Alla verkar så överens om vad en ungdomsbok är

Nej, jag tänker inte gå till storms. Jag är inte förbannad. Jag lyfte egentligen bara lite på ena ögonbrynet häromdagen.

Det var en kritiker som i denna tidning recenserade en norsk roman. Kritikern var inte särskilt entusiastisk. Och för att understryka sitt ogillande skrev han mot slutet av recensionen: "här blir romanen närmast en ungdomsbok".

Han måste ha litat på att underförståelsen är solid. Och det är den, förmodligen. Inte ens jag, som själv skriver i nämnda genre, inbillade mig för ett ögonblick att han menade något positivt.

Nej, jag är inte förbannad. Inte heller förvånad. Jag har länge tänkt på vilken förunderligt enhetlig bild som finns av just ungdomsböcker. Alla verkar så överens; förläggarna, bibliotekarierna, vetarna, handlarna, tyckarna, lärarna, ja till och med författarna. Inte om att de är dåliga, men liksom vad en ungdomsbok är.

I min föreställningsvärld befinner sig ungdomsböcker i ett smalt och spännande gränsland. Där finns, precis som inom alla genrer, försök till exakta definitioner, rågångar och gränsposteringar. Där finns självutnämnda väktare som motar och föser. Där finns rekommenderade åldersspann och föreställningar om författarnas avsikter.

I min föreställningsvärld finns därutöver, inom alla områden, sådana som vill töja och bända, slå pannan blodig och upplösa gränser, vägra att vara medgörlig, smita förbi eller rent av tillintetgöra vakter.

Det konstiga är, att i just ungdomsboksVärlden syns sådana inte riktigt till. Det konstiga är, att så väldigt många av de inblandade verkar så väldigt nöjda med att så väldigt mycket hålls innanför de tänkta ramarna.

Det förs kanske engagerade samtal och diskussioner, men särskilt inbjudande eller offentliga är de i så fall inte. Och någon underjordisk gerillarörelse som spinner yra, konstnärliga planer är väl knappast något att hoppas på. Det enda jag hör är att det pratas artigt intressenter emellan.

"Har du något på gång?"

"Jo, en serie för tretton till fjorton och ett halvt-åriga killar som håller på med Counter-Strike."

"Vad bra, det är ju precis vad de frågar efter ute på skolorna."

"Jag vet. Och så passar det så bra i förlagets satsning fram till tjugohundraelva."

Och så läser vi recensioner där "ungdomsbok" är synonymt med "platt" eller "tillrättalagt". Köper det kanske inte rakt av, men förstår. Med höjda ögonbryn och en lätt rodnad på våra annars bleka kinder.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut