Brottsskildringar är mer populära än någonsin. Boksuccén ”Svensk maffia” som blir dokumentärserie i TV 4 och den nya tidskriften Skurk – det är två färska och vitt skilda exempel på kriminalboomen.
Vår törst efter brottsskildringar tycks omöjlig att stilla. En vanlig tisdagkväll i januari 2011 bjuder de tongivande tv-kanalerna på tretton filmer och serier på mord- eller brottstema. Deckarförfattarna har sedan slutet av 1990-talet fyllt boklådorna med isande skildringar av andras lidande. Författaren och advokaten Jens Lapidus har gjort braksuccé med sina skildringar av den undre världen i Stockholm – debutboken ”Snabba cash” blev tillika en framgångsrik biofilm. Aftonbladet och Expressen gör fylliga dokument kring särskilt uppmärksammade brott. Bonnier registrerade i höstas titeln ”Allt om brott” och ger sedan sedan två år tillbaka ut reportagetidningen ”Misstänkt” som ”tar läsaren med på en tur bakom gallren, avspärrningarna och kvällstidningsrubrikerna”.
Kriminaljournalistiken i tv utökar också sitt revir. Sveriges Television startade i höstas ”Veckans brott”, efter att ha värvat Leif GW Persson från genrens veteranprogram ”Efterlyst”. I veckan presenterades nyheten att juristen och författaren Jens Lapidus ska fylla ut tomrummet som sidekick i TV 3:s ”Efterlyst”.
TV 4 ger sig in i kampen om tittarna med den nya dokumentärserien ”Svensk maffia” i sex delar, med start på torsdag. Serien görs av Lasse Wierup, en av författarna bakom boksuccén ”Svensk maffia”. Serien ska gå ”på djupet och dissekerar drivkrafterna bakom gängexplosionen”.
– Vår idé är att skildra de starka ödena i mina och Matti Larssons två böcker om de kriminella gängen. Vi har belyst den världen från många olika vinklar i dokumentärserien, men bestämde oss från början att ha ett mycket tydligt fokus på de drabbade: brottsoffren, men också de anhöriga och alla personer runt omkring gängmedlemmarna som också drabbas, säger Lasse Wierup.
Varför tror du att så många kopplar av i tv-sofforna med mord, blod och ultravåld?
– Jag vet inte säkert, men kanske fungerar det som en fond att jämföra sitt eget vardagliga liv mot, ”det har ju inte gått så illa för mig, jag har det ju ganska bra ändå”. Jag störs av den sortens underhållning och läser inga deckare själv. Det tar emot att läsa sådana brottsskildringar och en tv-serie som ”Dexter” om en psykopatisk seriemördare är så långt ut på den motbjudande kanten jag kan tänka mig, säger han.
Lasse Wierup ser sin dokumentära serie som en motbild till de fiktiva skildringarna av brottets värld.
– Som journalist tycker jag att det känns bra att väga upp de skildringarna med hur den världen egentligen ser ut. Den är oändligt mycket mer sorglig, skitig, irrationell och samtidigt extremt våldsam och drabbande än man lätt kan tro, säger han.