Därför kommer vi att sakna dig, Tony

"Sopranos" kommer inte att vila i frid. Maffiafamiljer har en förmåga att leva vidare långt efter att de "sover med fiskarna". Vem har glömt Don Corleone? Hur ska vi någonsin kunna släppa Tony Soprano?

På många plan är de två maffiabossarna helt olika och deras historier utspelar sig i skilda epoker.

På Corleones tid var maffian så gott som en fjärde statsmakt med inflytande i alla delar av samhället. Numera har det visat sig att det i USA finns fler skåde­spelare som har gestaltat Italienättade maffiafigurer än det finns aktiva maffia­medlemmar.

Av den glamourösa värld som Mario Puzos böcker och Francis Ford Coppolas filmer visade återstår inte mycket. Glansdagarna är över, maffiamyten punkterad, förväntningarna om storkovan borta. Det är i den världen, på fel sida av Hudsonfloden, i ett förortsliv bland syltor, strippklubbar, shoppinggallerior och motorvägspåfarter som Tony Soprano har brottats med sitt samvete och sin familj.
Han bär på en ständig känsla av att han kom in för sent, att det roliga redan är över.
Han har rätt. Och nu är det roliga slut för oss också.

Whaddya gonna do? Här är tio skäl till att vi gillar Tony Soprano:

Tony är inte sämre än någon annan

1 När Michael Corleone (Al Pacino) promenerar med Kay Adams (Diane Keaton) i en höstfrusen scen i den andra filmen om "Gudfadern" lyckas han nästan övertyga henne - och oss - om att han har en betydligt högre moral än en politiker.

Tony Soprano håller liknande försvarstal. Tagna ur sitt sammanhang är de två maffiabossarnas handlingar avskyvärda, men i Corleones och Sopranos värld - som blir vår - är de nödvändiga.

Det finns good bad guys och bad bad guys och Michael Corleone och Tony Soprano är utan tvekan good bad guys. Det finns alltid de som är värre.

På en tillställning efter Tonys mamma Livia Sopranos begravning berättar Hesh Rabkin historien om en jordfästning där rabbin hade fått hyras in från en annan stad och därför inte kände den bortgångne, som hette Moshe.
I slutet av ceremonin bad rabbin någon av begravningsgästerna att ställa sig upp och berätta om de goda gärningar som Moshe hade gjort i sitt liv.
Kompakt tystnad. Rabbin upprepade sin önskan utan resultat. Till slut sa han: "Jag tror inte att ni förstår, vi går inte härifrån förrän en av er säger något gott om Moshe."
En gammal man reste sig och sa: "Jag kände hans bror. Han var ännu värre."

Tony har blivit en vän

2 De tre filmerna om "Gudfadern" är över på mindre än nio timmar. Tony Soprano har vi lärt känna i 86 avsnitt. Don eller Michael Corleone gick aldrig till psykolog (även om de hade behövt). Det är hos Dr. Jennifer Melfi som Tony Soprano blir en människa av kött och blod.

Författaren Norman Mailer har jämfört "Sopranos"-karaktärernas djup och komplexitet med en nivå man normalt bara uppnår i romaner. En filosofiprofessor (Al Gini) vid Loyola-universitet i Chicago har beskrivit tv-serien som "En actionfylld, barnförbjuden version av I väntan på Godot, en mans sökande efter meningen med livet".

Tony har en poäng

3Vi försvarar inte Tony Sopranos handlingar, men det finns någon sorts logik när han i ett brandtal förklarar sin bakgrund, sitt kall och sitt yrke för Dr. Melfi:

"När Amerika öppnade portarna och släppte in oss italienare, varför tror du att de gjorde det? Därför att de ville rädda oss från fattigdom? Nej, de gjorde det för att de behövde oss för att bygga sina städer och gräva sina tunnelbanor och för att göra dem rikare. Carnegies, Rockefellers, de behövde arbetsmyror och det var vi. Men några av oss ville inte svansa för dem och inte förlora oss själva. Vi ville fortsätta att vara italienare och bevara de saker som betydde något för oss. Heder, familj och lojalitet. Och en del av oss ville vara med och dela på kakan. Vi var inte utbildade som amerikanerna, men vi hade stake nog att ta det vi ville ha. Och de där andra idioterna, de där G.P. Morgans (han menar J.P. Morgan) var skurkar och mördare också. Men det var deras sätt att göra affärer, eller hur? The American Way."

Tony menar att han, och många italienare, egentligen aldrig hade något val. Det här var deras sätt att förverkliga den amerikanska drömmen. Han fick ta över en affärsrörelse från sin far, Johnny Boy. Nu gör han sin plikt, av lojalitet.

Tony är som vi

4 Visst, han har en maffiafamilj och den kan vara svår att relatera till, men med vardagsbekymren är det lättare.

"Sopranos" är ett familjedrama. Tony försöker uppfostra sina barn, han tillrättavisar grannarna när de kör för fort, han är gift men otrogen, han har ångest, han klantar till det. Den inre konflikt som härjar i Tony är ett slagfält. Han dras mellan den han är, den han vill vara och den han tror att han måste vara.

Och Tony är inte den ende som får sina tillkortakommanden exponerade. Hela "Sopranos" är en provkarta av besvikelser och tragedier: tolvstegsbehandlingar, tonårsdepressioner, tablettmissbruk, skilsmässor, självmord, hjärtattacker, svek och sexuella tillkortakommanden.

Tony är också ett offer

5 Man må tycka att Tony Soprano är fucked up i huvudet, men då får man inte glömma mamma Livia. När Tony var liten hotade hon att sticka ut ögonen på honom med gaffel. När han blev vuxen försökte hon att få honom mördad, av sin egen farbror. Livia lär vara mycket lik seriens skapare David Chases mamma.

Som farmor är Livia inte mycket bättre. Självmordsbenägne Anthony Jr. vänder sig till henne. Han har läst Nietzsche och har förstått att det kanske inte finns någon Gud.

"Varför måste allt ha ett syfte", säger Livia. "Världen är en djungel och om du vill ha mitt råd, Anthony, förvänta dig ingen lycka. Du kommer inte att få det, folk kommer att svika dig, jag säger inga namn. Till slut dör du ensam."

"Ensam?" frågar Anthony Jr.

"Allt är ett stort ingenting. Vad får dig att tro att du är så speciell?"

Tony är andlingskraftig

6 Vi gillar en man som vet vad han vill och som ser till att få det. Han går raka vägen till problemet och "löser" det. Dottern Meadow blir trakasserad på en restaurang för att hon är Tony Sopranos dotter. Hon råkar nämna det och kort senare dunkar Tony skiten ur mannen som gjorde det. Han är generös (mot de närmaste) och hänsynslös (mot de andra). De mörkaste och mest förbjudna tankar vi har, de fullföljer Tony Soprano.

Tony är rolig

7 Även i sina mörkaste stunder upphör "Sopranos" aldrig att vara en rolig tv-serie, ibland med en släng Norén-humor, andra gånger är det karaktärernas felsägningar som blir komik. Tony, kanske roligast av alla, kallar Machiavelli för "Prins Machabelli". Anthony Jr. blandar ihop anarkister med antikrist.

Vi får ingen lösning

8 Om 86 avsnitt skulle sluta med att "Tony löser fallet" hade vi nog tröttnat för länge sen. "Sopranos" är en mörk tv-serie, en spegelbild av skaparen David Chase. Enligt Steven Van Zandt, Silvio Dante i "Sopranos" och gitarrist i Bruce Springsteens E Street Band, så felbedömer många David Chase och tror att han är lynnig. Tvärtom. Han är mycket konsekvent: alltid på dåligt humör. ­David Chase vägrar att förenkla eller servera moralkakor. Efter regn kommer inte sol. Efter regn kommer snö.

Vi har alltid dragits till de laglösa

9 Tony Soprano är antihjälte och psykopat: skrämmande och älskvärd, stark och mjuk, vänlig och livsfarlig. En gangster som vi fascineras av och förfasar oss över. Vi beundrar de som tar lagen i egna händer, som lever utanför samhället, som törs mer än vi, som alltid har svar, som inte bara drömmer om en genväg till rikedom utan också tar riskerna.

Vi har samma drivkrafter

10 Tony är rädd för vardagen, precis som Christopher Moltisanti, som säger: Jag klarar helt enkelt inte av regelbundenheten i livet. Adrenalinkicken som Tony får av spänningen med grabbarna är det som får honom att känna sig levande. Jobbet är kanske enda stället där Tony känner att han har makt och kontroll, saker som för honom är själva definitionen av manlighet.

Psykologen Glen O. Gabbard har beskrivit Tony och hans män som förlorade pojkar som lider av existensiell meningslöshet och av en rädsla för att vara dömda till en medioker medelklassexistens, att vara brickor i ett spel istället för att vara spelare. Och vem är inte rädd för det?

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut