Vrakvedsbygge blev skärgårdsdröm. Västkustska för sommarställe av varierande storlek, beroende på ägarens inkomster och blygsamhet. Det kan röra sig om en anspråkslös stuga men är oftare ett större ställe.
När någon i den göteborgska överklassen med lätt skorrande r meddelar att han har en liten byssja på en kobbe i skärgården där du är välkommen att titta in, bör du inte vänta dig något mindre än ett kaptenshus med strandtomt och havsutsikt.
I SAOB, som nådde fram till bokstaven b redan i början av 1800-talet, är byssjan ännu "smått affall af halm l. hö l. dyl. som lägges under kreaturen".
Senare växer halmen under kreaturet till ett skjul och när bondpojkarna flyttat till staden och blivit arbetare blir byssjan en arbetarbod eller byggfutt.
Den som hade råd att bygga sig ett egnahem snickrade sig först en byssja att bo i medan arbetet med det permanenta huset pågick.
Så minner dagens bohuslänska lyxbyssja om övervunnen fattigdom och lycklig klassresa. Det som en gång var ett vrakvedsbygge vid vindpinad kust har blivit en skärgårdsdröm.
Den som säger byssja om sitt sommarställe vet att han står på tidigare generationers axlar. De andra, mäklarna, de utsocknes köparna, använder helt andra ord.