Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur & Nöje

Alexandra Pascalidou om midsommar: Högtiden som testar svensk integration

Det påstås ibland att inget kan vara mer svenskt än midsommar. Vissa flyr ändå helgfirandet, andra kanske inte är bjudna på festen. För mig är midsommar ett integrationstest, skriver författaren Alexandra Pascalidou.

Nu kommer den, Sveriges vackraste och viktigaste högtid, vid sidan av julen. Det som kallas Sveriges ”svenskaste” högtid är en vattendelare, ett integrationskvitto och en klassmarkör i ett.

Vissa måste jobba medan andra får fira. Vissa får nöja sig med en sillburk och en burköl på en betongbalkong eller någon närbelägen park där det i bästa fall ordnas ett avgiftsfritt midsommarfirande medan andra vältrar sig i hemmagjord sill med ekologisk gräslök och närodlade jordgubbar med fluffig laktosfri grädde som inmundigas på ett arvegods eller ett idylliskt lantställe med röd stuga och vita knutar med egen brygga och bastu.

Så öppna er och bjud in nya och gamla svenskar.

Midsommar är också ett integrationstest. Högtider får oss alltid att längta hem. Inte nödvändigtvis till ett land eller en plats som till en imaginär gemenskap. En hemmahörighet. En familjär famn.

Min svensk-syrianska kompis Silva i Vallsta är bara en av många som aldrig firat svensk midsommar trots att hon har bott här sedan 1978. Flera jag talar med berättar att de aldrig bjudits in att fira den högaktade högtiden. På den grekiska ö där jag befinner mig just nu möter jag en svensk-persisk familj. Trots tre decennier i Ulricehamn har de aldrig firat midsommar med svenskar. Pappan förklarar: ”Det har nog med religionen att göra. Midsommar är väl en kristen högtid och svenskarna bjuder nog inte in oss för att de tror att vi är muslimer. Eller så är de bara blyga”.

Själv kom jag till Sverige och Rinkeby som sexåring. Både vi innanför och de utanför miljonprogrammets osynliga murar skämtade om att man behövde pass för att komma in i vår förort. För även om vi levde mitt i Sverige levde vi samtidigt långt ifrån. Tydligast blev det under högtiderna. Som när vi trodde att det brann på Järvafältet och ringde brandkåren och fick reda på att det var så man firar valborg.

Läs mer: Varför får man inte vara ensam på årets ljusaste natt?

Svenskarna lyste med sin frånvaro i vår närvaro. Vi visste varken vad de åt och drack eller hur de firade och festade. När vi sporadiskt umgicks med de försvinnande få svenskar som bodde kvar fick vi snällt stå utanför deras hemdörr eller i bästa fall i hallen för att vänta medan de åt sin middag. Jag tjuvkikade genom hallspegeln och såg hur de satt där raka i ryggen och åt köttbullar och lingonsylt med kniv och gaffel och servetter i knät.

Midsommarfiranden i skärgårds- och lantidyllen såg vi när vi fick följa med pappa och mamma till fotolabbet där de städade på kvällarna. Midsommar var för oss något av en midsommarnattsmardröm när allt var stängt tills några eldsjälar kom på den briljanta idén att ordna ”Midsommar Latino” på Järvafältet där det bjöds på grillad chorizo och salsa och merengue. Men midsommarens mindervärdeskomplex etsade sig fast. Känslan av att inte vara inbjuden till den stora festen. Men i stället för att sörja förkastade jag firandet genom att fly landet eller jobba. När jag fick göra ett sommarprogram i Sveriges Radio 1998 valde jag att direktsända på självaste midsommardagen. Då förklarade jag också för lyssnarna som precis som jag var midsommarfärskingar hur det går till. Sedan dess har jag tack vare ett par svenska pojkvänner fått djupare insyn, så här kommer ett uppdaterat recept:

Samla löv och blommor. Klä ett kors och fäst två stora kransar så att det föreställer en fallisk fruktbarhetssymbol som ni sticker ner i jorden. Lek och dansa i ett dionysiskt lyckorus runt fallossymbolen. En klassiker är ”Små grodorna” som jag länge trodde var en svensk folkdans.

Duka fram sill, lax, färskpotatis, svenska jordgubbar och gräddtårta eller rabarberpaj. Glöm för guds skull inte den gudomligt goda matjessillen med gräddfil och gräslök.

Om du snabbt vill smälta in ska du helst dricka ohälsosamma mängder öl, vin, brännvin och allt alkoholhaltigt du kan finna. Men innan du sveper ska du sjunga snapsvisor. Ingen sup utan sång. Ritualen ska upprepas tills du vinglar och vacklar och slutligen stupar. Det finns en oändlig repertoar av busenkla, poetiskt patetiska, märkliga hyllningar till spriten som får mig att både förvånas och förstå detta folks fallenhet för fylla i samband med högtider. Där till och med barn glatt sjunger med i rader som: ”Vi vill ha starka snapsar till vår sill – mamma. / Nåt annat vill vi inte ha./ Vi älskar Svart Vinbärs och Skåne och en Herrgård /och vodkan den med lingonsmak”.

Midsommarfirandet verkar inte vara komplett utan brakfylla, bråk och baksmälla – så traditionsenlig och normaliserad att tidningarna tipsar om hur den ska botas. Innan du stupar i säng eller någon äng måste du minnas att plocka sju eller nio sorters blommor för att lägga under huvudkudden på midsommarnatten. I (mar)drömmen får du då se vem du ska leva ditt liv med.

Ett annat gammalt inslag i midsommarfirandet är att rulla runt nakna i gräset. Antagligen gynnar det fruktbarheten då det visat sig att vi förökar oss flitigt just då med tanke på att den vanligaste födelsedagen i Sverige är den 22 mars – nio månader efter midsommar. Det där firandet av fruktbarheten borde dock ta ett symboliskt steg till och korsbefrukta kulturer genom att skapa möten. (Även för infödda svenskar som i mitt FB-flöde skriver att de aldrig känner sig så ensamma som på midsommar. På Blocket bjuder två killar till och med ut sig för att få fira midsommar).

Både högtiden och orden ”midsommar” och ”majstång” som av många upplevs som en pursvensk tradition är ju som mycket annat den kulturella korsbefruktningens avkomma. Vare sig vi vill det eller ej är våra seder och bruk och högtider en enda mellanmänsklig migrantsoppa.

I tider när politiker talar om ”integrationsplikt” och tävlar i att formulera kravlistor på de nya svenskarna borde de också kräva av majoritetsbefolkningen att de ska vara välkomnande värdar och öppna sina stugor, gods och gårdar. Integration är en schottis som kräver två.

Så öppna er och bjud in nya och gamla svenskar, omfamna de ensamma och befrukta både jord och bord med nya inslag och influenser.

Glad midsommar!