En av Sveriges bästa – och minst kända – kulturtidskrifter heter NOD och ges ut av en grupp hängivna redaktörer vid Örebro Missionsskola. Tidningens kristna inriktning står inte i vägen för en nyfiken, öppen och bildad hållning som saknar varje ansats till positionering. NOD är i bästa mening intellektuell.
Det alldeles färska dubbelnummer som kom i veckan handlar om förhållandet mellan Gud och kulturen. Här finns roliga artiklar om seriehunden Rockys likheter med Predikaren i Bibeln och de religiösa dimensionerna i den svenska romanen, men också ett långt samtal med Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund. Englund talar där om sin egen gudsbild, bland annat genom att berätta hur han erfar ett slags religiös hänförelse genom att laga falukorv.
Frälsning genom falukorv? Varför inte? Det finns mycket som tyder på att just matlagning blivit ett av vår tids viktigaste religiösa substitut. Inte minst det massmediala matlagandet antar allt större likheter med kyrkans liturgi: tv-kockarna är vår tids prästerskap, den televiserade måltiden den nya nattvarden.
Till en viss del beror detta säkert på det manliga maktövertagandet bland kastruller och karotter, uppmärksammat bland annat i Sara Danius minnesvärda artikel om husmodern (DN 30/1).
Inte minst tydligt blev det nya köksherraväldet i veckans säsongspremiär av ”Pluras kök” i TV 3, där den fryntlige sångaren bjudit in två av den svenska manlighetens mest bullrande ikoner, Fredrik Wikingsson och Leif G W Persson. Tillsammans skulle de ”öppna portarna till hummerns himmelrike”, som det hette med en påpassligt sakral metafor. Man uttalade repliker som ”Fett är faktiskt väldigt gott” och baktalade tidigare fruars bristande talanger i köket.
Men matprogrammens stora genomslag måste ändå handla om något mer än en rubbad köksmaktsordning. ”Kök är också som gjorda för idé- och tankeflykt”, noterade DN:s tv-kritiker Johan Croneman i torsdags, och i fredagens DN Bostad prisade Ebba Witt-Brattström köket som intellektuell generator. Runt en miljon tittare, både små och stora, skrattar varje vardagskväll åt skådespelaren Helge Skoogs kvicka käftande i TV 4:s matlagningsprogram ”Halv åtta hos mig”, som blivit så pass folkligt förankrat att den nyvalde S-ledaren Håkan Juholt förklarat att han föredrar det framför Rapport.
Maten är den nya kantaten.
I en understreckare i Svenska Dagbladet för en tid sedan anmäldes apropå det en ny bok om Johann Sebastian Bachs matvanor, där det berättas om hur Bach lyckades föda sin talrika barnaskara på potatisgröt, soppor, vällingar och knödlar. En av teserna i boken är att kompositörens enorma produktionstakt kom sig av att han var tvungen att finansiera sitt stora hushåll, men också att barockmänniskan Bachs matvanor stod i nära kontakt med hans livskänsla. Bland annat hade kaffet en central position i hans verk.
Det är därför bara följdriktigt att det är just Svenska Akademiens överhuvud som återupprättar falukorvens anseende i näringskejdan. Att tillreda en bespottad charkprodukt åt sina barn blir ett sätt att stå emot både samtidens mediala matsnobbism och den egna självupptagenheten. Det är en fin tanke. Ugnstekt falukorv med frasigt täcke som vår tids andliga spis.