollen att han tvingades lära sig det afghanska spåråket. Eftersom dari har många ord är gemensamt med arabiska, som han behärskade, gick inlärningen förhållandevis snabbt.
-Jag skulle säga att det är ungefär som att gå från spanska till italienska, säger Abdalla, som bodde i Afghanistan under en månad inför inspelningarna och vistades i alla de miljöer som boken beskriver.
Han säger att det inte var ofarligt, men att det var tillräckligt säkert för att han skulle ta risken.
-Jag såg landskapet som Afghanistan tyvärr inte längre är förknippat med. De bördiga gröna dalarna, de snötäckta bergen i fonden. Det var som en blixt träffade mig. Du vet, det finns den här replik både i boken och i filmen: "Vart har alla träd tagit vägen?" Det finns träd i Kabul, men de är inte många. Jag var helt förstummad, säger Abdalla.
Forster såg den 26-årige Abdalla när han spelade flygplanskapare i filmen United 93, som handlar om 11 september, och blev imponerad av ett skådespeleri han beskriver som flerdimensionellt. Abdalla, och inte minst de unga amatörskådespelarna, den elvaårige Zekiria Ebrahimi, som gör den unge Amir, och 13-årige Ahmad Khan Mahmoodzada, som spelar den unge Hassan, har hjälpt honom att skapa en film att vara stolt över och som han hoppas att så många unga personer som möjligt kan se.
-Därför har det varit viktigt för mig att få den tillåten från 13 år i USA, säger Forster.
Han förklarar att han ville filma våldtäktsscenen på ett sätt som låter betraktaren skapa en egen bild. Han menar dessutom att filmens andra starka våldsscen, där en kvinna stenas till döds, är nedtonad om man jämför med de snuffmovies filmade från verkliga avrättningar i Kabul som han sett på internet. Forster menar också att kontroversen kring våldstäktsscenen startade innan folk sett filmen.
Han hoppas att "The kite runner" kan hjälpa till att väcka förståelse för den muslimska världen i väst.
-Det är det som är det fantastiska med Khaled Hossenis berättelse. Den visar att människorna i Afghanistan inte är så olika oss. Det är kanske naivt att tänka så, men om vi ska lösa de problem vi står inför måste vi förstå att vi på något sätt är sammankopplade, säger Forster.