Metaforer avslöjar ofta mer om de tankar och avsikter än det som framförs i klartext. Se bara på Kulturutredningen. I stället för ”en påse med pengar” ska staten nu dela ut ”portföljer”, och det är mer än pengar, det innebär också förhandlingar. Förhandlingar om vad? Oavsett svaret måste det innebära hårdare styrning.
Varför gillar så många regionalpolitiker och landstingstjänstemän en sådan? Kan det bero på att de vet att det är de själva som får makt att förhandla med staten. De blir ju mellanhänder mellan kulturverksamma och staten i frågor där de förra haft möjlighet till direktkontakt med nuvarande ordning.
Ordföranden i akademikerfacket för kultur och kommunikation Karin Åström Iko tillstyrker utredningens förslag att slå samman statliga myndigheter på kulturområdet med motiveringen att det är bra att ”riva onödiga stuprör”. Också denna bild får mig att fundera. Jag går ut på stan och kollar husen längs gatan. Vilka stuprör är onödiga?