Årets naturfotograf 2010 visade sig vara en bluff. Nu talar en ångerfull Terje Hellesø ut. ”Jag ville att folk skulle tro att jag var bättre än jag egentligen var”, säger han till Svenska Dagbladet.
I början av september gick Terje Hellesøs fru ut och berättade att hennes man fabricerat flera av sina fotografier.
Då hade fotomontagen redan avslöjats på nätforumet Flashback.
Bland annat bevisades att Hellesø klippt in olika djur i sina bilder, särskilt uppmärksammade blev hans fotografier av lodjur.
Nu, efter att ha tillbringat flera dagar på en psykiatrisk avdelning, försöker han att förklara.
– Jag hade ett antal riktigt fina, nära möten med lodjur som jag inte lyckades förmedla i bild. Det utvecklades till en ökande frustration. Jag kände en press utifrån att det skulle var konstigt om inte Terje lyckades ta de här bilderna. Någonstans där tappade jag begreppet kring det etiska fullkomligt, säger Terje Hellesø till Svenska Dagbladet.
När han av Naturvårdsverket utnämndes till ”Årets naturfotograf 2010” skickade han in en fejkad bild på ett lodjur, som skulle användas som pressbild.
Tanken var då att han skulle hinna ta äkta bilder innan han skulle ställa ut på Naturhistoriska museet i Stockholm, som en del i priset.
– Jag visste att det måste vara äkta bilder. Samtidigt kände jag en förhoppning i och med att kontakten med lodjuren kom oftare och oftare och jag kom allt närmare. Jag kände att jag var nära någon typ av genombrott där jag i lugn och ro skulle kunna ta bilderna som skulle ställas ut, säger Hellesø, som blev av med utmärkelsen efter avslöjandet om fusk.
I takt med att hans bilder började ifrågasättas, tvingades Terje Hellesø att ljuga vidare.
– Jag gjorde det med livet som insats. Jag visste att mitt liv skulle vara slut om jag blev avslöjad. Det jobbigaste i det här var att under alla omständigheter hålla masken och spela överväldigat glad över bilder som jag visste inte var riktiga.
Till en början klippte han i sina bilder för att göra en mall inför en tänkt drömbild.
Men när hans bloggläsare tyckte bättre om de fejkade bilderna än de äkta, tog bekräftelsebehovet överhanden.
– Jag ville att folk skulle tro att jag var bättre än jag egentligen var. Jag skulle bli den första fotografen någonsin som gjorde en fotoutställning med lodjur. När jag märkte att mina bloggläsare tyckte bättre om de fejkade bilderna kände jag att mina riktiga bilder inte dög. Jag tror att min dåliga självkänsla har spelat en stor roll i det här.