Julens tingeltangel hade nästan tystnat på Stortorget utanför Börshuset när Nobelpristagaren J M Coetzee ställde sig i talarstolen under Gustav III:s vänligt, men uppfordrande, utsträckta arm i Svenska Akademiens högtidssal.
Han log försiktigt och snett och bugade knappt märkbart när han hälsades med mycket varma applåder. Han hade kommit för att hålla sin Nobelföreläsning - och han valde att ge den som ett prosastycke, en saga om man så vill, om författaren och hans verk.
Men först berättade Coetzee att han som åtta- eller nioåring "med yttersta uppmärksamhet" hade läst "Robinson Crusoe". Dennes öde ö blev ett kungarike för Coetzees fantasi. Några månader senare råkade han läsa om en Daniel Defoe i en uppslagsbok för barn och blev konfunderad. Denne Defoe hade uppenbarligen något att göra med berättelsen, vid sidan av Robinson och Fredag. Men på försättsbladet till den bok som den unge John Coetzee fascinerats av stod alldeles tydligt att Robinson Crusoe själv skrivit om sitt liv på den öde ön.
- Vem var då denne Daniel Defoe i uppslagsboken? Var det ett annat namn på författaren? Ett alias?
Vi fnissade. Sedan läste J M Coetzee sin saga, eller gav sin föreläsning, med titeln "Han och hans man", och hans engelska är klar och mjuk, distinkt och melodiskt på samma gång.
"Han" är Robinson Crusoe. Coetzee har tidigare använt romanen och gestalten i sin roman "Foe" och i minst en essä (DN 5 oktober). I sagan börjar Robinson bli gammal, hans hy är inte längre svartbränd av solen men fortfarande läderartad. Hans papegoja, som brukade säga "Stackars Robin!", är död.
Robinson skriver inte längre lika lätt som förr, men han får stadigt rapporter från "en man i provinsen", som skriver om lockfåglar i Lincolnshires sankmarker, om en fasansfull dödsmaskin i Halifax och om London under pesten. Allt tycks flyta utan ansträngning ur hans gåspenna. Vem är rapportören? Robinson Crusoe prövar med att göra honom till köpman eller sadelmakare, men framför allt undrar han om rapportören finner berättarkonsten lättare än han själv.
Coetzee har nått slutet på sin föreläsning:
"Hur ska de framställas, denne man och han? Som herre och slav? Som bröder, tvillingbröder? Som vapenbröder? Eller som fiender, motståndare?"
Ja, var slutar författaren och börjar hans gestalter?
J M Coetzee tackar för sig och bugar åter lätt. Nu är det sneda leendet en aning större, som av lättnad. En honom närstående kvinna stryker bort en tår från sin kind. När applåderna tystnat skriver författaren sitt namn åt alla som vill. Sedan för honom den ständige sekreteraren Horace Engdahl varligt till en middag med akademiens ledamöter.