Den turkiske författaren Orhan Pamuk har hamnat i storpolitikens brännpunkt.
- Det är ironiskt. När jag började skriva för trettio år sedan bestämde jag mig för att undvika politiken. Jag tyckte att mina äldre författarkolleger hade blivit förstörda av sin vilja att skriva uppbyggligt för att tjäna sitt land.
På bokmässan är Pamuk en av de stora attraktionerna. Intresset beror delvis på att han står åtalad i sitt hemland för sitt yttrande om att Turkiet mördat 30.000 kurder och en miljon armenier under 1900-talet. Intresset blev än hetare i onsdags, då Europaparlamentets majoritet, påverkat av åtalet mot Pamuk, deklarerade att Turkiets regering måste erkänna folkmordet på armenierna för att få förhandla om medlemskap i EU.
Fast framför allt beror nog intresset på Pamuks nya, stora roman "Snö", utgiven på svenska för ett par veckor sedan.
- Det är en politisk roman, fast utan politiskt budskap, förklarar Arne Ruth för den stora publiken på bokmässan. Romanen utspelar sig långt borta, i ett fjärran hörn av Turkiet.
- Jag älskar platser där moderniteten vittrar, svarar Pamuk. Städer som Calcutta, Brasilia och Kars. Där har den moderna tiden gjort ett försök, ett intrång, men sedan hejdats och blivit stående halvvägs mellan det gamla och det nya.
- I min roman ligger Kars insnöad, avskuren från omvärlden. Jag har skapat ett Turkiet i miniatyr. Där förtätas alla de krafter och rörelser som i dag kämpar om landets själ: den politiska islamismen, den religiöst fundamentalistiska islamismen och den islamiska terrorismen (jag ser dessa tre som helt olika krafter), och sedan har vi den turkiska nationalismen, den kurdiska nationalismen och den västorienterade sekularismen. Jag vill ge läsaren en glimt av den politiska urladdningen i denna del av världen.
Berättaren i "Snö" beter sig som en gäst i sitt eget hemland. Det liknar den mellanställning Pamuk själv fått på grund av sina internationella framgångar. Världspubliken ser honom som turk. Den turkiska publiken ser honom som en västerlänning som hänger ut Turkiets privata liv i offentligheten. Risken är då att man blir missförstådd av båda sidor. Åtalet mot Pamuk för hans uttalande om folkmordet i Armenien 1915 är ett exempel.
- Jag räknar med att fallet avskrivs snart. Men den stora ironin är att EU-parlamentet nu missbrukar mitt fall för att blockera Turkiets förhandlingar med EU.
Direkt efter sitt framträdande nås författaren av en obekräftad underrättelse om att åtalet just lagts ned.
- Stämmer det är jag tacksam. Det är i så fall ett resultat av påtryckningarna från den turkiska opinionen och det internationella samfundet, säger Orhan Pamuk.