***
Tycker bara att Sverige skulle hamna bland 10 i topp. Men det blev som det blev, och nu fick svenska folket känna det som andra mindre nationer fick känna många år tidigare. Det är klart att melodifestivalen bara är politiskt spel, och de nationer som är störst kan vinna lättast.
Jovica Andonov
***
Bakom oss: Ukrainas Uffe Larsson rappar och klargör att man tackar för uppmärksamheten men hellre lägger kosingen på Cola och Nike nästa år än på dyra musikarrangemang plus de fyra länder som är garanterade plats i nästa final, och tar i därefter.
Framför oss: Rimi rimi ley, gapande rumänska sponsrad av OK/Q8, juckande cypriot, moldavisk mormor, Ryssland goes grammatikblunder i titeln samt makedonsk sångare a.k.a jag-rör-mig-som-en-hockeykille-på-Statt-klockan-halv-två-en-fredag.
Lyssna inte på dem, Martin. Vi vet bäst och vi skickade dig.
Tack Andreas för en suverän rapportering i helgen!
Emma Nyberg
***
Undrar bara varför du placerade Malta bland de fem som absolut inte skulle vinna? Den blev ju tvåa ... En stark låt, en modig kvinna ensam på scenen utan några dansare eller trummisar. Dessutom hade hon skrivit låten själv - bonuspoäng! Och en av de få som faktiskt kunde sjunga.
Mari Johanna Tuulikari
Svar: Jag tyckte låten var för insmickrande och liksom lättfunnen. Jag trodde den skulle komma bort i konkurrensen - men där hade jag fel så det rök om det.
***
Martin Stenmarck, med dansare, gjorde ett proffsigt intryck - men i Sverige måste vi nog inse att det nya Europa inte köper "Las Vegas" som något ideal ...inte efter Irakkriget och den USA-kritik som finns ute i världen. Men nu får låtskrivarna vässa pennorna igen. Och tänk "rätt" nu! Ett, två eller tre ord avgör anslaget! De ska snabbt attrahera lyssnaren, överallt och av vem som helst.
Ann-Gerd Strömquist
***
Utan att ge dig dåligt samvete är det på grund av dig som jag sitter inne och tittar på reprisen i dag. Jag kom nämligen hem under omröstningen i går och läste parallellt dina omdömen (lika spetsiga och underhållande som vanligt!). Nåväl, du prickade ju in Grekland - grattis! Men hur kunde Lettland gå så långt - enligt dina omdömen borde de komma sist.
Därför var jag tvungen att lyssna igenom alltsammans i dag - och det är verkligen tröttsamt. Så mycket ljud och så många effekter gör ögat och örat trött. Därför kanske den stillsamma Art Garfunkel-liknande lettiska låten gick hem.
Britt Reuterwall Hörnstedt
***
Tack alla som läst och skrivit! Det har varit en suveränt rolig vecka, även om Stenmarck körde ur i andra åket. Denna station slutar nu sända - för den här gången. Men det finns alltid nya festivaler och nya tonartshöjningar att drömma om. Vi ses!
/Andreas E
SÖNDAG 06.35
Ute på Borispol slår det mig, en stund innan planet lyfter från schlagerparadiset: Jag kommer att sakna Ukraina! Så mycket jag inte har sett. Alla betonghus med luftkonditioneringslådorna hängande utanpå, alla palats från gammalsovjetisk tid, kullarna med vindlande gatstensbeläggningar, de små kioskerna med sina minimala luckor, förorter stora som stora städer i sig själva. Musiken. Ett land som snabbt bygger vidare på sin egen historia, som tar sitt eget språk tillbaka steg för steg.
Stal mig en liten stund i går under sen eftermiddag för att ta ett varv i den grandiosa saluhallen mitt i stan som jag gått förbi utan att kunna stanna till vid flera gånger om. Det första ordet jag hör är "discount", och så får jag freda mig från en stöddig burk rysk kaviar.
Sedan är det kött och fisk och blommor och grönsaker och kryddor så vackert visade att man blir genomlycklig. Det kan vara trettio meter i tak, eller fyrtio. Ljusinsläppet obeskrivligt. Huggkubbarna i slakteridelen gör att man väljer fisk till middag. Men de stora fisktankarna med gröna alger i gör att man kanske tar något vegetariskt trots allt. Köper små tomater på kvist och äter dem utan att tvätta dem. Mer vardags-edge i Kiev.
- Men det blir deppigt när det är slut, sa 21-åriga Natalia som jobbade som volontär i presscentret och med oändligt tålamod visade, tolkade och förklarade.
Just så. Och nu tänker jag rensa schlagern ur öronen med Black Crowes för världen slutliga version av "Hard to handle"; att någon äntligen gav den allt den är värd! Inte idealisk musik att somna till, men så trött som jag är kommer det inte att spela någon som helst roll.
LÖRDAG EFTER MIDNATT
Rätt rad i tävlingen, så att ni har den: 2, X, 2, X, 1, 2. Visst är det fantastiskt att Norge har kommit sist ett tvåsiffrigt antal gånger?
Måste nu skriva klart en alldeles vanlig artikel till prasseltidningen. Papperstidningen menar jag. Men vi hörs i morgon för lite efteranalys - och mejla gärna kommentarer till mig på det klassiska temat om varför rätt eller fel låt vann. Begåvade formuleringar publicerar vi här.
Tills vidare: vilken lättnad att Grekland vann! Ett värdigt och superproffsigt bidrag, till skillnad från Schweiz och Lettland och Rumänien som alla var där uppe och jagade.
Men vilken ökenkväll för Sverige. Nittonde plats! Här är hur våra 30 poäng samlades in:
3 från Monaco
6 från Finland
1 från Norge
5 från Moldavien
2 från Spanien
7 från Danmark
6 från Makedonien
LÖRDAG UNDER OMRÖSTNINGEN
Hatar ni inte alla bimboröstlämnare som ska säga fjäskiga saker om det proffsiga
arrangemanget? Käften och lämna era röster! Och det gäller dig också, Annika Jankell. Inte en
mening i onödan behöver vi. Och du gav oss det.
LÖRDAG DIREKT EFTER ALLA BIDRAG
Spontan känsla direkt efteråt: Detta står mellan Grekland, Moldavien, Rumänien (som jag
avskyr) och outsidern Danmark. Jag tror inte Norge tar det.
LÖRDAG DIREKT EFTER STENMARCK
Sådärja! Mycket bättre än så kan han inte göra den. Nu återstår att se hur pass bra låten står
sig och hur Europa röstar. Plotten tjocknar, som man säger.
LÖRDAG 20.30
DN delar förresten inte ut getingar eller plustecken. Men gjorde vi det skulle vi leverera en överkryssad vadsomhelst i betyg åt den fånigt tilljazzade versionen av eurovisionhymnen av Charpentier, som sänds i kväll.
För fem år sedan var jag och två kompisar på bröllop i USA. Brudparets inmarsch: just denna Charpentierpärla, som förstås saknar samtidshistorisk bäring i Amerika.
Vi tre svenskar blinkade förvirrat mot varann, typ ska Stenmark åka nu? Och det ska han ju. Fast med ett extra c i efternamnet.
Go Sweden go!
LÖRDAG 19.40
Den här bloggen ska inte hålla på med namedropping. Men nyss, när jag åt kyckling piccata i ett tält, såg jag...jo, det var ingen tvekan: Richard Herrey. Turkos tröja. Ja, alltså inte nu, utan då för 21 år sedan. Louis var mörkblå, Per i mitten var röd. Per är förresten advokat och har fem barn och bor i mitt barndoms Fjärås nuförtiden. Stort.
Men tänkte ni på det, när Herreys gjorde succécomeback som pausunderhållning i den svenska festivalen för några år sedan, att brorsorna hade bytt plats? Richard stod i mitten i stället den gången
LÖRDAG 19.10
Självspäkningen tar sig nya uttryck. Har läst sångtexter i det officiella programmet för att kunna skriva något till tidiga upplagor av papperstidningen i morgon. Ni har tur ni, som har någon som gör det verkliga skitjobbet åt er.
Så mycket trötta pain&rain-rim har jag inte sett samlade på ett och samma ställe sedan jag själv skrev sångtexter som femtonåring. Jösses. Kolla här på Rumänien:
"Let me try
I dont wanna say goodbye
I will find a way
To make you stay
Just let me try"
Eller Bulgarien:
"The harder the rain
The sweeter the pain
I can still remember Lorraine
In the rain"
Joråsåatt. Lorraine in the rain. Tur att hon inte hette något annat, hur hade det gått med poesin då?
Snart smäller det. Må skickligaste poet om inte vinna så i alla fall få ett par åttor och tior från sina grannländer.
LÖRDAG 18.05
Sitter här och röjer undan den sista deppigheten över att Monaco inte är med i kväll. Men jag saknar verkligen Österrike och Portugal också, vilket jag lär vara ensam om utanför dessa länder efter vad jag kan förstå.
Många mejl i dag, och många av er ställer festivalfrågor som rör den svenska uttagningen. Ni får svar direkt via mejl i stället för här på bloggen - här är det Eurovision för hela pengen.
Antar att det är förfest just nu, och att ni kanske umgås med varann i stället för att läsa Dagens Nyheters bästa - och enda - blogg. Men om ni inte gör det, så har jag en liten övning till er. En kort tipsrad, sex frågor, tre alternativ att välja på. Slå vad med kompisarna om vem som kan mest. Jag ger er rätt rad efter sändningen!
1. Hur många gånger har England kommit tvåa?
1: Fem X: Tio 2: Femton
2. Baccara tävlade härom året i den svenska festivalen - men har också representerat ett annat land i ESC, år 1978. Vilket?
1: Monaco X: Luxemburg 2: Andorra
3. Hur många gånger har Norge kommit sist?
1: Fem X: Sex 2: Tio
4. Marie Bergman representerade Sverige 1994 i duett med Roger Pontare. Men hon har faktiskt tävlat för Sverige tidigare. I vilket band?
1: Chips X: Family Four 2: Forbes
5. Stefan Raab heter en tysk tävlande från år 2000 vars insats är svår att glömma, hur man än försöker. Vad hette hans bidrag?
1: Wadde Hadde Dudde Da X: Hadde Hedde Bubba Ba 2: Zabbe Zebbe Hudde Ha
6. När Tommy Nilsson tävlade med "En dag" 1989 hade han flera kändisar med sig i kören. Vem av dessa tre var INTE med?
1: Jerry Williams X: Tommy Ekman 2: Christer Sandelin
LÖRDAG 17.05
Tre fina länkar för er som vill ladda upp:
Schlagerhistoria 1 och Schlagerhistoria 2. Och en personlig favorit: gamla skivomslag. Det här får ni faktiskt inte missa.
LÖRDAG 16.10
Halv sex i morgon bitti går taxin till Borispol som flygplatsen underbart nog heter. Man tror man är med i ett Tintinalbum och har hamnat i Syldavien. Men nu pågår i alla fall genrepet; nöjer mig med att se det på "storbild" här i presstältet. Får plötsligt lite feeling för Ungern. Fortsätter att varna för Danmark. Underskatta aldrig heliumlätt vuxenpop.
Martin S har lagt i näst högsta växeln. Allt funkar som det ska: han ser ut att ha roligt, kameran är hans kompis och det flygande mickstativet plockar han som vore det en puck och han själv Henrik Lundqvist. Återstår bara att väcka tävlingsdjävulen i honom.
Det börjar bli lite spännande nu.
LÖRDAG 14.50
Kan bara vänta. Köpa billiga rakblad för mina sista hryvnya. Kolla rykten, bara för att upptäcka att de inte verkar stämma. Acceptera att jag har hamnat bredvid Preben & Preben från Ekstrabladet i presscentret.
Får några arga mejl från invandrade svenskar som tycker att jag har skrivit för elakt om deras forna hemländers bidrag i låtguiden. Har jag det? I fallet med till exempel Lettland, som jag hoppas ska komma sist, har jag ju formulerat mig alldeles för snällt. Så riktigt tydligt nu: Den soppa som Lettland här skickar ut i Europa är för musiken vad hovtången är för nagelklippningen, vad Sjostakovitj är för eurodiscon.
Försöker slutligen fundera ut ett sätt att utan att låta som en snobb skriva om det konstiga i att många festivalbesökare, i Ukraina kanske en gång i livet, äter sina måltider på Fridays eller Mackans. Kommer inte på något bra sätt.
LÖRDAG 13.50
Träffade Mikael Gordon Solfors i Stenmarcks management igen. Han punktmarkerar vad som skrivs om Martin i svenska medier. Han berättar att Martin hade kass medhörning vid den första finalrepetitionen i går eftermiddag, men att allt funkade perfekt vid det sena repet.
Återstår en repetition nu klockan tre.
Pekade i går ut fem säkra ickevinnare, nämligen Malta, Albanien, Israel, Lettland och Frankrike. Lägger nu till den listan England, Tyskland, Ryssland, Ukraina, Turkiet, Cypern och Rumänien.
Tolv nästan säkra ickevinnare. Halva startfältet återstår, alla kan vinna men Grekland gör det.
LÖRDAG 11.45
Varför är inte Italien med?
Elin Linder
Svar: De har tröttnat, och satsar hellre på San Remo-festivalen. Så sägs det i alla fall. Synd på ett land som gett oss "Gente di mare". Luxemburg surar också, nu för tolfte året i rad.
***
Vilken av låtarna från den svenska uttagningen tror du hade haft bäst chans?
Emma Fernlund
Svar: Den vi skickar. Det tror jag verkligen. Det måste vara lite drag, man måste göra en egen grej. Nanne hade svepts bort i strömmen av kvinnor med mellantempopoprock. Alcazar hade säkert gjort bra ifrån sig också. För att vinna skulle vi ha behövt skicka Carola med "Genom allt", pausnumret från den svenska finalen. Den hade blåst kvällens 24 låtar av banan utan att ens ta i.
***
Varför är inte Ruslana programledare i kväll som planerat?
Peter Z
Svar: Officiellt ville hon koncentrera sig på sitt sångframträdande. Men Ruslana är en ska vi kalla det yvig personlighet. Jag träffade henne när hon var pausunderhållning i den första svenska deltävlingen i Göteborg i februari, och jag kan förstå om hon inte är tjejen som så gärna håller sig till manus. Väldigt charmig och rolig, men ryktet som säger att hon inte funkade som programledare är jag beredd att tro på. Å andra sidan är hennes ersättare en skrikmaja av sällan skådat slag. Ha handen på fjärrkontrollen i kväll, det är mitt råd.
LÖRDAG 11.40
Ska svara på lite läsarmejl här. Fem spaningar från Kiev först:
Kostnadsläget: Tänk Sverige, halvera och dra ifrån ytterligare något.
Rödbetssoppan: Sensationell - varje gång.
Mode: Kvinnor klär sig i hela dräkter, män gärna i kostym. Elegans är vanligare än inte. Och alla är liksom på väg någonstans. Eller vill ge sken av det.
Övrig kultur den här veckan: Vaporiserad.
Snyggast solglasögon i hela stan: Expressens Lars Johanssons. Världsklass.
LÖRDAG FRUKOST
Det blir en lång dag i dag. Det lär bli fajt om platserna nere i presscentret, så jag räknar med att vara där strax före lunch. Det i sin tur betyder tio timmars väntan - vi ligger en timme före här - innan showen börjar. Och då följer fyra timmars hetsjobb.
Man kommer att få hänga upp mig med klädnypor när den här veckan är klar. Å andra sidan känner jag att jag har dragits med i Martinmotståndet (Martintifadan som jag så fyndigt kallar den) och känner mig säker på att det inte blir svensk seger.
FREDAG SENT
Partyt i stan har skruvats upp ännu ett snäpp. Men man behöver bara gå en omväg på ett par hundra meter för att se ett Kiev som festivalveckan inte lämnar mycket utrymme för. Det finns gott om tiggare, gott om människor som inte bara röker tobak, gott om sorg.
För en grundligare resa genom Ukraina än vad jag kan erbjuda den här veckan, läs Michael Winiarskis reportage från DN Söndag häromdagen.
FREDAG 20.35
Jag har tipparångest. Om inte Helena gör sitt jobb och tar hem detta som hon bör och ska, då kan det faktiskt gå hur som helst.
Jag gör det lite lättare för mig själv och börjar med att lista fem som stensäkert inte vinner:
Malta
Albanien
Israel
Lettland
Frankrike
För övrigt gläder jag mig åt det tillfläskade slutet på "Las Vegas". Jag önskade mig det redan dagen efter den svenska festivalen, kolla här bara. Känns skönt att veta att Hurricane-gänget bakom låten läser tidningen ordentligt.
Och jo, de kallar sig så, låtskrivarkollektivet. Det är inget jag kan göra något åt, hur gärna jag än vill.
FREDAG 17.45
Bosnientjejerna ränner runt i presscentret och gör en hyfsad a capella på "Hi", Ofra Hazas andraplacerade bidrag från 1983. Själv äter jag paranötter från en liten bricka gjord av frigolit.
FREDAG 17.45
Har just lämnat mina slutomdömen om låtarna till morgondagens tidning. Tidigare känsla kvarstår: Grekland är favoriter. Men sedan är det väldigt öppet, och klart mer svårtippat än många tidigare år. Tänkbara utmanare: Norge, Danmark, Serbien och dessvärre också Schweiz vars sunkiga bidrag jag verkligen inte gillar. Det känns som om vad som helst kan hända.
Men ni minns hur det gick i går. Lita inte på mig med andra ord.
Något om vad jag just sett på genrepet:
Publiken älskar Ungerns show.
Programledarna är gapiga på ett sätt som blir svårt att förlåta även med perspektiv på den här veckan.
England är chanslöst.
Scenbygget är kanonsnyggt.
Rumäniens sångerska kan inte sjunga. Vi får se hur långt den där oljeraffinaderishowen räcker.
Alla som använder headset i stället för vanlig mikrofon är töntar. Ja, det gäller dig, Constantinos.
Ok, Helena, undantag för dig. Du är cool ändå.
Spana in ljusshowen när spanjorskorna blåser dammet av scenen. Kanonfräck. Som ett epilepsianfall i konstnärlig gestaltningFREDAG 13.15
Om ett par timmar är det dags för den första hela finalrepetitionen. Ska bli väldigt spännande att se det som en helhet.
Just nu är känslan att detta står mellan Norge och Grekland. Och jag säger det, även om jag är ensam om det som det tycks: Sverige ska inte helt räknas bort från toppen. Men jag får väl öststatsfel igen.
Tack för alla mejl förresten. Fortsätt gärna mejla frågor och kommentarer, och förlåt i förväg om svar kan dröja:
***
Efter att ha läst dina omdömen i DN 19 maj tycker jag du kan stanna under din filt i Kiev! Inte för att låtarna är särskilt bra, men vad har vi för glädje av dina sarkasmer?
Bo Malmsten
Svar: Smaken är olika - både om musik och journalistik. Jag försöker skriva utifrån mina upplevelser. Sedan får var och en förstås tycka som den vill och rösta efter eget hjärta. Bästa hälsningar från Kievfilten!
***
Hur ser reglerna ut för i morgon, räcker det att komma 14:e för att inte behöva kvala?
Linda B
Svar: Det kan räcka. Men Tyskland, England, Frankrike och Spanien har platsgaranti, eftersom de betalar mer till EBU än andra länder. Skulle alla de länderna komma långt ner i resultatlistan så flyttas de automatiskt upp. Man kan alltså åka ut redan vid elfte plats, vid maximal otur. På topp tio är man helt säker.
***
Kan du eller någon svara på varför Israel är med i Eurovision Song Contest?
Håkan Ramstedt
Svar: Det har jag också alltid undrat! Därför, lite research för dig: Israel blev medlemmar i utsändningssamarbetet EBU, och därmed blev de formellt kvalificerade. De deltog första gången 1973. Då var attentaten mot de israeliska idrottsmännen vid OS i München färska i minnet, och sångerskan Ilanit hade enligt ryktet skottsäker väst på sig. Och publiken uppmanades att sitta ner under Israels framträdande, för att minska risken att bli skjutna av säkerhetspersonal. Allt detta enligt John Kennedy O'Connors nya bok om festivalen.
***
Har du koll på oddsen - vem ska man spela på?
Christian Carlsson
Svar: Tyvärr, jag har inte hunnit surfa runt på spelbolagen, men nästan alla erbjuder roliga spel. Sverige ger överodds nästan överallt. Ska man spela en annan outsider som inte har så stor chans, men som borde ge ett kanonodds - lägg in en hundring på Danmark.
***
FREDAG 11.15
Strax före semifinalen i går satte jag mig på en sorts låtsasbelgisk restaurang alldeles invid Sportpalatset och Dynamo Kievs mäktiga hemmaarena. Hamnade bredvid Stefan Eriksson och Kristian Öryd.
De är inte vilka lallare som helst.
De är influgna till Kiev för att sköta de så kallade bomkamerorna, enorma mordredskap, femhundrakilos järnspett med kameror på som fixar de där snygga, svepande åkningarna över publiken.
De kan sin sak, Stefan och Kristian, och den svenske bildproducenten krävde att få ta med sig dem. Minns ni Anne-Lie Rydés boatrick från den svenska festivalen, när hennes tjugometersboa liksom flög ut över publiken? Det var Kristian Öryd (alltid vänster kamera) som spakade den flighten.
De åt carbonara, killarna, och den var så fet att de inte behövde mer mat det dygnet. En kollega har för övrigt synpunkter på min lunch, dagens andra raka cola-och-Snickers.
Vaddå, säger jag, det är faktiskt en stor Snickers den här gången.
Ha. Där fick han så han teg.
FREDAG frukost
Jaha, fyra rätt av tio, fem om man vill vara snäll och räkna min gardering med Ungern. Jag är en patetisk småhandlare.
Inget Portugal, inget Monaco, inget Österrike. Folk fattar inte. Men de avslöjade den hollänska bluffen i alla fall. Alltid något.
Och jag underskattade östländernas kompisröstning! Vilket nybörjarmisstag! Det är ju Berts första lag: underskatta aldrig östländernas kompisröstning.
Karin skickar SMS som sammanfattar:
"Bildt gjorde inget vidare jobb med Daytonavtalet. För många länder på Balkan."
Och inget Monaco, jag kommer inte över detta! Festivalens egen prinsessan Madeleine! Hennes överdådiga avsmakningsmeny till låt är den enda som just nu ser ut att få behålla sin plats i min iTunes när jag åker hem.
Folk fattar inte. Fel låtar vann. Och min hotellfrukost är för övrigt usel.
Magsura hälsningar från Kiev, hörni, som Peter Jihde skulle ha sagt.
TORSDAG mitt i natten nån gång
Sitter kvar och häckar i presscentret, trött inför tanken på att gå utmed Malmöfestivalen upp till Frihetens torg och vidare till hotell Ykpaïha som det så vackert skrivs här. Märker inget av de oroligheter som min oroliga mor skickar SMS om. Lite yvig stämning, på sin höjd. Ser att Aftonbladets festivalbloggare - som egentligen är en storrökande sluta röka-bloggare - länkar hit. Samt kallar mig "helgullig". Jag ser mig oroligt över axeln och letar efter tänkbara ironiblottor. Men han kanske bara är trevlig.
TORSDAG 22.30 under semifinalen
Det är hett som i skärselden i presstältet. Hundratals journalister från 40 länder eller mer trängs framför "storbildsskärmarna". Jojo. Jag har kompisar med större tv i sitt vardagsrum.
Norge lirar och måste vara säkrast av alla på att gå vidare. Om brandföreskrifterna inte hade
stoppat dem från att använda sin pyroteknik hade jag tippat dem som slutsegrare direkt. Har
man meriter från Sha-Boom - trummisen i Wig Wam är Bobby Andersen från sagda band - ligger man på plus i min bok.
TORSDAG 16.20
Kommer just från genrepet och kan berätta att den bästa musiken i kväll kommer mindre än
fem minuter in i sändningen. Ett gäng glada gossar i uniform tågar in och river av en
militärhymn så att inte ett öga är torrt. Det, mina damer och herrar, är betydligt hårdare än
norsk pudelrock.
Och nu ska jag göra det jag lovade mig själv att inte göra. Så här har ni dem, de tio länder
jag tror går vidare i kväll. (Jag kryper till korset och ber om ursäkt för min uselhet på denna plats i morgon om jag prickar tre eller färre. Alternativt skryter hejdlöst om jag sätter sju eller fler.)
Österrike
Litauen
Moldavien
Monaco
Holland
Estland
Norge
Schweiz
Irland
Danmark
Och så garderar jag med Island och Ruslana-ripoffen Ungern.
Och så oroar jag mig för att Israel ska ta Monacos röster, och för att Portugals kalaslåt ska få noll poäng bara för att sångerskan inte kan sjunga.
Och för att "Lorraine in the rain" från Bulgarien på något mystiskt sätt ska smyga sig fram bland de tio, trots att detta måste vara det starkaste argumentet någonsin för att återinföra regeln om att man måste sjunga på det egna landets språk.
Och för att Estlands Spice Girs inte ska räcka till trots sin klistriga lilla låt, för någon vidare scenshow blir det faktiskt inte där. Synd på det riffet i introt, och synd på Europas snyggaste flagga.
Man har verkligen mycket att oroa sig för i den här branschen.
TORSDAG 14.45
Träffade Helena Paparizou för en stund sedan. Intervjun finns här på webben i morgon, och i delar av papperstidningen, alltså de delar som trycks innan tävlingen i kväll är avslutad. Så bor ni i centrala Stockholm och vill läsa om Helena, då får ni komma tillbaka hit till DN.se. (Se också webbteveinslaget med henne och Martin Stenmarck här.)
I förmiddags hade jag min första lediga tid här i Kiev. Gick utmed Dnjepr. Åkte bergbana upp till parlamentet. Åkte trärulltrappa på ett varuhus som andades köpsorg, vilket faktiskt är ett ännu mer tragiskt ord än köpglädje. Såg glaskrosset efter Ruslanakonserten som jag försökte ta mig ifrån på Frihetstorget i går kväll. Fyrverkeri och bomber och granater och "U-krai-na" skanderat av massorna.
Slank in på ett antikvariat och blev nästan ägare till "Krig och fred" på ryska. Bara för att ha den, liksom. Kyrilliska bokstäver är vackra som poesi. Men så sansade jag mig och tänkte på vad jag redan hade i påsen, nämligen en packe outgrundliga konserver vars innehåll jag rimligen inte kan ha en aning om. Så blir det om man är liksom hetsigt matintresserad.
Burkarna ska öppnas under rituella former hemma. Möjligen tillsammans med Eurovision-vodkan som jag också köpte. Kalla det vardags-edge.
Nu ska jag in på genrepet till semifinalerna. Ser jag något som motsäger tidigare spaning så får ni veta det, så klart.
TORSDAG LUNCH
Har ändrat mig tusen gånger om vem som går vidare. Tvivlar på samtliga mina omdömen om låtarna i papperstidningen i dag. (De finns utlagda här på webben också, tack vare DN.se-redaktionen som är snabbare än kompet på Polens technoetnobidrag som ni ska göra vad ni kan för att undvika i kväll.)
Träffade Stenmarck i går igen på ambassadörens mottagning. Han körde ett par låtar till gitarr och piano och fortsätter att låta bra. Pratade en stund med roliga Anna Olin i Stenmarcks management, ni minns henne? Med lödkolven och sminket? Kolla ett av de första inläggen på den här bloggen annars, längst ner. Nu är hon här i alla fall, och tullarna lät henne behålla allt hon försökte ta in i landet. Det hade aldrig gått på diktaturens tid, det säger jag er.
Stenmarck tipsar mig innan jag går hem om att Journey är på gång att spela i Sverige. Och det gör han rätt i. Hur rätt som helst. Men hur vet han det? Hur fasen vet han att jag gillar Journey? Saker man får grubbla på.
ONSDAG SENT
En svettig dag i Kiev är till ända. Hotell Ukraina har till slut bevärdigat mig med varmvatten, vilket behövs. Det har snabbt blivit varmare ute och jag lider i mina jeans. Men det är som det ska vara. DN jobbar inte i kortbyxor.
ONSDAG 16.20
Deppar under repetitionerna. Mina favoriter Portugal skriker sönder repet och får låten att låta som Luís Figo när han protesterar mot en straff.
Inte bara portugiserna skriker, förresten. Programledarna är värre. Och så den här krampaktiga arrangörsviljan att visa upp sitt land hela tiden i varje liten detalj. Det gör mig tokig.
Oroar mig för att folk inte ska fatta Monacos bidrags storhet. De kommer bergis gå på den där holländska bluffen i stället, som nästan kan sjunga jättebra. En tjugondels Whitney.
Finns presskolleger här som deppar av andra skäl. De tror inte på Stenmarck längre, eftersom han har tagit det så lugnt på repetitionerna.
Men säg så här: när det är dags kommer en del artister att göra ett dåligt åk. En del kommer att göra ett bra.
När det är dags kommer en del att vara spända. En del kommer att få ut max.
Martin Stenmarck tillhör kategori två. Martin Stenmarck är startfältets bästa artist. Det tycker jag verkligen. Och han kommer att leverera på toppen av sin förmåga på lördag.
Jag träffade honom för en stund sedan här i presscentret. Avslappnad som vanligt. Inte det minsta stressad.
Skulle han krascha så är det för att låten inte håller. Eller för att antiamerikanismen i Europa hindrar folk från att rösta på en låt som heter "Las Vegas". Allvar. Det är en faktor. Han borde sjunga om Sundsvall i stället. De har ju också ett kasino strängt taget.
ONSDAG 14.45
Kiev är fest just nu. Kiev är Malmöfestivalen. Kiev är Göteborgskalaset. Kiev är
Kiev är Piteå dansar och ler.
Det är piroger och pizzor och små dumplingar som i konsistensen påminner om äkta italiensk gnocci. Ofta fyllda med körsbär. Det är tält och gågator och orangea tröjor. Det är öl och sprit och över allt: den heliga colan.
Min kompis Marcus klarade nyligen ett blindtest på sex sorters cola. Han dricker mycket cola.
Ska se om jag inte kan ta hem en flaska av det lokala märket till honom. Den smakar askorbinsyra.
Nu: semifinalrepetitioner. Min guide till låtarna kommer i papperstidningen i morgon.
ONSDAG LUNCH
Några mejl med svar - fler kommer senare:
Vad är det för SKRÄP, den där videon som Stenmarck lejt några avhoppade mediegymnasister slafsa ihop? Herregud vad beklämd man blir då duktigt folk sätts i händerna på klåpare.
Sofia Nilsson
Svar: Nej du, verkligen, som jag skrev tidigare: kommer den här videon ut är vi rökta.
***
Vet du möjligen om något mer utomeuropeiskt land varit med, utöver Israel?
Anna Lundberg
Svar: Den var lätt! Marocko deltog 1980. Och kom näst sist. Sedan beror det förstås på vad man räknar som Europa. Libanon skulle ha varit med i år, men drog sig ur av ekonomiska
skäl.
***
Ett gäng (i bästa fall) halvkassa artister med ett gäng (i bästa fall) halvkassa låtar, ett
program långt som ett nödår och en trå-å-kig omröstning. Och då har jag ändå inte kommit
till pausunderhållningen eller dom små debila trailrarna inför varje låt. Vad är grejen?
Egentligen? Förbrödringen?
Lillemor Johansson
Svar: Ja, vad är grejen? Jag önskar att jag visste. Det är bara liksom ... roligt alltihop. Det räcker väl som existensberättigande?
***
Hallå där i Sovjet!
Vilken miss i din blogg - du har inte skrivit ett ord om vinnaren ännu. För hur ska Serbien/
Montenegro kunna torska med sin pampiga öststatsdänga? Dessutom har ju Bert K lovat att ett östland vinner och han brukar väl inte ha fel, eller ...?
Henke
Svar: Lita aldrig på Bert. (Han trodde på Jimmy Jansson i den svenska finalen. My god.) Ligger annars lågt med vinnartips ett tag till. Men ok, lite känsla har jag: för Bosnien och Grekland och Portugal och Norge och Estland och Monaco. Och några till.
ONSDAG 09.40
Många talar i dag om Norges pudelrockare Wig Wam (se ett webbteveinslag om bandet). Deras låt är en exakt kopia av allt Scorpions nånsin gjort. Och det är klart att jag gillar det, men framför allt gillar jag kollegerna på norska VG som satte årets vinnarrubrik över ett mittuppslag
när Wig Wam vann i Norge:
"KUNGSPUDLARNA".
Rätt och slätt. Jag lovar här och nu att vi snor den rakt av om Wig Wam vinner på lördag.
TISDAG sent
Det har varit skandinavisk fest på Euroclub i Kiev. Jag vet inte varför jag kom att tänka på Sällskapsresan, men jag vände i dörren och ägnade mig i stället åt tunnelbaneåkning och ukrainsk byråkrati.
"Välkommen till Sovjet", sa Håkan på Sydsvenskan glatt när jag till sist kom in på arenan i eftermiddags. Och visst: Kontroll, skriv här, öppna väskan, öppna väskan igen, passet, presskortet.
Hinner sedan se Helena Paparizou från Göteborg repa sitt grekiska bidrag. Ser inte hur hon ska kunna missa en plats bland de tre främsta. Lovar att fixa en intervju med henne innan veckan är slut.
På Hotell Ukraina (ett skräckinjagande skrytbygge som minner om Stalin och luktar rökta charkuteriprodukter) är det fler papper och stämplar.
Rummet är enormt, trots att jag valde en enklare variant. Röda långa mattor. Fint, tänker jag, tills jag river upp en strumpa på en av dem. Den röda mattan visar sig vara fastspikad i golvet. Så man vet var man har den, liksom.
Tack alla ni som har mejlat frågor, tips och kommentarer. Fortsätt med det - under onsdagen publicerar jag ett urval här.
TISDAG 15.10
På planet mellan München och Kiev hamnar jag bredvid Mikael Gordon Solfors. Han är vd på Wallmans, Martin Stenmarcks skola framför andra, och nu styrelseordförande i Martins eget managementbolag.
Han har coola skor och solbränna. "Provence", säger han, och det räcker ju faktiskt som förklaring för både och.
Vi pratar om Martins chanser, och enas om att plats 5 till 8 är realistiskt (även om Bert är pessimist) och att topp fem vore väldigt bra. Ladbrokes ger 34 gånger pengarna på svensk seger, vilket trots allt är ett ruskigt överodds.
Mikael Gordon Solfors har satsat 3.000 spänn. Räkna själva.
Apropå odds: när min iTunes i datorn slumpar fram Carolas "Genom allt", pausnumret från svenska finalen ni vet, konstaterar jag att den hade varit ett värdelöst spelobjekt. Den hade nämligen varit storfavorit.
Dessutom blir den extra intressant eftersom Carola sjunger den som hon gör: fullständigt obehärskat. Maximalt passionerat. Hon till och med spricker i rösten ett par gånger, och det har jag aldrig någonsin hört henne göra. Jag gillar det och tror för första gången på tjugo år verkligen på vad hon sjunger.
TISDAG 11.35
Läser Torbjörn Flygts "Underdog" nu, hundra år efter alla andra, och vet att den är behängd med priser som en sexhundrakilos utställningstjur. Kanske är det därför jag irriterat tar mig fram allt fortare över sidorna med kraschade förväntningar.
På ett ställe diskuteras den omoraliska schlagerfestivalen. Jesus. Proggfjollorna skulle bara ha anat vad som komma skulle trettio år senare. Varför äger jag ingen glitterkavaj?
På flygplatsen i München, tysk arkitektur när den är som bäst, märks schlagerstämningen än mer. Alla som ska till Kiev har samma ärende.
Två timmar mellan planen och min gode vän Jason, musikalartist från Kanada som nu spelar i München, har tagit U-Bahnan ut till flygplatsen för en snabb fika. Jag försöker förklara melodifestivalen. Jag misslyckas.
TISDAG 07.20
Ute på Arlanda hamnar jag i samma incheckningskö som Martin Stenmarcks management. Kan tycka att de borde vara i Kiev redan. Anna Olin har typ 40 kilo bagage med sig men ler snällt och slipper betala extra. Hon har en lödkolv i väskan. Den behövs för danstjejernas strassdetaljer. Nya kläder på gång, alltså. Synd! Jag som gillade Kill Bill-overallerna.
Anna köper sedan smink till Martin och tjejerna för en förmögenhet. Nu: München. Inte rakaste vägen till Kiev, men man håller väl i pappa Bonniers slantar.
MÅNDAG 19.40
Tvingas omvärdera Martin Stenmarcks chanser. Om Europa ser den här videon, nu tillgänglig här via kollegerna på Aftonbladet, blir det kvalförnedring nästa år.
Var är Jonas Åkerlund när man behöver honom?
MÅNDAG 14.00
Jag skriver dessa första rader i kontorslandskapet i Marieberg i Stockholm där jag ägnar eftermiddagen åt att ladda för resan till Kiev och lyssna in mig på låtarna, igen.
De första intrycken är tydliga: Stenmarck har en jättechans. Han är trots allt helt ensam i sin genre, och vi vet ju sedan tidigare att han inte är rädd för någon eller något. Han kommer att formtoppa till på lördag.
En tidig varning också för Bosnien, Spanien och nederlagstippade Portugal, som jag gillar hur mycket som helst.
Tills vidare: mejla mig om melodifestivalen. Jag svarar på frågor om jag kan, och publicerar era tips och kommentarer här på festivalbloggen.
Något jag grubblar över är bristen på tonartshöjningar i årets startfält. Det är inte tillräckligt många höjningar, helt enkelt, och inte tillräckligt feta heller. Någon som har en teori om varför? Min genomgång av höjningarnas mysterier finns här.
Och bara en grej till: Personalmatsalen Två Drakar serverar i dag - rödbetssoppa. Ha! Räknar med att inom kort i stället få smaka en variant där betorna vuxit i närheten av Tjernobyl. Och jag tror att den blir godare.