06.11.19: Nina Björk

Okej, nu ska ni få mitt bästa argument mot skattesubventionering av hushållsnära tjänster. Det är att man blir en bättre människa av att städa själv. Ha, ha, ha. Nej, inte skratt. Jag menar det. Och innan jag säger något mer vill jag fråga dem som skrattar: vad tror ni att man blir en bättre människa av?

Jag misstänkte det. Antingen säger ni a) den frågan finns inte på den politiska dagordningen, det är en privatsak. Eller så säger ni b) av att arbeta med det man är (hög)utbildad för - och det har man inte tid till om man ska städa själv.

På a) svarar jag: om frågan om människosyn inte fanns på den politiska dagordningen skulle vi inte leva i ett samhälle. Det gör vi. Alla politiska beslut handlar därför om den enskilda människans möjligheter och vår tillvaro tillsammans. Det finns ingen annan fråga. Antingen låtsas vi om den eller så låtsas vi inte om den.

På b) svarar jag: nej, den specialiserade människan är inte den bästa. Hon missar för mycket. Hon förstår för lite. Vi kan tro att detta att vara människa är att gå omkring och kunna saker som ekonomi eller litteratur. Men det är det inte. Det är för smalt.

Den som städar själv vet att mänskligt liv sätter spår. Den vet att någon måste ta hand om de spåren. Den som städar själv böjer sin kropp på konstiga sätt; i hennes rygg sitter erfarenheten av en kropp som gör motstånd. Det är en mänsklig erfarenhet. Inte mer än så. Men heller inte mindre.

Inför valet i år skrev 14 kvinnor på DN Debatt om vikten av att sänka skatten för städhjälp i hemmen (DN 7/9). De var professorer, riksdagskandidater, partiledare, vice direktörer och författare.

Vissa människor ska alltså arbeta med att ta bort dammet som fastnar under sofforna hos dem som arbetar med att framställa idéer. Skulle idéerna se annorlunda ut om de som tänkte dem också hade erfarenhet av att ta bort damm under en soffa? Hur uppstår medvetande? Vad bestämmer hur vi tänker?

Det är inte en alltför djärv gissning att Wittgenstein hade rätt när han hävdade att hur männi­skor tänker visar hur de lever och handlar. Vad vi gör om dagarna påverkar hur vi tänker. Inte uttömmer det, men påverkar det. Mitt tänkande är inte oavhängigt mina erfarenheter.

Jag läste en bok av litteraturvetaren Arne Melberg, "Realitet och utopi" från 1978. Den handlar om hur det svenska samhället har förvandlats i marknadsekonomisk riktning. Melberg skriver att hans intresse för frågan hänger samman med en nyvunnen insikt: "att denna övergång fortfarande pågår och kommer att pågå under överskådlig tid". Det innebär att "allt fler områden för mänsklig aktivitet underordnas kapitalets ekonomiska lagar". Eller: att allt fler av våra mänskliga handlingar förvandlas till lönearbete - denna speciella form av arbete som är det centrala i den kapitalistiska ekonomin.

Just nu står vi inför frågan: ska städning upphöra att vara en form av mänskligt arbete som de flesta ägnar sig åt men utan att detta arbete är avlönat, utan att det är en vara som man kan köpa och sälja?

En marknadsekonomi förutsätter specialisering och arbetsdelning. Alla människor kan inte göra alla erfarenheter. Men var ska vi dra gränsen? Vi kan säga: det bör ingå i ett normalt människoliv att laga mat själv, att städa själv och att själv umgås med sina barn. Vi kan också ändra allt detta. Vi kan börja acceptera avlönad hjälp med påklädning, torkande i rumpan efter toalettbesök, köp av sexuella tjänster i syfte att tillfredsställa otillfredsställd make/maka i hemmet, köp av tjänsten titta på barn som sjunger i luciatåg.

Vi kan också avstå från att förvandla fler delar av mänskligt liv till lönearbete och fler mänskliga handlingar till varor. Vad tycker du?

Och säg inte att den här diskussionen handlar om vad som är samhällsekonomiskt lönsamt för i så fall har du inte sagt någonting mer än att vi blir rikare om alla slutar städa och bara några gör det. Och då måste vi bara genast fråga: vad ska vi med vår rikedom till? Vad är målet med den? Att vi ska bli lyckligare? Vad blir vi lyckligare av? Snyggare brödrostar? Att vissa av oss slipper städa och att andra av oss städar hela dagarna? Det var ju det jag sa: det finns ingen annan fråga än den om meningen med människan.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut