"Vi har aldrig svikit det fria ordet", skriver Svenske Akademiens förre sekreterare Sture Allén inför Savianos och Rushdies Sverigebesök. "Inte riktigt sant", kontrar Kerstin Ekman.
Nästa vecka kommer den italienske författaren Roberto Saviano tillsammans med Salman Rushdie till Sverige för att tillsammans medverka i ett samtal anordnat av Svenska Akademien om "Det fria ordet och det laglösa våldet" den 25 november.
Såväl Saviano som Rushdie vet vad det är att bli mordhotad för sina ord. Den förre lever under dödshot från maffian efter sin "Gomorra", en avslöjande bok om den napolitanska maffian. Den senare fick ett fatwa, en dödsdom, uttalad över sig av ayatollah Khomeini efter att hans bok "Satansverserna" publicerades 1989.
Svenska Akademien har som samfund tradition att inte uttala sig om politik, så nu som då. Något som kritiserats och debaterats både för 20 år sedan och under hösten.
Många har uppmanat akademin att officiellt stödja Saviano.
Svenska Akademien har svarat med en inbjudan, riktad till såväl Saviano som Rushdie.
Inför samtalet skriver ledamoten Sture Allén, ständig sekreterare 1986-1999, i en debattartikel i gårdagens Expressen att Svenska Akademien aldrig har "svikit det fria ordet". Att man hela tiden visat stöd för Salman Rushdie och Roberto Saviano.
Han hänvisar bland annat till ett upprop för Rushdies sak, undertecknat av enskilda akademiledamöter, som publicerades i Expressen den 2 mars 1989.
Författaren Kerstin Ekman, som tillsammans med ledamoten Lars Gyllensten valde att lämna akademin när den inte officiellt ville stödja Rushdie, ställer sig frågande till Sture Alléns debattartikel.
Uppropet Allén redovisar kom den 2 mars, akademisammanträdet där frågan togs upp ägde rum den 23 februari, poängterar hon.
- Jag märker att Allén gärna vill hoppa över den här oerhört besvärliga veckan då akademin fick stark kritik för att den inte ställde upp till stöd för Salman Rushdie, säger Kerstin Ekman.
Hon tycker akademin har agerat likadant nu som 1989.
- Den har vänt i opinionsvinden och visat stöd för en förföljd författare. Det är ju i och för sig bra att de gör det. Men man kan ju inte som Sture Allén komma och påstå att man har gjort så hela tiden. Det är inte sant.