Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Kultur & Nöje

Björn Wiman: #jagdelar i dag upplysningens kärnvärderingar

När Fredrik Reinfeldt i veckan presenterade sin självbiografi ”Halvvägs” befann han sig på samma plats som hans författande företrädare Göran Persson gjorde när hans statsministermemoarer gavs ut för några år sedan: i bokförlaget Bonniers pampiga villa Nedre Manilla på Djurgården i Stockholm.

Reinfeldt stod även på exakt samma plats, närmare bestämt mitt emellan Bror Hjorths porträtt av Harry Martinson och en oljemålning föreställande Eyvind Johnson, de två författarna som delade Nobelpriset i litteratur 1974.

Kanske kunde man se en mild ironi i att den förre moderatledaren positionerat sig mellan två av den svenska arbetarlitteraturens ikoner, men jag inbillar mig att i alla fall Eyvind Johnson log inkännande. I boken redogör Reinfeldt för bakgrunden till det tal han höll i inledningen till valrörelsen 2014, när han vädjade till svenska folket att öppna sina hjärtan. ”Orden kommer i stunden”, skriver Fredrik Reinfeldt i boken om hur och varför han gjorde detta starka ställningstagande, för vilket han alltid förtjänar stor respekt.

I sin romansvit från 1940-talet om fastighetsmäklaren Johannes Krilon skildrar Eyvind Johnson betydelsen av att på detta sätt stå fast vid sin personliga övertygelse, i en tid som låg tung och vred över Europa. Johnsons Krilontrilogi tillhör den sortens klassiska litteratur som med jämna mellanrum får förnyad aktualitet av själva tiden.

Läs mer. Peter Wolodarski: #jagdelar tron på humanitet och medmänsklighet

1996 gav författaren Kerstin Ekman ut sin stora roman ”Gör mig levande igen”, som är skriven i direkt dialog med Johnson men som utspelar sig i början på 1990-talet, då Europa återigen skakas av ett blodigt krig. I romanen kommer flyktingströmmarna från Balkan och främlingsfientligheten ligger som en ”rovdjursfrän” lukt utanför fönstren. ”Jorden rör på sig. Dom är på väg hit. Alla fattiga jävlar”, säger en man i romanen som kallar sig ”realist” och hätskt motsätter sig bygget av en ny flyktingförläggning i ett välordnat villaområde utanför Stockholm.

Ekmans roman förtjänar att tas fram igen, inte bara för att den slår en båge rakt in i vår tid, utan också för att den riktar en uppfordrande appell till varje enskild individ om hennes ansvar inför världens läge – och om hennes möjligheter att påverka.

Kerstin Ekman är också en av de 100 svenskar som ställer sig bakom den manifestation för humanitet och medmänsklighet som Dagens Nyheter inleder i dag. I sin text påminner Ekman om den ”guldreserv” av humanism som gjort Sverige till en dröm för många människor – och som nu borde göra oss väl rustade att agera anständigt inför det fåtal som kommer hit av de miljontals som nu flyr från krigets helvete i Syrien och Irak.

Detta mörka år, 2015, inleddes med ett attentat mot det öppna samhället, nära den europeiska upplysningens centrum i Paris. Det har fortsatt med en hård polarisering av samhällsklimatet och en situation där några av upplysningens kärnvärden, de mänskliga rättigheterna, allt oftare sätts i fråga som uttryck för ”politiskt korrekt” hyckleri.

För mig är en av poängerna med DN:s upprop att påminna om den breda enighet som råder i det svenska samhället kring upplysningens kanske allra mest konstituerande tanke: den om alla människors lika värde. Det kan tyckas vara en självklarhet, men onda tider tvingar oss ibland att aktualisera den.

De senaste dagarna har man kunnat skymta konturerna av en ny folkrörelse för humanitet och medmänsklighet, när medborgare över hela Europa mobiliserar för att på bästa sätt hjälpa dem som flyr. Denna gemensamma strävan att undgå cynism och uppgivenhet måste nu hållas vid liv, långsiktigt. Kanske har då samtalet mellan människor – det delande av erfarenheter som bär upp Eyvind Johnsons och Kerstin Ekmans romaner – ett egenvärde i sig.

”Det har funnits tider då jag tyckt att det varit nödvändigt att försvara fantasin, men nu tycker jag att vi lever i en tid då vi måste försvara förnuftet.” Så sade Kerstin Ekman i en intervju på 1990-talet.

”Det är min mänskliga plikt, liksom er, att inte vara neutral.” Så skrev Eyvind Johnson i “Grupp Krilon” 1941.

Klara tankar, upplysta tankar. #jagdelar.