Det är underbart att vara författare. För ett par veckor sedan skrev jag en artikel om moralpaniken kring en poplåt med erotiskt tema. Dagen efter artikelns införande ringer Radioteaterchefen Jasenko Selimovic upp mig. Han håller på att planera höstens sändningar, och nu efterlyser han erotik: 3 x 6 minuter, som ska sändas vid midnatt i P 1.

Totalt 18 minuters dramatik alltså, och inte en sekund mer. Dessutom är det bråttom. Manus måste levereras den 6 augusti.

Det är en vanlig missuppfattning att det är lätt att skriva korta stycken. I själva verket är det korta formatet det allra svåraste. Men ändå: det hela låter ganska roligt.

- Du behöver själv inte tänka så mycket på längden, säger Selimovic. Det ordnar regissören.

- Så det är verkligen dramatik du vill ha? Det är du säker på?

Det är han. För att illustrera vad han är ute efter, berättar han en historia om en ung kvinna som förlorat sin oskuld i en buss.

- Ja, säger jag. De skulle ju räcka till en och halv timmes radioteater.

Men nu är det alltså inte en och en halv timme han är ute efter. Arton minuter. Inte en sekund mer. Resten fixar regissören.

- Ja, vad betalar du för det då?

Han börjar på 18.000 kronor, F-skattat. Eftersom jag skrivit för Radioteatern förut tycker jag att det låter lite. Vi enas om 28.000 kronor.

- Oj! säger han. Så mycket har jag inte betalat till någon. Det finns de som skriver det här för 3.000 kronor.

Så snart jag lagt på luren börjar jag tänka efter: Herregud. Det här är ju avtalsstyrt. Vad tjafsade jag om pengar för? Det är ju bara att betala vad det kostar.

För så är det: både jag som dramatiker och Radioteatern som beställare är bundna av de avtal som föreligger. Men det hade jag glömt bort. Och tydligen Radioteaterchefen också.

Jag ringer upp Dramatikerförbundet och får genast veta att arvodet för det verk som beställts ligger på drygt 60.000 F-skattade kronor.

- Men Jasenko säger ju att det finns folk som skriver detta för 3.000!

- Ja, bara det inte är någon av våra medlemmar, blir svaret.

- Vad gör jag nu då?

- Vänta på kontraktet. Sedan tar vi över.

Jag ringer upp Selimovic och meddelar att det uppstått ett problem med Dramatikerförbundet. Han säger genast att de inte vet vad de talar om. Han sitter själv med avtalet framför sig.

Några dagar senare anländer kontraktet. Mycket riktigt är det avtalsenligt. Men problemet är att avtalet gäller överenskommelsen med ett helt annat förbund: Sveriges författarförbund.

Det måste sägas: SR har två olika avtal: ett mellan Sveriges författarförbund och ett mellan Sveriges dramatikerförbund. Det förra tillämpas när man exempelvis vill att en författare ska skriva en artikel för Kulturnytt. Det senare tillämpas när man beställer dramatik.

Och det är dramatiken som kostar pengar.

Som jag sa: Det är underbart att vara författare. Inte bara så att man förväntas ha dåligt samvete för att man vill ha avtalsenlig lön. Men det är också fantastiskt att höra vad folk kan tänkas säga för att slippa betala.

Dramatikerförbundet får till slut tag i Selimovic. Det blir ett samtal värdigt ett dramatikerförbund.

- Men vill du ha regissör eller inte?

- Jag skiter i Carina Rydberg!

- Du ska inte hota våra medlemmar.

- Jag ringer Carina Rydberg själv.

Ja, ungefär så låter det. Mycket riktigt ringer han. Han säger att han har haft ett mycket otrevligt samtal med Dramatikerförbundet.

- Men det var ju dramatik du ville ha, det sa du ju! säger jag.

- Nej, då har vi missuppfattat varandra. Jag sa berättelse, monolog, eller dialogiserat samtal.

- Dialogiserat samtal? Vad är det för skillnad mellan det och dramatik?

Det vill han inte riktigt svara på. Han börjar bli irriterad nu. Det är han inte ensam om. Han säger:

- Jamen, Carina, då skiter vi i det här. Vill du skriva så gör det. Det är det här kontraktet som gäller.

- Jasenko. Jag tror inte vi ska prata mer om detta.

En stund senare tar jag åter kontakt med Dramatikerförbundet. Det visar sig att de haft ytterligare ett samtal med Selimovic. Den här gången lät han lite mer ödmjuk. Han har föreslagit att den här saken ska lösas - fast på ett inofficiellt sätt.

Det ville förbundet inte gå med på. Det finns inget i gällande avtal som är inofficiellt.

Och visst är det som Selimovic säger - jag skulle kunna skita i det här och de dryga 60.000 kronor beställningen berättigar mig till. Men det finns ett problem. Problemet är de författare som Radioteaterchefen själv påstått skrivit för 3.000 kronor. Dessa författare har blivit lurade. Alla författare som signerat ett kontrakt som inte överensstämmer med avtalet mellan SR och Dramatikerförbundet, och som avser dramatik, har blivit lurade.

Kanske är det dags för ett dialogiserat samtal mellan SR och Dramatikerförbundet angående detta. Själv har jag skrivit för Radioteatern sedan slutet av 80-talet och jag fortsätter gärna med det.

Men inte till vilket pris som helst.