Krönikan

Björn Wiman: Bamse och Bruce Springsteen har mer än blåbyxorna gemensamt

  • Skriv ut
  • Öka textstorlekMinska textstorlek
  • Rätta artikeln

Läsarreaktioner

Socialdemokraterna tar hjälp av författare för att skriva sitt nya partiprogram – men starka värderingar är lika viktiga som ideologiska trossatser.

Socialdemokraterna tar hjälp av författare för att skriva sitt nya partiprogram – men starka värderingar är lika viktiga som ideologiska trossatser.

Kulturnyheterna i SVT kunde i veckan berätta att Socialdemokraterna tar hjälp av en grupp svenska intellektuella för att få inspiration till sitt nya partiprogram. Bland dem som kallas in under fanorna finns författare som Per Olov Enquist, Majgull Axelsson och Kristian Lundberg.

Ett djärvt beslut. Med tanke på konsekvenserna av förre parti­ledaren Håkan Juholts vådliga expedition mot den svenska parnassen kommer initiativet lika överraskande som om rederiet bakom ”Titanic” bestämt sig för att skicka ut en ny flotta i reguljär kryssningstrafik på Norra ishavet.

Annons:

Historiskt sett är det dock helt logiskt. Det nära samröret med kultur­livet var länge ett naturligt arv inom arbetarrörelsen – inte minst efter att Hjalmar Branting och den gryende socialdemokratin fingerfärdigt plockat de rödaste hallonen ur August Strindbergs ideologiska pajdeg och gjort honom till sin.

I veckan kom också nyheten att en annan ikoniserad kulturell portalfigur, seriebjörnen Bamse, ska bli animerad långfilm. Som socialdemokratisk inspiratör borde han vara svårslagen: Bamse har ju under sina 30 år skickligt lyckats uppdatera sin status som misstänkt protokommunist till en stabil tillvaro som modern medelklass med hög skattemoral bland verklighetens folk i stugor och stubbar. På senare tid har han till och med fått kritik för såväl sin heteronormativa familjesyn som sitt bristande engagemang i integrationsfrågorna. Hur har han det med klasshatet?

Poängen är förstås att Bamse bara är en projektionsyta. Han kan – i likhet med många andra politiska galjonsfigurer – användas till vad som helst, av vem som helst. I tisdagens DN lämnade Po Tidholm en fin rapport från ett nedslitet stadion i Sevilla där en annan Bamse, Bruce Springsteen, höll presskonferens inför sin kommande turné genom krisens Europa. Springsteen kommenterade de folkliga protesterna i Spanien, de italienska journalisterna fick veta att Springsteen gillar Italien och den norska reportern kunde försäkra sina läsare om att storstjärnan intygat sin solidaritet med offren på Utøya.

Bruce Springsteens första album kom 1973, samma år som Bamse blev serietidning. De har sedan dess mer än blåbyxorna gemensamt. Den svenska socialdemokratins närmast religiösa förhållande till Bruce Springsteen är väl känt, men kanske mindre att han även är en av förra näringsministern Maud Olofssons favoritartister. Båda de tidigare moderatledarna Carl Bildt och Bo Lundgren bar Bamsemönstrade slipsar och lade därmed kanske omedvetet grunden till de ”nya” Moderaternas övertagande av socialdemokratisk politik. Och så vidare.

Det skulle alltså ligga nära till hands att håna Bamse och Bruce Springsteen som typiska – och menlösa – representanter för en avideologiserad, ”postpolitisk” tid. Det behöver inte nödvändigtvis vara sant. Det kan lika gärna vara så att båda två är begripliga och ovanligt slitstarka som politiska förebilder, just för att de inte låter sig malas ner av den ideologiska begreppsapparat som driver dagens alltmer binära kulturdebatt. I en essä om socialdemokratins pragmatiska karaktär i nya numret av tidskriften Arena påminner författaren Henrik Berggren om hur Olof Palme argumenterade i en debatt med Herbert Tingsten i början av 60-talet: ”Avsaknaden av ideologiska trossatser innebär inte att man inte har starka värderingar (till exempel jämlikhet, frihet, broderskap).”

Låter orden löjliga? Som belägg för att politik skapas av mångbottnade människor snarare än systematiska tankemodeller räcker de dock långt också i dag.

Andra har läst

Digital prenumeration

Mer från förstasidan

 Vetenskapsjournalisten Henrik Arnstad: Den svenska debatten återspeglar ofta klichéartade fördomar om hur ”riktiga fascister” måste se ut. 20  9 tweets  11 rekommendationer  0 rekommendationer

arnstad
Foto:TT

 DN Debatt: Här är det ideologiska stoffet som visar fascismen i SD. 241  43 tweets  198 rekommendationer  0 rekommendationer

 Satt i polisbilen. Den misstänkte gärningsmannen ska vara död.

Annons:
kombo
Foto:TT Peter Englund och Sara Danius.

 Peter Englund avgår. Överraskande besked i Svenska Akademien. 954  49 tweets  905 rekommendationer  0 rekommendationer

 Björn Wiman: Ingen kommer att kunna öppna den berömda dörren med samma elegans som Danius. 25  17 tweets  8 rekommendationer  0 rekommendationer

Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Spara 498 kr!

 Läs DN digitalt – var, när och hur du vill.
Annons:
Annons:
Annons:
Annons: