Journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson fick i går sina fängelsestraff tidsbestämda till 11 år. I Stockholm och några andra europeiska städer har det sedan domen förra veckan talats om strategier för att få dem frigivna så snart som möjligt. För många bedömare är det bara ett slöseri med tid att överklaga. Visst kräver denna hållning en genuin acceptans av verkligheten i stället för att förlita sig på tomt hopp. Å andra sidan är det inte säkert att de som motsätter sig ett överklagande förstår logiken hos Etiopiens premiärminister Meles Zenawi.
De senaste 20 årens erfarenheter visar att det finns en gemensam nämnare bakom Meles Zenawis alla handlingar och icke-handlingar: att behålla makten. Favoriten bland hans härskartekniker är att överraska. Ju mer hotad han känner sig av sina motståndare, kritiker och till och med bidragsgivare, desto mer vill han överraska. Inget har någonsin överraskat hans västerländska anhängare och kritiker så mycket som hans anklagelser om terrorism mot de två svenska journalisterna.
Tider av politisk kris och annalkande folkligt tryck får Meles Zenawi att slå tillbaka. Han måste hålla sina motståndare så överraskade som möjligt, med vilka medel som helst. Terrorismåtalet mot Martin Schibbye och Johan Persson kan betraktas i det ljuset.
Sedan 2011 har han initierat ett slags häxprocesser för att bekämpa bärarna av det ”virus” som börjat sprida sig från Nordafrika. Oppositionen på hemmafronten och i omvärlden har enat sig mot hans regim medan inflationen har stigit till 40 procent och korruptionen och repressionen har pressat folket till det yttersta. Det öppna och dolda stödet från väst under den arabiska våren oroade Meles Zenawi och andra afrikanska diktatorer. Mycket gick emot honom. Det var hög tid att överraska alla inblandade och visa vem som bestämmer.
För att överraska den lokala oppositionen verkställdes massarresteringar i de två största regionerna Oromia och Amhara i början av året. Sedan kom terrorismanklagelser först mot ledarna för den enda fungerande koalitionen, Medrek, sedan mot journalister. Få hade dock väntat sig att Meles Zenawi skulle överraska genom att spela ut terrorism-kortet.
Den senaste parten att bli överraskade var biståndsorganisationerna i Addis Abeba. Premiärministern uppmanade dem öppet att hålla händerna borta från demokrati- och rättsfrågor i Etiopien. För att visa att han menade allvar såg han till att få den slovakiska ambassadören isolerad några dagar i början av november.
Något sådant får inte ske utan att högre tjänstemän informeras. Ändå lade premiärministern ansvaret på de lokala myndigheterna. Den slovakiska ambassadören uppgavs ha ”promenerat på stan utan id-handling”. Vilken lustig episod! En etiopisk polisofficer som inte tillåter en ambassadör att ringa en vän som kan hämta hans ”ID” är svårt att hitta. Överraskning!
För Meles Zenawi var Martin Schibbye och Johan Persson närmast att betrakta som änglar. Med dem kunde han överraska väst med desto större chockverkan. Allt som har skett efter arresteringarna följer ett noggrant skrivet manus.
Hur lång tid de har kvar i Etiopien beror på två faktorer: mängden påtryckningar som Sverige och andra kan utöva, och mängden överraskning som Meles Zenawi anser nödvändig för att hålla väst som ”gisslan”.
Även om det kan framstå som tidsslöseri att överklaga domen mot Martin Schibbye och Johan Persson är det ingen som vet ifall Meles Zenawi är i stånd att överraska oss i högre instans. Inte heller vet vi hur lång tid det skulle ta för Johan Persson och Martin Schibbye att bli fria genom ”benådning” eftersom det också beror på premiärministerns vilja.
Vilken väg man än väljer står man inför Meles Zenawi. Han regerar, han arresterar, han anklagar, han dömer, han benådar.
Amen!