Kultur & Nöje

Bäste Jimmie, hur långt sträcker sig din kärlek?

03:02. Hör Björn Ranelids ord till Sverigedemokraternas partiledare. ”Ditt hår är svartare än natten och du kunde ha varit turk, kurd eller rom. ”

Ingen människa bestämmer var och när hon skall födas och vem som skall vara hennes fader och moder. Det skriver författaren Björn Ranelid inför söndagens val i ett öppet brev till Sverige­demokraternas ledare Jimmie Åkesson.

Bäste Jimmie,

Mitt brev till dig bär ett frimärke som har fredliga taggar och det är en flygande matta som färdas över alla gränser på jorden. Jag söker inte strid och jag har aldrig mött dig öga mot öga, men jag tänker och känner att jag måste skriva dessa ord till dig och dina fränder.

Människans kärlek till sin nästa är världens starkaste kraftverk, men den saknar all farlig strålning. Detta kan ingen politiker stänga eller släcka ner. Rädsla, mänskliga misstag och övergivenhet kan leda till en härdsmälta. Vad är du rädd för hos din medmänniska och hur långt når din kärlek bortom din hustru och ditt barn?

Ditt hår är svartare än natten och du kunde ha varit turk, kurd eller rom. En liten pojke står på tå i din kropp och ni ser gemensamt på världen i rädsla och oro. Dina ögon är inte ljusblå som mina och ditt förnamn är tusenmila bort från fornsvenska ätter och bondelängder.

Våra namn säger mer om oss som individer än vad många människor tycks tro. När jag dröjer vid ditt så tänker jag på Amerika. Dina föräldrar levde och bodde i en liten socken i Skåne och det fanns ingen trängsel bland knappt två tusen invånare.

Jimmie används ofta som ett smeknamn för James i Amerika och det härstammar från hebreiska Jakob och betyder ”han må skydda”. Ingen svensk eller annan nordbo torde ha hetat Jimmie före 1800-talet. Du hade namnsdag i knappt fem år, men det har du inte längre. Vilka människor vill du skydda?

Din mamma och pappa ville väl ge dig en klang av det stora språket och drömmar om en värld långt bort från sockenkyrkan i Ivetofta. Ni flyttade över landskapsgränsen och kom till Sölvesborg i Blekinge. Den platsen är inte större än en bakterie på världskartan.

Du bär mellannamnet Per och det gör även jag och min yngste son och min morfar, men du eller dina föräldrar valde Jimmie som tilltal. Det klingar mera amerikanskt och vilda västern.

Framtiden borde luta sig över alla barn och lova att de skall få ett gott liv, men så blir det sällan. Hat och ondska slår läger och reser sina tält överallt på jorden medan vakterna och gevärspiporna sover med ett öga öppet. När barnen skall begrava sina drömmar står de vuxna människorna redan beredda med spadarna.

Männen och kvinnorna i Sveriges inland arbetade på bruket, i stålverket och vid sågen. Skogen, jorden och berget var era näringar. Navelsträngen till era anmödrar klipptes aldrig. Ni hade sockenskolan, dansbanan, lanthandeln, smeden och hästen vid plogen och timmerbördan.

Nu är många av er utan arbete och framtidstro. Bygden avfolkas och ni möter främlingar från Irak, Somalia, Syrien och Afghanistan på era gator och torg. Det sägs att de lever på bidrag och att de hotar att ta de fåtaliga arbetsplatserna i bygden från er.

Då föds rädslan, vreden och till och med hatet som ryms i barnets öga, men som också har kraften att stråla genom rymden, krypa, ila och stillna som ett fruset vatten till is i bäckfåran och älven.

Det är så lätt och behändigt att lära sig alla stämmor i vreden, oron och övergivenheten i den nationella kören. Du lyfter taktpinnen och dirigerar bastuban, förstafiolen, harpan, triangeln och piccolaflöjten. Du övertar ett redan givet partitur som flyttats från det ena riket till det andra på jorden. Du drar nytta av människans utsatthet och sorg över livet, men vad tillför du i glädje, lust och kärlek?

Musiken och sången är världens främsta låssmed och du väljer att stänga i stället för att öppna hjärtat. Furstar, envåldshärskare och despoter kan rita gränser på kartan med sitt blod. De hittar martyrer och ställföreträdande bödlar med förbundna ögon.

En frisk njure kan flyttas från en indisk tiggare till en amerikansk miljardär i kroppslig nöd. Det är möjligt att köpa hälsa i många fall, men inte sann kärlek och omtanke. Desperata människor säljer sina livsviktiga organ på en marknad som de rika härskar över.

Vet du att det varit fred bland människorna på jorden i högst arton dagar sedan den 7 maj 1945? Sextionio år av osämja, terror och förödande vapenmakt. Kriget är människans största nederlag sedan tidernas begynnelse.

Ingen människa bestämmer var och när hon skall födas och vem som skall vara hennes fader och moder. Det är tre humanistiska axiom som ingen Nobelpristagare i världen kan ändra på. Du har inte bidragit med det minsta lilla och inte lyft ett finger för att födas i ett av världens mest privilegierade länder.

Ingen människa kan svälta sig till döds i vårt land, om hon inte själv bestämmer så genom sjukdom. Alla medborgare har rent vatten att dricka. Sverige har inte befunnit sig i krig sedan 1814.

I går talade jag inför alla eleverna på Västerskolan i Hässleholm. Jag hade inte mött dem tidigare. En av pojkarna svarade inte med ett enda ord när jag tilltalade och ställde en fråga till honom. Då sade en av klasskamraterna: Han kan inte tala svenska och han har bott i Sverige i en vecka. Han kommer från Palestina.

Jag bad pojken skriva sitt namn på tavlan och det gjorde han. Jag behövde inte fråga, ty jag tänkte att hans föräldrar flytt med honom och hans syskon från kriget mellan Israel och Palestina. Plötsligt krympte världen till ett par ögon i pojkens ansikte.

Min mormors bror hette Emil. Han emigrerade till Amerika när han var tjugoett år. Det rådde inte krig i Sverige. Han lyckades i det stora landet i väster och blev sedermera husmäklare i trakten av Los Angeles.

Fler än en miljon svenskar lämnade landet och sökte lyckan långt bort och de flesta blev väl mottagna och erbjöds till och med pengar och mark för att bygga sina hem och påbörja det nya livet. Det var en tredjedel av Sveriges befolkning. Chicago var Sveriges tredje största stad 1925.

Jag ber dig att tänka i den motsatta riktningen av denna emigration och ström av människor. Låt lika många syrier, afghaner, somalier, irakier och palestinier komma till Sverige i dag. Den stora och avgörande skillnaden är den att de kommer från krig och terror, men det gjorde inte dåtidens svenskar. Med ett litet krasst ordval påstår jag att den tidens svenskar var ett säreget lycksökande folk som lämnade fosterlandet.

Du har sagt och skrivit att det bästa vore om människor som flyr krigen runtom i världen, finge hjälp och skydd så nära sina hemländer som möjligt. Skulle du ha tänkt detsamma om judarna och romerna i de tyska koncentrationslägren? Borde inte Sverige ha tagit emot de vita bussarna med krigets offer? Handlade Raoul Wallenberg och Folke Bernadotte fel i den stund de såg till att barn, kvinnor och män fick möjlighet att ta sig bort från kriget och terrorn? Borde vi inte ha tagit emot de danska, norska, polska och ungerska judarna som flydde för sina liv undan de tyska nazisterna?

I slutet av 1950-talet och femton år fram­över behövde Kockums Mekaniska Verkstäder och det stora varvet i Malmö arbetskraft. Italienare, greker och jugoslaver rekryterades från sina hemländer. De fick arbete på stora företag som Addo och Malmö Yllefabrik.

Detsamma skedde på Götaverken och Eriksberg i Göteborg. Så var det också på Volvoverken i Olofström inte så långtifrån där din familj bodde när du gick i skolan i Sölvesborg. Det fanns arbetstillfällen och en ljus tro på framtiden.

Rädslan, oron, vreden och hatet inför främlingar på orten förvandlades till en vals i Folkparken, en amerikansk film på den enda biografen eller delade villkor vid masugnen, det löpande bandet och i gruvschakten. Den vassa klingan klöv avstånden mellan människorna till de hanterbara måtten på sågverket.

De gamla arbetarna på sågverken i Sveriges inland minns ännu det skarpa och skärande ljudet av sågklingan. Nu sitter de i sina stugor och hus och ser för sina inre ögon fosterlandet Sverige som förvandlats. Vad önskar de sig av det som återstår av deras liv?

Det är inte längre så att de kapade längderna av virke ligger i högar för ett jag, ett du eller ett vi. Var och en av oss är även den andra eller de andra. Kärleken eller avståndet till din nästa är mänsklighetens viktigaste fråga och påstående.

Den lille pojken står på tå i din kropp och ni delar ögon och hjärtan. Kärleken har världens största händer och den är en lekplats för barn och klättrar på stegar av skratt.

Varje människa existerar i endast ett exemplar och när hon är borta kan hon inte ersättas av någon annan. Inget barn på jorden kan fly och räddas av sin egen kraft. Det gäller i Sverige, Syrien, Kongo-Kinshasa, Palestina, Irak och Israel.

När du läser detta brev så låt pojken i dig vila emellanåt och dröja vid en rastplats. Läs gärna högt. När du stillnar i eftertanke förstår du att den lille gossen inom dig är din förstfödde son.