Kultur & Nöje

Daniel Suhonen: Därför måste jag berätta hela sanningen om vårt parti

Vår tids mord på Caesar – så beskriver Daniel Suhonen Socialdemokraternas behandling av Håkan Juholt. I en ny bok avslöjar han turerna inom partiet: en berättelse om hämnd, intriger och nattliga sms. Björn af Kleen träffar en komplex klassresenär som vill rädda rörelsen.

”Hm, harklade jag mig. Herr ordförande, förmodar jag?”

Håkan Juholt hade just hållit sitt installationstal på Socialdemokraternas extrakongress den 26 mars 2011, svurits in som partiledare.

Daniel Suhonen, en av hans anonyma talskrivare, stöter på honom vid kaffeautomaten på Stockholm Waterfront.

Det är andra gången duon möts i verkliga livet.

Daniel Suhonen skildrar mötet i sin nya avslöjande bok om Håkan Juholts tid vid makten, ”Partiledaren som klev in i kylan”:

”Vi stod tysta ett ögonblick och sedan kastade han sig om halsen på mig.

– Min frälsare! Chefsideologen! Herregud vad gott att se dig!

Vi tog ett par spontana danssteg i det öde rummet. Sedan såg han sig oroligt om, som om han kom på att vi kunde bli sedda ihop.”

Håkan Juholt satt bara tio månader.

Kvällen innan Håkan Juholt tvingas avgå på köpcentret Flanaden i Oskarshamn sms:ar han Daniel Suhonen:

Jag lämnar dig kl 15 i morgon. Tack för stöd, inspiration och vänskap. Jag tänker på dig och det ansvar du nu har. Partiet måste pressas att hålla den ideologiska kompass jag lagt fast.

Nu är det oktober 2014.

Ljudlöst faller en tår över Daniel Suhonens kind.

Han sitter på en parkbänk och berättar om åren som föregick samarbetet med Håkan Juholt.

Han stryker vätan från skägget, salongsansat på Roy & Son vid Hornstull.

Den 15 augusti 2005 dog Daniel Suhonens mamma Margitta i lungemfysem. 57 år. Kraftigt överviktig. Hon hade varit fritidsledare på ungdomsgården i Västertorp.

Daniels pappa Erkki beslöt sig då för att dricka sig till döds. Det tog tre år och fyra månader. Daniel och Erkki hade kontakt dagligen under sista året. Pappan hade kallat sig nykter alkoholist. Hade ett 20-tal återfall, ”finska fyllor”, under sonens uppväxt. Han tyckte om att gå ut och dansa. Men tabletterna mot reumatism gjorde det besvärligt i umgänget med nya damer. Han hade aldrig kraft att städa ut hustruns kläder ur sovrummet. Deras äktenskap hade varit symbiotiskt.

Erkki Suhonen var betongarbetare men jobbade som grafiker fram till förtidspensionen.

Daniel Suhonen försökte vårda honom efter mammans död: lät honom sova över i sin lägenhet i Skärholmen, tvättade hans kläder, tvingade honom till Maria pol.

Men Erkki Suhonen hade gett upp. Gått ur partiet, facket. Förtidspensionen och bostadsbidraget gick till Systembolagets billigaste vodka.

Han föll ihop i hjärtinfarkt på annandag jul 2009. 62 år.

– Är man finsk alkis, har ont i kroppen och är utrangerad från arbetslivet, då finns det knappt något skyddsnät. Han var inte tillräckligt marknadsmässig för vården. Å and­ra sidan ville han ju supa. Så det finns egentligen ingen att anklaga.

Daniel Suhonen växte upp i Västertorp sydväst om Stockholm. Det var egentligen resultatet av ett misslyckande. Daniels morfar, en murare som reformerades till socialdemokrat i takt med det kommunistiskt anstrukna murarfacket, hade byggt en trevåningsvilla åt familjen i Täby. Den blev för dyr. Det blev hyresrätt på Snöskostigen i stället.

Täby–Västertorp.

Så gick klassresan nedåt i familjen Suhonen.

Det var också avståndet mellan Fredrik Reinfeldt och Håkan Juholt, noderna i svensk politik vårvintern 2011.

Socialdemokraternas nya ledare Håkan Juholt bodde på Vasaloppsvägen i Västertorp, en halv trappa upp. Kulbon hette Åsa.

Mellan Snöskostigen och Vasaloppsvägen i Västertorp: sju minuters promenad. Tio om man svajar.

Daniel Suhonen visste vem Håkan Juholt var. De hade setts på en flygplats i Norrland när Juholt maniskt turnerade landet runt som uppåtsträvande riksdagspolitiker. De delade nätverk: Suhonen skrev ledare i Östra Småland, socialdemokratiskt lokalblad i Oskarshamn, Juholts andra hemstad.

När Håkan Juholts namn läcker ut som ny partiledarkandidat i Aktuellt sms:ar Daniel Suhonen.

Är det dig man ska slåss för nu?

Håkan Juholt svarar:

Din formuleringskonst kommer att vara ovärderlig. Nu ska jag skriva ett installationstal. Vill du hjälpa mig?

De kände igen varandras politiska åskådning.

Två snackiga vänstersossar med frodig ansiktsbehåring.

”Nu formar vi den nya mitten och den ligger vänster om dagens mitt”, sa Håkan Juholt till sin 35-åriga talskrivare.

Den lyckliga fasen i deras relation blev i själva verket mycket kort. Håkan Juholt förmådde aldrig ta makten över Socialdemokraterna. Suhonens 500-sidiga bok försöker reda ut varför.

Daniel Suhonens roll i Håkan Juholts liv förändrades. Det började som ett idealistiskt engagemang för den nya agitatorn. Men påminde nu mer om vård, terapi. Duon kunde sms:a upp till tre timmar per dag.

”Jag har gått sönder”, skriver Juholt till Suhonen.

Affären om Juholts bostadsbidrag rasar som värst utanför dörren på Vasaloppsvägen i Västertorp. Om 36 timmar ska Håkan Juholt framträda i en partiledardebatt. Slå fast vad som havererat i Fredrik Reinfeldts Sverige.

”Har du någon att snacka med?” undrar Suhonen.

”Min son 19 år kom upp igår. Vi pratar om meningen med livet. Åsa håller om mig när jag ligger i fosterställning och skakar.”

Suhonen skriver till den potentiella statsministern.

”Än är det inte kört. Drick ingen alkohol. Ta en sömntablett och sov. Var mild mot dig själv. Stäng av telefonen. Vila. Lyssna på en bra skiva.”

Juholt tilldelades många förklenande epitet i medierna. Men jämförelsen med Jeppe på Berget, bonden i Ludvig Holbergs 1700-talspjäs, träffar kanske närmast, säger Suhonen.

Juholt drack inte men likt Jeppe vaknade han en dag upp i en miljö som inte var hans, som han aldrig förmådde göra till sin.

– Det hade inte behövt gå så illa, säger Suhonen. Snacksaligheten, den i varje sekund guppande mustaschen, var ju Juholts vapen.

Svadan gjorde honom mänsklig.

En rödkindad gamäng som ville småprata med Sverige på fryntlig småländska.

Daniel Suhonen kände igen sig i det där snackiga.

– Ett slags arbetarklasskultur där jag och Håkan är ganska lika, säger han. Man slänger käft för att slippa få stryk. Man pratar sig in i sammanhang och snackar sig ur sammanhang. Man lever i språket. Samtal kan vara en oerhört tät kunskapsform.

Mamma Margitta som lutade sig ut från köksfönstret och gapade med en cigg i mungipan. Pappa Erkki på torget, expert på glada tråkningar.

– Nu romantiserar jag förstås det där, säger Daniel Suhonen. Men jag växte upp i en offentlighet som såg helt annorlunda ut. Jag blev kär förs­ta gången utan mobiltelefon. Vår familj var ofta ute, lite som i Frankrike. Det var mycket vuxna omkring mig. Man snackade, drack kaffe. Jag fick tidigt en känsla av att det jag sa var värt något.

Det verkställande utskottet, maktbasen i socialdemokratin, var inte lika förtjust i yvig retorik.

Daniel Suhonen citerar ymnigt ur hemligstämplade mötesprotokoll.

I mitten av januari 2012 säger Mikael Damberg, välkammad närings­minister i Stefan Löfvens nybildade regering:

”Du har en läggning att alltid vilja twista till, vilja förstärka, vrida om för att göra tydligare, hårdare, mer kraftfullt, mer retoriskt. Det som är retoriskt på ett arbetarekommunmöte kan vara väldigt effektivt på att skapa problem i den mediala miljön. För när du hittat en riktigt rolig sägning tror jag den leder din tanke. Det är inget du kan göra något åt. Det är din läggning.”

Wanja Lundby-Wedin, dåvarande LO-ordförande, stämmer in.

”Är det mänskligt att tro att det är bra i förlängningen att man får ändra hela sin person?… Jag tror kanske inte att det går.”

Peter Hultqvist, i dag försvarsminister, bryter in.

”När det börjar bli karaktärsfrågor som nästan har med arvsmassa att göra då tänker inte jag vara med.”

Daniel Suhonen gjorde karriär i Stockholms arbetarrörelse samtidigt som en vänstervåg svepte över världen. Som 23-åring blev Suhonen styrelseordförande för Stadsteatern i Stockholm där Benny Fredriksson var vd, ett alkoholistbarn från samma del av stan som Suhonen.

– Benny körde säkert över mig, det gör han ju med alla förr eller senare. Men han tog mig samtidigt på allvar och lärde mig mycket om hur man gör politik och makt. Han fick stor frihet som vd och jag fick ta skiten inledningsvis. Som 23-åring stod jag inför 50, 70 personer som fått sparken. Efter det skrek jag till honom: jag tänker aldrig mer i hela mitt liv leda ett sånt möte. Det är uppfattat, svarade han.

”En doktorandtjänst i vänstersocialism”, kallar Suhonen dessa år. Han lärde sig samtidigt klättra i homosociala maktmiljöer. Forma allianser. Utkräva lojalitet.

Det som Juholt aldrig lyckades med som partiledare. Han fungerade ”mer som en kvinna” i sin maktutövning, säger Suhonen.

– Män skapar ett vi. Som pushar varandra till stordåd. Håkan klättrade ensam på ett sätt som kvinnor mer ofta gör och därför misslyckades han.

När Fredrik Reinfeldt avgick som partiordförande skojade han ömsint om den äktenskapslika relationen till Anders Borg. I ”Partiledaren som klev in i kylan” säger Tommy Waidelich, Juholts ekonomiskpolitiske talesman, att han aldrig tog en öl med sin chef.

Håkan Juholts närmaste, sambon Åsa, var ointresserad av politik.

– För mig är detta en av insikterna, säger Suhonen. Allt som finns i partiet är makt och den makten måste erövras. Håkan var en i grunden en snäll människa som trodde att partiet fungerade. Att det skulle inrätta sig efter den nya kejsaren. Därför knöt han inga nära band. Varför avväpnade han inte strebern Mikael Damberg som Göran Persson skulle ha gjort? Varför anställde han inte mig i sin stab så att jag kunde hjälpa honom dit han ville?

Partiet uppfattar Suhonen som för vänsterradikal, är Suhonens eget svar. ”Som en täckmantel för att jag skulle kunna hjälpa honom” utnämns Suhonen till redaktör för idétidskriften Tiden. Från redaktörsstolen, början till ”en parallell partiledarstab”, försöker han coacha Juholt.

När Urban Ahlin, i dag socialdemokratisk talman, kallar Håkan Juholt för ”klantarslet till partiordförande” rapporterar Suhonen omedelbart till chefen: ”Bra, då vet jag”, svarar Juholt.

När drevet om hyresbidragen är inne på sin tredje vecka sms:ar Juholt till Suhonen: ”Det som sker är koordinerat och kommer inifrån.” Suhonen: ”Ditt misstag hittills i stort och smått beror på en sak: bristande kompetens i din stab, att du är motarbetad, att du behållit alla högersossar som inte delar din vision.”

När det närmar sig slutet sms:ar Juholt: ”Tror Wanja planerar att avsätta mig i morgon. Gör vad du kan. Använd alla kontakter.” Suhonen svarar: ”Jag skulle vilja vara med på mötet och försvara dig mot de hungriga vargarna...”

I ”Partiledaren som klev in i kylan” försöker Daniel Suhonen avslöja förrädarna. Ofta leder spåren till kretsen kring Mona Sahlin. Han pekar ut en av hennes medarbetare som den ursprungliga läckan till Aftonbladet om Juholts hyresbidrag. Skulle det i så fall handla om hämndbegär för att Juholt krävde Sahlins avgång eller ett politiskt motiverat attentat mot hans kritik av vinst i välfärden?

– Jag presenterar oerhört starka indicier om att det finns en tidsmässig korrelation mellan ett antal starka s-lobbyisters kampanjande för det vårdindustriella komplexet och hyresskandalen. Med detta vill jag bidra med underlag till den analys partiet måste göra. Min fråga är: Hur kan det vara så att en majoritet av socialdemokratiska väljare, 93 procent, är emot vinst i välfärden men ingen i partiledningen längre representerar det intresset?! Hur är det möjligt?!

– Under de senaste 30 åren har pr-konsulter och storföretag som vill in i offentlig sektor insett att socialdemokrater är oslagbara som budbärare; de kan stoppa motståndet mot till exempel vinst i välfärden och svensk vapenexport. Det är inte arbetarrörelsens idéer som har försvagats utan kapitalet som upprättat en transithall inne i partiet.

I sin frenetiska jakt på förrädare gör Daniel Suhonen sig själv skyldig till flera av brottsrubrikerna i sin egen anklagelseakt mot partiets högerfallang.

Partikamrater kläs av nakna i denna partsinlaga.

Den nyutnämnda gruppledaren i riksdagen, Tomas Eneroth, förnedrar Socialdemokraternas nya samarbetspartner (”Miljöpartiet är populister”) och Jens Stoltenberg, norska Arbeiderpartiets förre ledare, framställs som krigskåt cyniker. (Libyenkonflikten är ”alldeles utmärkt träning för norska flygvapnet” ska han ha sagt till Juholt).

Frågan är om Håkan Juholt tjänar på Daniel Suhonens bok. Som rådgivare försökte Suhonen framställa honom som kulturell finsmakare som kunde låta ett familjebesök på ”Les Misérables” på Malmöoperan blomma ut till en kulturartikel om barnfattigdom. I själva verket skrevs artikeln av Suhonen själv med en Kalle Anka-pocket som underlag.

Så berövas Juholt sitt kanske enda positiva eftermäle: kärleken till kulturen.

– Nej, han var inte så intellektuell som jag framställde honom. Där­emot var Håkan uppriktigt intresserad av konst. Och jag såg till att han fick alla böcker jag refererade till. Den ideologiska grunden var alltid hans egen – till exempel att medborgare inte bör vara kunder och kultursidorna var en arena där socialdemokrater har inaktiverade vänner. Jag är själv väldigt attraherad av socialdemokratins idéarv, den kulturradikala scenografin, modernismen med Tage Danielsson, Harry Schein, PO Enquist.

Varför är du tvungen att klä av Håkan Juholt och framhäva din egen insats på hans bekostnad?

– Boken är ett försvar för den socialdemokrati som Håkan Juholt stod för. Men om den ska tas på allvar måste jag berätta hela sanningen, också om min egen roll. Jag vill att partiet ska tillfriskna. Folk förtjänar att veta vad som är fel med partiet. Också i vänsterfalangen. Därför är kortsiktig illojalitet nödvändig.

Håkan Juholt har inte läst manus. Däremot sms:ade han Suhonen förra veckan: ”När kommer boken? Hindrar den någon från att bli statsråd?”

Har han förstått hur närgången den är?

– Jag vet inte det. Han har kompisar som läst, som sagt till honom att jag gjort ett bra jobb. Jag har frågat honom tjugo gånger om han vill läsa. Han svarar varje gång: det är din bok, berätta som det är, låt mig bli arg på dig, i långa loppet blir jag gladare av det. Jag vill berätta hur utsatt och ensam en mäktig människa kan bli när drevet rullat. Möjligen till priset av hans upprördhet. Men en hyllning hade varit ointressant, och inte litteratur.

Du avtäcker anonyma källor – ett brott mot grundlagen i myndighetssammanhang.

– Jo, men jag utsätter ingen värnlös socialsekreterare utan det handlar om tunga makthavare. Detta är den moderna kuppen, vår tids mord på Caesar, och då måste vi kunna tala öppet om de som står bakom.

När Juholt tvingades avgå fick snart även Suhonen kalla handen av partiet.

I bokens slut vägrar den nya finansministern Magdalena Andersson trycka hans hand.

”Jag vet vem du är”, säger hon och betraktar hans tomma buffétallrik. ”Du tycker väl att det är borgerligt med mat.”

Är din bok bara ytterligare ett sätt att klättra i politiken?

–  Nej, jag gör det här trots att jag med den riskerar en framtida politiska karriär.

Mikael Damberg och Tomas Eneroth har avböjt att kommentera. DN har också, men utan framgång, sökt Urban Ahlin.

Daniel Suhonen.

Daniel Suhonen, född 1979, är debattör, författare och social­demokrat.

Sedan 2013 är han chef för den facklig tankesmedjan Katalys, som startats av 6F som består av flera fackförbund inom LO.

Tidigare har han varit chefredaktör för den socialdemokratiska idé- och debattidskriften Tiden och redaktör för SSU:s tidskrift Tvärdrag.

Suhonen var studiesekreterare på ABF i Stockholm 1999–2007. Som 23-åring blev han styrelse­ordförande för Stockholms stadsteater.

Daniel Suhonen medverkar regelbundet i Sydsvenskan och Aftonbladet.

Tio månader med Juholt.

25 mars 2011. Håkan Juholt väljs enhälligt till partiordförande för Socialdemokraterna.

26 mars 2011. Håller ett bejublat installationstal där han säger: ”Kulturen tar oss i handen och leder oss inåt så att vi bättre förstår vilka vi är.”

28 mars 2011. Det avslöjas att Juholts sambo Åsa Lindgren är dömd för bedrägeri.

29 april 2011. Efter riksdagsbeslutet att skicka Gripen för att upprätthålla flygförbudet över Libyen säger Juholt att han har svårt att tänka sig att förlänga insatsen längre än avtalat.

7 oktober 2011. Aftonbladet avslöjar att Juholt med sambo tagit emot för mycket i boendebidrag. Förundersökningen om misstänkt bedrägeri läggs sedermera ner.

14 oktober 2011. Partiledningen samlas för möte om Juholts framtid.

17 oktober 2011. Juholt gör en två månader lång ”förlåt mig”-turné i samtliga 26 partidistrikt.

16 januari 2012. Efter en månads semester är han tillbaka: ”Jag är en bättre människa i dag än vad jag var i december.”

17 januari 2012. På Folk och försvars rikskonferens beskyller Juholt felaktigt regeringen för samarbete med SD om försvaret.

21 januari 2012. Juholt lämnar posten som partiordförande.