De tre organisationerna var stöttepelare i den kulturpolitik som socialdemokraterna skapade efter den förra kulturutredningen 1974. Nu är de på väg att bli överspelade. Den borgerliga regeringen anser att regionala institutioner byggts upp och blivit så bra att riksorganisationerna inte längre behövs.
– Det är vi som är värst drabbade, säger Rikskonserters direktör Björn Stålne efter att ha berättat för sin personal att Rikskonserter försvinner.
Samtidigt upphör det statliga skivbolaget Caprice med nyproduktioner och hela skivmarknaden ska i stället, efter en utredning, få ett förstärkt och reformerat inspelnings- och distributionsstöd.
Från 2011 får Rikstetatern 10 miljoner mindre i anslag. Enligt kulturministern ska Riksteatern inte ha så många egna produktioner. Birgitta Englin, vd på Riksteatern, säger att man har rationaliserat hårt de senaste åren och det kommer att bli tufft att spara tio miljoner till.
– Det är ungefär 10 procent av totalen. Det låter lite, men det blir en jätteutmaning för oss. Jag kan inte tänka mig att min folkrörelse vill dra ner på verksamheten, snarare öka den, säger Birgitta Englin till DN.
Riksutställningars framtid ska utredas vidare, men får redan nu minskade anslag med fem miljoner kronor från år 2011. Lena Adelsohn Liljeroth sa på torsdagens presskonferens att den lilla myndigheten ska satsa mindre på egna produktioner, mer på pedagogik.
– Det finns ett behov av att utveckla utställningarna inom kultursektorn, och jag ställer mig frågande till om det då är rätt att spara, säger Eva Lundqvist, Riksutställningars administrativa chef. År 2010 blir det inga förändringar alls för Rikskonserter, de börjar först året därpå med en ny ideologisk fas i svensk kulturpolitik, där den största förändringen blir att Rikskonserters produktion av konsertproduktioner övergår till regionerna, främst Länsmusiken.
– Det viktiga är uppdraget, det står och faller inte med Rikskonserter. Huvudsaken är att medborgarna får god kvalitet, och det måste regionerna leverera.
En särskild utredare ska nu se till hur det ska gå till praktiskt. Björn Stålne behöver inte befatta sig med resultatet, han slutar, eftersom hans förordnande går ut den 31 januari. Men han säger att ovisheten är svår för de anställda, som måste vänta in ytterligare en utredning. Alla tror på varsel, men hoppas att så många som möjligt får följa med till Statens musiksamlingar som ska ta över delar av verksamheten.
Annat som Rikskonserter sysslat med, till exempel EMS (Elektroakustisk musik i Sverige), ska överföras till Statens musiksamlingar som i dag består av Statens musikbibliotek, Svenskt visarkiv och Musikmuseet.
Det ska bli en ny plattform för en nationell överblick och kompetensuppbyggnad samt främja internationell samverkan och även ansvaret för kulturarvet inom det svenska musiklivet.
Finns det rim och reson i detta?
– Ja, annars hade jag protesterat, säger Kent Wiberg, chef för Statens musiksamlingar.
– Det känns spännande och utmanande. Ännu är uppdraget väldigt löst i kanterna och ska utkristalliseras genom en utredare nästa år.
Men Kent Wiberg tänker gå in med hull och hår i projektet och tycker det är spännande att förena kulturarv med den nyskapande musiken.
– Vad jag hittills vet betyder det att vi går från arkiverande och museal verksamhet till att också bli operativa. Rikskonserters verksamhet, det som blir kvar, ska inte hamna på museum.
Statens musiksamlingar ska också bli en scenkonstmyndighet och administrera Sveriges teatermuseum, Arkivet för folklig dans, tillsammans med sin nuvarande musikaliska musei- och biblioteksverksamhet. Marionettmuseet ska också dit.
– Det här är verksamheter som i stor utsträckning överlappar varandra. För allmänheten betyder det bland annat fler utställningar. Redan i april kommer en på Musikmuseet med både teatermaterial och marionetter inblandade.