Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kultur & Nöje

Att föda eller inte föda

Livets mirakel – men också en omstridd fråga.
Livets mirakel – men också en omstridd fråga. Foto: Graham Smith/REX

Jordens befolkningsökning är en av de stora utmaningarna för miljön. Samtidigt anses det provocerande att avstå barn. Ann Heberlein inventerar etikens tankar kring barnafödande.

Utanför är det snökaos och flyktingkatastrof och klimathot och identitetskontroller i Skånetrafiken. I seminariesalen är det varmt. Vi sitter samlade längst fram, jag och ett dussin studenter, inbegripna i en livlig diskussion. Jag lär mig aldrig studenternas namn, men jag minns deras argument och deras favorittänkare. Det är den unga kvinnan som alltid citerar Kant, han som dyrkar Nietzsche, den klassiskt bildade som drar till med latinska ordstäv, hbtq-aktivisten, mannen i min egen ålder som gärna knäpper de yngre på näsan med sin livserfarenhet. Det är sista seminariet på b-kursen i etik och vi diskuterar en text av Peter Singer, ”Nöd, överflöd och moral”.

Det är en mörk bild av samtiden han målar, Singer. Det är svält och krig och miljökatastrofer och egoism. ”Ja, det är så det ser ut”, anmärker Nietzscheanen och fyller på Singers lista med ”terrordåd och ökade klyftor mellan rika och fattiga”. De andra nickar instämmande. Det ser inte bra ut för världen. Singer skrev sin text för några decennier sedan. ”Världen har knappast blivit en bättre plats sedan dess”, hävdar hbtq-aktivisten och talar om trafficking och barnpornografi. Kantianen invänder att bilden inte är entydig. ”Fattigdomen har faktiskt minskat, spädbarnsdödligheten har gått ner och fler barn får gå i skolan, framför allt flickor”. Det beror alltså på vad man tittar på.

Singer uppehåller sig kring begreppet ”överloppsgärningar” och där fastnar jag och mina studenter också. En överloppsgärning, vad är det? Man kan tala om tre kategorier av handlingar. De som är moraliskt påbjudna och som vi alltså är förpliktade att utföra, de som är moraliskt förbjudna och som vi alltså inte får göra och så denna tredje typ, de moraliska överloppsgärningarna, handlingar som betraktas som moraliskt goda men som inte kan krävas av oss. Exempel på sådana handlingar är att skänka pengar till välgörenhet eller arbeta som volontär. ”Sätta barn till världen?” föreslår klassikern som exempel på en överloppsgärning och alla tystnar. Föda barn? Vad är det för sorts handling, egentligen, i den värld vi lever i i dag? ”Ingen kan väl kräva av oss att vi ska föda barn?” säger hbtq-aktivisten.

”Bör vi ens föda barn? Är inte världen redan överbefolkad som den är?” invänder Nietzscheanen. Kantianen googlar ”överbefolkning” på sin smarta mobil. ”Enligt FN förväntas jordens befolkning vara 9,6 miljarder år 2050. Det innebär att svälten ökar och att tillgången till rent vatten minskar”. ”Ja”, säger hbtq-aktivisten, ”dessutom är det så att barn som föds i väst förbrukar mer – vatten, mat, blöjor, och så vidare. Västerländska barn bidrar mer till klimatkatastrofen.” Klassikern ser klentroget på henne. ”Så du menar att vi borde låta bli att föda barn? För att rädda miljön?” ”Jag menar att det är värt att tänka på. Och att reproduktion kanske inte är det enda som ger livet mening.”

Klassens äldste medlem ler milt överseende. ”Av allt jag har gjort i mitt liv är ändå barnen det finaste. Ingenting annat har betytt så mycket för min utveckling och mognad som att bli far”, säger han. Tillsammans drar vi oss till minnes den text vi diskuterade förra seminariet, Nel Noddings text ”Caring”. Omsorgs-etiken hävdar att den grundläggande etiska principen bör vara att värna, befrämja och skydda det svaga och växande livet. Moralen vaknar och skapas i mötet mellan människor. Närhet, goda relationer och ansvar för det behövande livet värderas högt i omsorgsetiken. ”Hur ska vi danas till goda människor utan föräldraskapet? Är det inte där människan prövas?” undrar klassikern stridslystet. ”Och hur ska världen kunna bli en bättre plats utan människor?” Jag påminner studenterna om att omsorgsetiken menar att det ju inte nödvändigtvis handlar om egna barn: det handlar om omvårdnad, modrande respektive mödrande i en vid bemärkelse.

Det finns ju naturligtvis filosofiska teorier som motsätter sig barnalstrande och reproduktion, ofta på just de grunder som mina studenter anger: Varför sätta barn till en värld som redan är överbefolkad alternativt varför sätta barn till en värld där livet mest av allt tycks innebära lidande? Antinatalismen motsätter sig reproduktion, och använder sig av båda typerna av argument. Arthur Schopenhauer var en av dess företrädare, vilket kanske inte förvånar. En något mer sentida företrädare för antinatalismen är Oxfordfilosofen David Benatar. I sin ”Better never to have been. The harm of coming into existence” argumenterar han för att det är att orsaka en individ omätlig skada att sätta henne till världen.

De flesta föräldrar, menar han, gör nästan vad som helst för att undvika att deras barn råkar ut för olyckor, smärta och lidande – det bästa hade varit om de helt enkelt hade undvikit att skaffa barn. Det är, enligt Benatar, det absolut säkraste sättet att undvika att orsaka mer lidande i världen: Föd inte fler barn.

Benatars resonemang ter sig onekligen rimligt – en individ som inte existerar kan inte lida – men också cyniskt. ”Måste allting vara nyttigt?” utbrister klassikern. ”Livet kan väl inte bara handla om plikter och om att undvika lidande och hantera flyktingkastrofer och sortera sopor. Livet är väl ändå inte bara lidande. Gör man det tråkigt blir det tråkigt. ’Dum vivimus, vivamus!’”. Kantianen ser besvärad ut. Nietzscheanen road. Hbtq-aktivisten påminner om Susan Wolfs text om moraliska helgon. Wolf argumenterar för att den som i varje situation väljer det mest moraliska alternativet – alltså är ett moraliskt helgon – är en helt olidlig person. Wolf menar att människan behöver ägna sig också åt sådana aktiviteter som är, inte omoraliska, kanske snarare att betrakta som amoraliska, som exempelvis att läsa romaner, baka kakor och musicera.

Nej, livet kan inte bara handla om att göra det rätta. Livet är större än så, tänker jag när jag vandrar hem i ett dunkelt Lund medan snön faller och cyklisterna slirar på glashala gator. Livet är större än så, och nog är varje ny liten människa som kommer till världen ett mirakel, inte ett hot, utan hopp om framtid.