Nu höjs röster för att Israels påstådda krigsbrott ska utredas. Det är otänkbart att våra högsta ledare inte kommer att ställas till svars för blodbadet i Gaza, skriver den israeliska journalisten Gideon Levy.
När kanonerna till slut tystnar kommer tiden för frågor att skölja över oss. Svampmolnen av rök och damm kommer att skingras över den becksvarta himlen; krigsivern och avtrubbningen kommer att glömmas bort och kanske kommer vi att få en klar bild av Gazakriget i all dess grymhet. Då kommer vi att kunna se omfattningen av dödandet och förstörelsen, de fullproppade kyrkogårdarna och överbelagda sjukhusen, de tusentals sårade och fysiskt handikappade, de förstörda husen som står kvar efter detta krig.
Frågorna som då måste besvaras, så varsamt som möjligt, är vilka som är skyldiga och vilka som är ansvariga. Världens beredvillighet att förlåta Israel kan brista den här gången. Piloterna och artilleristerna, stridsvagnsbesättningarna och infanterisoldaterna, generalerna och de tusentals som engagerade sig i detta krig kommer att inse vidden av ondskan och godtyckligheten i sina militära attacker. De kommer kanske inte att behöva betala något pris. De gick ut i strid, men lydde andras order.
Den offentliga, moraliska och juridiska prövningen kommer att riktas mot de tre israeliska statsmän som skickade Israels försvarsmakt mot en hjälplös befolkning - ett folk som inte ens hade någonstans att ta sin tillflykt - i kanske det enda kriget genom historien på en inhägnad landremsa.
Ehud Olmert, Ehud Barak och Tzipi Livni kommer att stå i främsta ledet bland de skyldiga. Det är otänkbart att de inte kommer att ställas till svars för blodbadet. Olmert är den enda israeliska premiärministern som har skickat ut sin armé i två självvalda krig. Mannen som gjort en rad modiga uttalanden om fred under senare tid har iscensatt inte mindre än två krig. Genom att prata fred och starta krig har den "moderate" och "upplyste" premiärministern avslöjats som en av våra största krigshetsare. Det är så han kommer att gå till historien.
Barak, ledaren för partiet till vänster, får betala priset för israeliska försvarsmaktens missgärningar under hans makthavande. Hans anseende kommer att svärtas ner av bombningen och granatbeskjutningen av befolkningstäta platser, de hundratals döda och skadade kvinnorna och barnen, de talrika beskjutningarna av sjukvårdspersonal, användandet av vit fosfor i civila områden, bombningen av en FN-skola som fungerade som tillflyktsort för invånare som blödde till döds under flera dagar medan israeliska försvarsmakten hindrade en evakuering genom beskjutning och bombardemang. Till och med vår ett och ett halvt år långa belägring av Gaza, vars följder hamnar i skrämmande ljus under detta krig, kommer att läggas till hans gärningar. Slag efter slag, alla dessa räknas i krigsförbrytelsernas värld.
Livni, utrikesministern och ledaren för ett mittenparti, kommer att bli ihågkommen som den som drev på, legitimerade och satt tyst under allt detta. Kvinnan som lovade "en annan sorts politik" var en fullvärdig medspelare. Det får inte glömmas.
Trots antydningar om motsatsen inleddes detta krig inte på grund av det kommande valet. Vilken tidpunkt som helst i Israel en bra tidpunkt för krig. Vi gav oss i väg på det förra kriget tre månader efter valet, inte två månader före.
Kommer Israel att döma dessa tre personer särskilt hårt i ljuset av de bilder som strömmar ut från Gaza? Högst tveksamt. Barak och Livni går faktiskt fram i opinionsmätningarna. Den prövning som väntar dessa individer kommer inte att vara en lokal prövning. Det är sant att några internationella statsmän cyniskt applåderade de attacker som Israel utförde. Det är sant att USA höll tyst, Europa stammade och Egypten gav sitt stöd, men andra röster kommer att höjas ur stridslarmet.
De första rösterna kan redan höras. I helgen krävde FN och FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève en undersökning av de krigsbrott som Israel påstås ha gjort sig skyldigt till. I en värld där bosniska ledare och deras motsvarigheter från Rwanda redan har ställts inför rätta kommer förmodligen ett liknande krav att resas mot dessa krigshetsare. Israeliska basketspelare kommer inte att vara de enda som skamset tvingas ta skydd på sportarenor och höga officerare som anförde detta krig kommer inte att vara de enda som tvingas glömma sig i El Al-plan för att inte bli arresterade. Den här gången kommer våra högsta statsmän, medlemmarna i krigskabinettet, sannolikt att få betala ett personligt och nationellt pris.
Jag skriver inte dessa ord med glädje, utan med sorg och djup skam. Trots det spelrum omvärlden gett oss så långt tillbaka vi kan minnas, trots överseendet som visats mot Israel, kommer Världen sannolikt att agera annorlunda den här gången. Om vi fortsätter så här kommer det kanske en dag att inrättas en ny specialdomstol i Haag.
Gideon Levy är en ledande journalist på den israeliska tidningen Haaretz. Han har länge varit en framträdande kritiker av ockupationen. Artikeln har tidigare publicerats i den israeliska tidningen Haaretz.