Stockholms stadsbibliotekarie Inga Lundén är en driftigt klåfingrig dam med populistisk framtoning. Med glad min säger hon sig alltid handla i låntagarnas intressen då hon försämrar Stockholms bibliotek. Men det verkliga skälet är besparingar när det gäller såväl inköp av litteratur som antal bibliotekarier.

Några av hennes senaste åtgärder för stadens bibliotek ser ut så här:

1. Upp-poppade nya och förnyade bibliotek där litteraturen får allt mindre utrymme medan kaféer, leksaker, datorspel m m brer ut sig.

2. Plötsligt direktiv att det inte är barnbibliotekariernas sak att ta emot förskole- och skolbarnsgrupper då de kommer till biblioteken för att höra bokprat och låna barnlitteratur, utan att detta är lärarnas sak vare sig dessa är insatta i ämnet eller ej.

3. Bestämmelsen att stadens bibliotekarier inte längre ska vara på ett och samma bibliotek där låntagarna känner igen dem, utan ska växla mellan två tre bibliotek under veckan plus jour vissa dagar. Ibland får en bibliotekarier, rent av rusa mellan två olika bibliotek samma dag - ett kanske vid Fridhemsplan, det andra i Skärholmen eller Tensta. Resultatet blir inte sällan utmattade bibliotekarier, förvirrade låntagare och - inte minst - busiga barn.

4. Dessutom har man på samma gång av besparingsskäl skurit ner antalet bibliotekarier så att de kvarvarande har svårt att hinna med. En del informationsdiskar står obemannade i timmar.

5. Det senaste, onekligen skandalösa, direktivet av stadsbibliotekarien är att det inte ska vara kunniga bibliotekarier som ska välja litteratur till våra bibliotek utan personal i det av Bonnierkoncernen ägda kommersiella bolaget Adlibris som till 60 procent skall välja och tillhandahålla den litteratur som Stockholmsbiblioteken köper in. De övriga besluten tas centralt (av en specialgrupp?) på huvudbiblioteket eftersom personalen på övriga bibliotek inte hinner med efter den åderlåtning som gjorts. Risken blir nu stor att så kallad smal litteratur får stryka på foten och små förlag som ger ut litteratur som de stora förlagen (läs Bonniers, Norstedts) inte vågar satsa på får en spark i röven.

De små förlagen har för övrigt stora problem med Adlibris som tar alltför kraftig provision för att ha deras böcker med i sitt sortiment. En del svarar med att vända sig till andra, mindre giriga distributörer.

Det skulle också vara intressant att få veta vad det kostar Stockholms stadsbibliotek att använda sig av Adlibris litteraturval och hur många av deras valda titlar som har utgivits av något av de många Bonnierförlagen (Albert Bonniers förlag, Forum, Wahlström och Widstrand, Bonnier Carlsen, Bonnierpocket, Månpocket m fl, m fl.)

Samarbetet med Adlibris är det senaste i raden av märkliga beslut som riskerar att förändra biblioteken till oigenkännlighet. Så kan det gå när låntagare blivit kunder och bibliotekarier kommunal kostnadsbelastning.