Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Krönikor

Björn Wiman: Hatet på Facebook kommer att drabba oss alla

Samtalstonen på nätforum kan vara hård.
Samtalstonen på nätforum kan vara hård. Foto: Bubbles Photolibrary / Alamy

Strax före jul publicerades följande formulering på ett av nätets forum, i en diskussion om en framträdande kvinnlig minister i den svenska regeringen:

”Hård kampanj!!! Hon ska få en hård kula i nacken den satans piss horan!”

Några månader tidigare återfanns en annan kommentar på samma plats, denna gång med udden riktad mot en annan tongivande kvinnlig svensk politiker:

”Jag kommer att uppvigla våldtäkt och misshandel emot [namnet på politikern]…. Döda horan!!!”

Jag ber om ursäkt om jag spolierar den goda smaken på söndagskaffet, men så ser umgängesformerna ut i dagens digitala storstuga – exemplen är nämligen inte hämtade från någon av nätets anonyma hatsajter eller avloppstunnlar, utan från vårt numera mest älskade sällskapsrum, Facebook.

Och samtalstonen är sanktionerad. Journalisten Jack Werner har anmält båda dessa kommentarer till Facebook och båda gångerna fått samma svar, på skönt sjungande företagsjargong: ”Tack för att du tar dig tid att anmäla något som du upplever kan bryta mot Facebooks communityregler. Anmälningar som den här viktiga för att Facebook ska upplevas som en säker och välkomnande miljö. Vi har granskat kommentaren som du anmält på grund av sannolikt hot om våld och har bedömt att den inte bryter mot våra gemenskapsregler. Kontakta oss om du ser något annat som oroar dig. Vi vill att Facebook ska upplevas som säkert och välkomnande för alla.”

Man undrar stillsamt var gränsen går för vad som kan upplevas som ”säkert och välkomnande för alla”. En bild på någon vars hals blir avskuren? En kommentar om att ”zigenare är av naturen tjuvaktiga”? – två andra exempel på innehåll som anmälts men som inte funnits bryta mot Facebooks ”gemenskapsregler”.

Under hösten har de barocka sedlighetsbestämmelserna mot naken hud och ”sexuella undertoner” i samma regelverk resulterat i en rad skrattretande beslut – häromdagen i ett förbud mot en bild på den danska nationalstatyn ”Den lille havfrue”. När DN:s reporter Linus Larsson nyligen besökte Facebooks internationella huvudkontor i Dublin kunde han rapportera om hur denna bisarra regeltillämpning sker bakom lyckta dörrar, bortom all offentlig insyn.

Om inte de stora nätföretagen kan hålla rent ens mot flagranta hot om våld eller mot yttranden som omedelbart skulle få en svensk ansvarig utgivare dömd för tryckfrihetsbrott – då kommer det att slå tillbaka mot alla.

Den skriande kontrasten mellan exemplen vore som sagt skrattretande – om det inte vore för att den riskerar att få så allvarliga konsekvenser. Till följd av Facebooks och andra nätjättars enorma inflytande riskerar dessa och liknande ”gemenskapsregler” allt mer att fungera som ett slags universell tryckfrihetslagstiftning – som dock inte är grundad i århundraden av publicistisk kunskap och erfarenhet, utan i modern amerikansk storföretagskultur. Den tillit som vi har satt till de stora techföretagens dominans över vår offentlighet kommer att gå till historien som ett av vår tids farligaste självbedrägerier.

Under året som kommer firas 250-årsjubileet av den svenska tryckfrihetsförordningen från 1766, den första lag i världen som gjorde tryckfrihet till en fastställd rättighet. Det finns skäl att under året rikta en kraftfull upplysningsinsats mot nätjättarnas slutna kontrollrum, där insikten behövs om hur deras hånfulla hållningslöshet i publicistiska grundfrågor inte bara drabbar de individer eller minoriteter som utsätts för hatet, utan i längden hotar att bryta ned hela demokratin, hela samhällsväven.

I mellandagarna presenterade Tidningsutgivarna en attitydundersökning bland svenska riksdagsledamöter, som liksom tidigare undersökningar visade att besvärande många av dem står bakom påståenden som i praktiken innebär att tryck- och yttrandefriheten inskränks.

På så sätt riskerar cirkeln från 1766 att slutas, fortare än vi anar. Om inte de stora nätföretagen, som i dag gör anspråk på att behärska allt mer av offentligheten, kan hålla rent ens mot flagranta hot om våld eller mot yttranden som omedelbart skulle få en svensk ansvarig utgivare dömd för tryckfrihetsbrott – då kommer det att slå tillbaka mot alla. Politikerna kommer förr eller senare att ingripa med skärpt lagstiftning, vilken då kommer att drabba också de medier som verkar i en anständig och ansvarsfull anda. Alla blir förlorare – ett mörkt scenario inte bara för Tryckfrihetsåret 2016, utan för hela samhället.

Björn Wiman är kulturchef på Dagens Nyheter.