Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kultur & Nöje

Björn Wiman: I Avesta satsade man på varmkorv i stället för Alvar Aalto

En reporter på SVT-sporten väckte i veckan viss uppståndelse med sitt uttalande att Zlatan Ibrahmovic ”trivdes som en invandrare i Rosengård” under tisdagens segermatch i EM-kvalet mot Finland. Stort medierabalder, avbön från chefen: ”Det var inte världens smartaste formulering.”

Kanske inte, men försöken att bryta upp språkliga klyschor manar ändå till efterföljd. Vad blir det nästa gång? ”Zlatan trivdes som en bergslagsbo i Avesta”?

Jag tillbringar veckoslutet på Star Hotel i just Avesta, beläget i en plåtbeklädd köplada invid en väldig parkeringsplats mitt i stadens centrum.

Bara fem minuters promenad därifrån, tvärs över järnvägsspåren, ligger Avesta herrgård, där Ax:son Johnson-stiftelsen håller sitt årliga Engelsbergsseminarium. Luftkonditioneringen surrar över de distingerade diskussionerna kring ideologins betydelse i den moderna politiken, det serveras sillunch och champagne på de dekorativa gräsytorna. Från herrgårdens väggar tittar myndiga brukspatroner från 1600-talet och framåt ner från tunga oljemålningar.

En av de senare, generalkonsuln Axel Ax:son Johnson, var på 1940-talet personlig vän med den världsberömde finske arkitekten Alvar Aalto. Och det var så Avesta blev bruksorten som slarvade bort Alvar Aalto.

Aalto hade färdiga skisser på en helt ny centrumplan för Avesta, Akropolis. Tanken var ett antal stora byggnader samlade kring ett torg: stadshus, en teater klädd i koppar, bibliotek, hotell och butiker, allt med en stor öppen medborgargård i mitten. Förespråkarna drömde om ett ”södra Dalarnas Aten”, men förslaget bordlades då det inte ansågs tillräckligt ”bergslagsartat”. Den vanligaste invändningen var att huskropparna låg snett.

Men Aalto ville också, i samarbete med Axel Ax:son Johnson, bygga Johnsoninstitutet, ett stort tekniskt kunskapscentrum. Också detta förslag stoppades, enligt lokal hörsägen av metallfacket. Lotta Gröning, som bor i Norberg bara någon mil bort, tillägger att Avesta var en av de sista kommunerna i Sverige som övergav sitt motstånd mot den nioåriga grundskolan. Varför skulle ungarna slösa tid i skolan när de ändå skulle till bruket?

Det är fascinerande att tänka på vad denna långsamt bort­tynande bruksort – i en kontrafaktisk historieskrivning – kunde ha blivit om Aalto fått bygga sitt Akropolis och sitt institut. Avesta i framkant av den tekniska utvecklingen? Södra Dalarna som arkitektoniskt världsminne?

Ett avtryck lyckades Alvar Aalto ändå göra i Avesta: ”Blå huset”, som byggmästaren Ernst Sundh lät uppföra på 60-talet. I dag har byggmästarens arvtagare nyligen köpt också Plushuset, den koloss vid parkeringsplatsen i centrum som byggdes i stället för Aaltos dröm om demokrati och spontana kontaktytor enligt klassisk grekisk modell.

Utanför Plushuset ligger i dag grillen Cityburger och med den en av Sveriges mest egenartade offentliga utsmyckningar: en reklamfigur i form av en varmkorv som sprutar ketchup i pannan på sig själv, till på köpet draperad i den amerikanska flaggan.

Tjuren i rostfritt stål på torget och världens största dalahäst får ursäkta, men som lokalfärgad symbolbärare är detta monument svårslaget.

Avesta – staden som valde bort Alvar Aalto till förmån för en varmkorv.

Läs mer om Alvar Aalto och Avesta i tidningen Arkitekten, från vilken någa av uppgifterna i artikeln är hämtade.