Äntligen satt Zlatan på San Siro med Berlusconi. Två varggrin på vip-läktaren: Sveriges största medieidol i sold hos Europas mest skrupelfria mediemogul.
Att Berlusconi återigen använt sin patenterade metod att göra affärer för politiken (och vice versa) förvånar ingen; många ser värvningen som en välplanerad propagandatriumf efter en lång tid av allvarlig politisk kris. Nu rullades röda mattan ut för ”Ibra”. Snart kan det bli dags för nyval. Bröd och skådespel.
Och Zlatan? Tja, han är fotbollsspelare, inte FN-observatör.
Direkt från mötet med sin nya guldklimp for Milans klubbpresident tillbaka till Rom, nu i egenskap av premiärminister. Som sådan sammanträffade han i går med en annan av sina favoriter, Libyens president Muammar Khaddafi, som är på spektakelartat statsbesök i Rom för att fira vänskaps- och samarbetsavtalet mellan länderna.
Khaddafi är inte den ende afrikanske tyrann med vilken den italienske premiärministern står på god fot. Sedan länge kommer han också ovanligt väl överens med Eritreas diktator Isaias Afwerki.
Bland annat delar de samma positiva syn på epoken då Eritrea var en italiensk koloni, vilket både Berlusconi och Afwerki anser gagnade Eritreas utveckling. I dag blomstrar de italienska affärsrelationerna med Eritrea – inte minst från företag knutna till Berlusconis eget imperium – och gäller allt från investeringar i turistanläggningar vid Röda havet till utnyttjandet av billig arbetskraft inom textilbranschen. I vintras rapporterade tidskriften L’Espresso om ett möte mellan länderna på hög nivå, i största samförstånd.
Eritreas status som toppklubb i skurkstaternas serie A är härvidlag inget bekymmer. Inte heller vad som försiggår i landets eget Gulag, dödslägret Eiraeiro, där svensken Dawit Isaak sitter fängslad sedan snart ett decennium.
Vad har det med fotboll att göra? Möjligen en hel del.
”Det är synd att Zlatan inte spelar i Milan”, sade Dawits Isaaks bror Esayas till mig för några år sedan. Hans tanke var att svenske Zlatan skulle ta sin landsman Dawits sak till sitt hjärta och tala med klubbpresidenten Berlusconi, för att denne i sin tur skulle luta sig tungt över sin gode vän Afwerki.
Ett desperat långskott i fantasin?
Sannolikt.
Men likväl nödvändigt att slå i väg, för att luckra upp en alltmer tröstlös verklighet.
Berlusconis omdömeslösa val av vänner bör heller inte hindra svenska UD från att se att den – kanske enda – framkomliga EU-vägen till Asmara går via Rom. Det är ett realpolitiskt faktum att Silvio Berlusconi är den ende europeiske Ledare som har tentakler rakt in i den eritreanska diktaturens innersta krets.
Nu spelar Zlatan i Milan. En känd svensk har Berlusconis öra. Nästa namnteckning från Zlatan Ibrahimovic bör bli för Dawit Isaak.