”Vännen… du har ju fixat en jättefin abort!”
Det andra avsnittet av den omtalade HBO-serien ”Girls” utspelas till större delen på en abortklinik. Hannah, Marnie och Shoshanna sitter i väntrummet på nedre Manhattan medan den ofrivilligt gravida Jessa dricker white russian-drinkar för att över huvud taget våga sig dit.
Nu blir det inget ingrepp, eftersom Jessa lägligt nog får mens och därmed upprätthåller ett rådande paradigm inom amerikansk populärkultur. Med få undantag är det skengraviditeter, bortadoptioner och lämpliga missfall som gäller, eftersom man inte gör abort i USA. På tv alltså, i verkligheten kommer en av tre kvinnor att avbryta en graviditet under sin livstid. Om de lyckas.
”Vi håller öppet” stod det på handskrivna skyltar utanför Jackson Women’s Health Organization i måndags. Och striden om Mississippis sista abortklinik tycks långti-från över, sedan en domare tillfälligt frusit en lag som ska göra delstaten ”abortfri”, för att citera guvernör Phil Bryant. Motståndarna talar i sin tur om ”traps”, ”Targeted regulation of abortion providers”, det vill säga lagstiftning som specifikt fokuserar på att göra livet svårt för abortläkare och som just nu sveper över nationen i sällan skådad takt.
Det talas om ett ”krig mot kvinnorna”, bland annat i Ms. Magazine vars sommarnummer pryds av juriststudenten Sandra Fluke, rikskänd efter att hon i våras gick ut och krävde subventionerade preventivmedel. Som tack för hjälpen kallades hon nämligen ”slampa” av radioprofilen Rush Limbaugh, som inför några miljoner lyssnare menade att Fluke krävde skattemedel för att ha sex: ”Om vi ska betala för det borde vi få titta också.”
De viktiga slagen i det här kriget utkämpas dock inte hos några radiopratare på högerkanten, utan i delstaternas kongressbyggnader. Enligt forskningsinstitutet Guttmacher antogs förra året 92 nya lagar som på olika sätt begränsar tillgången till abort – en siffra man inte varit i närheten av under de 39 år som gått sedan Högsta domstolen avgjorde ”Roe vs Wade” och abort blev lagligt. Till stor del kan denna juridiska offensiv förklaras med republikanernas framgångar i valet 2010, men det handlar också om antiabortrörelsens nya ansikte.
När George Tiller sköts till döds i Wichita för tre år sedan blev han det åttonde dödsoffret för klinikrelaterat våld i USA, och det efter några år av relativt lugn. Hans död blev en påminnelse om det grova våld som nådde sin kulmen under 90-talet, då tanken på mordbrand och bombdåd var något all klinikpersonal tvingades göra till sin vardag.
”Den vanligaste formen av inhemsk terrorism ”, skrev ekonomerna Mireille Jacobson och Heather Royer förra året i en studie om det abortrelaterade våldets effekter. Sedan Bill Clinton 1994 drev igenom en skyddslagstiftning kan grupper som ”Operation rescue” inte längre ägna sig åt 90-talets “räddningsaktioner”, då man rent fysiskt blockerade kliniker under hela veckor och månader. Men två av tre vårdgivare som utför aborter uppger fortfarande att de utsätts för trakasserier i form av hot, protester och vandalisering.
Det som hänt med den amerikanska antiabortrörelsen kan närmast jämföras med extremhögerns utveckling i Västeuropa: yvigt gastande våldsverkare har bytts ut mot städade och professionella lobbyister och politiker, med stora framgångar att skörda. Tidskriften Mother Jones skrev i februari 2011 om att tre snarlika lagförslag i tur och ordning hade dykt upp i Syddakota, Nebraska och Iowa.
De handlade om att dödligt våld i syfte att ”rädda ofödda barn” skulle definieras som en typ av självförsvar, vilket innebär att mord på abortläkare skulle kunna bli lagligt. Förslagen gick naturligtvis inte igenom, men det intressanta är att de alla tre formulerats av en och samma högerkristna lobbyorganisation. Americans United for Life kan beskrivas som pro life-rörelsens juridiska gren, och stod bakom en knapp tredjedel av all abortfientlig lagstiftning 2011: ”Det var en seger för livet, och visar att pro life-rörelsen blir starkare” skriver de på sin hemsida.
Lagarna ska strypa både utbud och efterfrågan, och det senare görs uppenbarligen bäst genom att plåga abortsökande kvinnor. Tvinga dem att vänta 24 eller 48 timmar mellan besöken så att de förlorar flera dagars lön. Hindra dem från att använda sin sjukförsäkring så att de får välja mellan att betala hyran eller att göra en tidig abort för 3 000 kronor. Gör onödiga ultraljud – gärna genom att en stav sticks upp i underlivet, det blir bättre bildkvalitet. Ljug om att abort leder till bröstcancer eller undanhåll medicinsk information som skulle kunna leda till att kvinnan väljer abort.
Men inget av detta torde vara lika effektivt som att stänga själva fabriken. Därför stiftas just nu lagar om hur bred korridoren mellan operationsrum och uppvak måste vara, eller om att enkla kringsysslor måste utföras av överkvalificerade sköterskor och läkare.
Och det är här vi är framme i Jackson, Mississippi. Så sent som i november sade väljarna där nej till att ge embryon status som ”personer” från befruktningen och därmed totalförbjuda både abort och vissa preventivmedel. Men varför ta den jobbiga omvägen via mänskliga rättigheter för frukostäggen när det finns långt mer effektiva sätt? Kräv något torrt, som att alla abortläkare ska ha en formell koppling till ett lokalt sjukhus, så blir delstaten ”abortfri” innan guvernör Bryant hinner äta frukost.
Som klinikchefen Diane Derzis sammanfattade läget i måndags: ”Sjukhusen vill inte ha en massa demonstranter utanför dörren.” Om hon tvingas slå igen blir Mississippi USA:s enda delstat utan egen abortklinik, men en tredjedel av landets kvinnor bor redan nu i områden (”counties”) där de inte har möjlighet att göra abort.
Om eller när ”Roe vs Wade” slutligen faller lär det alltså inte bli med en skräll, utan med tusen suckar. Men Jessa och de andra i ”Girls” behöver inte oroa sig (om en abort trots allt skulle visa sig nödvändig) inte så länge de bor kvar i Brooklyn. Poängen är nämligen att den kristna högern inte längre behöver fälla Roe i ett enda slag, så länge det stadigt kommer lagar som gör det svårt eller omöjligt att i praktiken utföra, finansiera eller välja abort.
Liberala öar kommer med all säkerhet att bestå, men hälsoklyftorna mellan amerikanska kvinnor kommer att vidgas. Och för ”aborthuvudstaden” New York – det amerikanska kulturkrigets ointagliga fort – kan det nu bli tredje gången man får ta emot abortflyktingar i stor skala. Vid andra fronter blir situationen nämligen alltmer desperat.