Asylrätt och asylfel

Brottsbekämpning och migration står i fokus på mötet mellan EU:s justitie- och migrationsministrar som avslutas i dag i Stockholm. Mötet är en hållplats på vägen mot EU:s nya femårsplan på området: Stockholmsprogrammet. Att brotts­lighet och migration samsas i en och samma EU-portfölj beror på att migration, med vissa undantag, numera behandlas som en form av brottslighet. Härav termer som ­illegal migration, asylfusk, flyktingsmuggling etc.

På 70-talet existerade inga negativa beskrivningar av asylsökande i EU-kommissionens vokabulär; och när kommissionen tog upp illegal migration uppmanade man medlemsstaterna att avstå från tvångsdeportationer. Sedan 90-talet är tonfallet det omvända och i dag lyfter kommissionen fram tvångsdeportationer som ett pr-­instrument för ”att få allmänheten att godta större öppenhet gentemot nya lagliga invandrare, … i synnerhet arbetssökande migranter”.

Undantaget heter alltså ”lagliga” arbetskraftsmigranter. På grund av en åldrande befolkning behöver EU tiotals miljoner nya arbetskrafts­invandrare de närmaste decennierna. Trots många optimistiska be­­dömningar om motsatsen vilar EU:s plan för den ”legala” arbetskraftsmigrationen även den på en ytterligare militarisering av EU:s gränser och än hårdare tag mot de ”illegala” och asylsökande. Detta blev tydligt i EU:s Migrationspakt, vilken antogs i höstas och som sätter ramarna för dagens Stockholmsförhandlingar.

Vad Stockholmsprogrammet vill få till stånd är en mer gynnsam dynamik mellan EU:s brottsbekämpande migrationspolitik och dess tillväxtfrämjande dito. EU vill importera arbetskraft från den fattiga världen för att täcka ett stort behov. Men EU vill ha full frihet att själv välja vilka som skall få komma, och en sådan kontroll på ”migrationsflödena” förutsätter en upptrappad ”kamp” mot den ”illegala invandringen”. Så vill man gardera sig mot en import av sociala problem, något som förebyggs ytterligare genom att nya arbetskraftsinvandrare endast erbjuds tillfälliga uppehållstillstånd samt att EU förbereder en aktiv återvandringspolitik vid arbetsbrist. ”Cirkulär migration” kallas detta på EU-språk.

Genom tillfällig, eller cirkulär migration kan EU-länderna slippa ifrån det sociala och konkurrenshämmande ansvar som perma­nenta uppehållsstillstånd skulle medföra. Även arbetskraftsinvandrare blir ju gamla och sjuka och på andra sätt i behov av sociala rättigheter. Då den som beviljas asyl erhåller permanent uppehållstillstånd och därmed sociala rättigheter förstår vi också varför EU vill utlokalisera sin flyktingpolitik till läger i syd.

I EU:s vision upphör arbetskraftsinvandring att vara liktydigt med en möjlighet för den efterfrågade migranten att också påbörja en vandring in i en rättighetsgemen­skap. Den rättslösa ställning som gjort de ”illegala” så eftertraktade på arbetsmarknaden bildar nu mall för hur EU vill ta sig an de miljontals ”legala” invandrare som unionens framtida tillväxt sägs stå och falla med.

Stockholmsprogrammet ”vill slå vakt om individens rättigheter”, skrev justitieminister Ask och migra­tionsminister Billström inför mötet (DN Debatt 15/7). Det vore säkert en god idé. Men försök er först på kraftprovet att se migranten som en individ.

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut