Vänsterns idévärld handlar inte bara om klass.
Det är inget nytt att de vänsterintellektuellas roll diskuteras. Inte heller att det ställs lojalitetskrav på dem. Den vänster som kritiserar vänstern får räkna med att bli utpekad som höger lite då och då. Sist ut är Kajsa Ekis Ekman som i DN (11/7) får ”ont i magen” när hon läser Arena. Efter att ha gått igenom de senaste sex numren anser hon att vänsterintellektuella i den urbana medelklassen presenterar sig själva som marginaliserade för att vinna poäng och gör vänstern svårtillgänglig genom att vidga marginaliseringsbegreppet och solidaritetstanken. Själv vill hon prata om ”verkligheten” utan att krångla till det. Hon vill läsa så att hon känner igen sig.
Det är en bra sak att vänstern har många olika förgreningar och att vänsterdebattörer debatterar debatten, precis som Ekis Ekman själv gör. Det visar att det finns utrymme för en levande idédebatt. Samtidigt finns det inom vänstern djupa och bestående skiljelinjer som gör sig synliga inte minst när diskussionen tangerar idéer om lojaliteter och svek. Att vänsterdebatt också kommit att handla om andra ordningar än klass – till exempel kön, ras, sexualitet, funktionalitet – välkomnas inte. Kajsa Ekis Ekman är förbannad på alla som ”vill vara i minoritet” (DN 3/7 2008). Men det är just när andra underordningar synliggörs som också fler känner igen sig i vänstern. Det endimensionella klassbegreppet är oanvändbart i vår tids postindustriella samhälle.
Ekis Ekman menar att Arena som Sveriges ledande forum för samhällsdebatt har kidnappat arbetarrörelsens arenor och vridit dem åt höger genom att föra ”metadebatt”. Att analysera en känslosam och nyvaken vänsterreaktion på kvinnors migration, som i Devrim Mavis artikel om filmen ”Mammut” (3/09), eller undra hur det står till med den feministiska diskussionen, som i vår omskrivna feministenkät (1/09), blir i hennes ögon att gå högerns ärenden. Att vara vänster på rätt sätt blir att vara konkret och att enas om ett perspektiv som är viktigast. I Ekis Ekmans värld finns signalord som liberal, klass och verklighet – som alla förväntas ”känna” likadant inför. Den vänster som problematiserar dessa ord underkänns och beläggs med ansvaret för att alliansen kommer att sitta vid makten fyra år till. (Eller att kvinnor väljer att läsa Mama i stället för vänstertidskrifter.)
Arena skriver oupphörligen om klass, inte minst om organisering av arbete i Sverige och världen, det är bara det att våra skildringar av klassamhället inte uppfyller den stereotyp som Kajsa Ekis Ekmans vänster känner igen sig i. Som hon påpekar publicerar vi alltid artiklar och reportage om annat än idédebatt. Men vi tror att våra läsare söker nytt, inte tröst och inte nödvändigtvis igenkänning.
En viktig del i vår publicistiska verksamhet är att analysera de politiska trender vi ser och lyfta nya frågor, eller nya perspektiv på de gamla. Att kritisera en debatt är inte samma sak som att ställa sig utanför den eller inta en underdogposition, men att debattera är alltid att inta en position; det finns inga ”rena” debatter där man står fri från det. Vi lovar att Arena kommer att fortsätta komplicera vänsterns frågor och invända mot de rop på förenkling och magkänsla som Kajsa Ekis Ekmans egen position är ett exempel på.
Karolina Ramqvist
Devrim Mavi
Per Wirtén
chefredaktörer för Arena