1. Hundtricket. Om man visar att man är rädd så bits de. Såg Stenmarck rädd ut i era ögon?

2. Showtricket. Bara en man med en glaciär i magen lägger in fångst av flygande mickstativ i showen. Han tappade den på ett rep i torsdags, körde klart utan. Det gick precis lika bra. Det var då man började ana exakt hur stor Martin Stenmarcks vinnarskalle är.

3. Kompositionstricket. Stenmarck vann utan tonartshöjning, men med lugna partier som krattar för det wailande han verkligen är kapabel att klara. De här killarna visste vem de skrev för.

4. Genretricket. DN:s analys på webben under schlagerlördagen visade sig stämma: Nanne och Shirley Clamp slutade högt upp, men utkonkurrerade av varann. Lärdomen är enkel. Satsa på en egen genre och du blir ensam på din planhalva.

5. Partytricket. En vinnare ska bete sig som en vinnare, före, under och efter. Låt oss bara säga att Martin Stenmarck gjorde det grundligt. När DN lämnade efterfesten vid tretiden på natten såg vi honom med en enorm champagneflaska på raka armar och den var enligt säkra uppgifter tömd bara minuter senare.

Så vad fattas nu för att han ska kunna bli Sveriges femte Eurovisionvinnare? Ett maffigare slut, givetvis. Att som nu satsa på en ensam sångfras är en jättechansning. Ett fult flås där och låten är lika borta som Finland i maratontabellen.

Jag vet inte vad reglerna säger om vad man får ändra före final, men vore jag femte medlem i Örebrokollektivet "Hurricane" (låtskrivarna Niklas Edberger, Johan Fransson, Tim Larsson och Tobias Lundgren) skulle jag slå en signal till Svante Stockselius på EBU och skaffa den kunskapen redan i dag.

För nu är det Kiev som gäller. Sverige tävlar med "Las Vegas". Och då ska man inte nöja sig med mindre än en fet jackpot.