Kultur & Nöje

Daniel Poohl: Nazismen har funnits här hela tiden

Programledarna Janne Josefsson och Karin Mattisson.
Programledarna Janne Josefsson och Karin Mattisson. Foto: Sofia Sabel/SVT

Det talas om nazismen igen. Attacken mot en demonstration i Kärrtorp i december förra året och det brutala knivöverfallet i Malmö på internationella kvinnodagen den 8 mars har bidragit till en ökad medial uppmärksamhet kring den svenska nazismen.

Nu fördjupar Uppdrag Granskning berättelsen. I onsdagens program får vi följa med Janne Josefsson på en resa mellan hakkorsklottrande och stridslystna nazister på jakt efter offer i Stockholms södra förorter och den idylliska byn Sunnansjö i Dalarna där Svenska motståndsrörelsens ledarskikt har bosatt sig.

Vi träffar nazismens offer. Fidel Ogu berättar om hur han attackerades av aktivister från Svenska motståndsrörelsen vid en tunnelbanestation i Södra Stockholm. Om hur han jagades, knivhöggs och nästan förblödde.

Det är en hjärtskärande och skrämmande berättelse om hat, hot och våld.

En spricka i den svenska självbilden.

Det är också en resa i tiden. Via Janne Josefssons karriär kastas vi mellan 1990-talets skränande skinnskallar och uppmärksammade mord till dagens nazister.

Det är så vi vant oss vid att förstå nazismen. Den väcktes till liv under 1990-talet. För att sedan försvinna bort. Och nu uppstår den återigen. Som en storm som blåser in och chockar oss med sin brutalitet.

På ett sätt är det sant. Antalet nazistiska aktiviteter ökar. Svenskarnas parti kommer att kandidera i minst 35 kommuner. I det grumliga kölvattnet av Sverigedemokraternas framgångar ser vi nu den största nazistiska mobiliseringen sedan andra världskriget.

Samtidigt har nazismen funnits här hela tiden. Inte lika stark, men ändå närvarande. Som under nyårsafton 2004. En ung man sitter på nattbussen på väg in till centrala Stockholm. Han har ett märke med en röd stjärna på jackan. Plötsligt dyker ett gäng nazister upp. På jakt efter kommunister. De har tidigare under året gjort sig skyldiga till attacker mot homosexuella utanför en av stans gayklubbar. En av dem konfronterar mannen. Tvingar honom att ta av sig märket. När han fumlar häller en av nazisterna en öl över honom. Sedan blir mannen överöst med sparkar och slag.

Han är inte ensam. Totalt anmäldes 139 våldsbrott med tecken på koppling till högerextremism och nationalsocialism mellan 2008 och 2012, enligt den statistik som finns tillgänglig hos Brottsförebyggande rådet.

Sådan är nationalsocialismen. Våldet är en del av ideologin. Men av någon anledning har det på lång tid inte väckt samma uppmärksamhet som nu. Trots att det inte finns något som i skrivande stund tyder på att det har ökat dramatiskt. Även om det i dag är vanligare att nazister bär kniv, vilket brutaliserar våldet.

Säkerhetspolisen har vänt blicken mot våldsbejakande islamism. Många antirasister har varit upptagna av Sverigedemokraterna och strukturell rasism. Kanske är det dessutom så att nazismen inte har sålt lösnummer som under 90-talet.

Så är det. Nazismen är vad som berättas om den. Den existerar när medierna, rättsväsende och civilsamhället ser den. Förutom för dess offer. De drabbas oavsett.

Nu pratar vi om nazismen igen. Utvecklingen i Grekland och Ukraina visar att den utdömda ideologin är tillbaka som röstmagnet. Attacken i Kärrtorp och samhällets reaktion var så uppseendeväckande att den inte kunde undgå mediernas strålkastare. Och i den antirasistiska diskussionen har nazismen till slut infogats i förståelsen av rasismens uttryck.

Det är på tiden. Frågan är bara vad som egentligen skrämmer mest. Den nazistiska mobiliseringen som sker nu, eller tystnaden under alla de år som föregick den.